Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
”The truth shall set you free. But first it will piss you off” sade aktivisten och författaren Gloria Steinem.
Sanningen kommer att befria dig, men först kommer den att göra dig jäkligt förbannad.
Steinem avled på natten till torsdagen, 92 år gammal. Men som feministisk aktivist lämnar hon efter sig ett politiskt och kulturellt arv i USA som få andra i hennes generation kommer i närheten av.
Det fanns onekligen mycket att bli förbannad över när Steinem växte upp i USA. Hon föddes 1934, när kvinnor bara haft rösträtt i ett drygt decennium. Det skulle dröja 40 år innan amerikanska kvinnor fick rätt att öppna egna bankkonton och kreditkort utan en makes underskrift. Under den perioden, i början av 1970-talet, antogs ett dussintal omfattande lagar som förbjöd de grövsta formerna av diskriminering av kvinnor.
De framstegen hade inte ägt rum utan aktivister som Gloria Steinem.
Hon var en briljant kommunikatör, som ständigt visade en förmåga att vända motståndarens attacker till egna styrkor, med retorisk jiujitsu
Steinem grundade i början av 1970-talet den stilbildande tidskriften Ms Magazine och bidrog till en expansion av amerikansk feminism. Hon förstod vikten av att samarbeta med andra utsatta grupper. När hon grundade National women’s political caucus 1971 var det tillsammans med nyckelpersoner från den svarta medborgarrättsrörelsen, som Fannie Lou Hamer och Shirley Chisholm. Målet var att få fler kvinnor att kandidera till politiska ämbeten. Då fanns det bara 15 kvinnor i kongressen i USA, i dag är de 150.
Under mina två decennier i New York såg jag henne ständigt på politiska evenemang. En bra bit in i 80-årsåldern var hon fortfarande aktiv på debatter och i medier. Steinem förstod att det inte räcker att ha rätt argument, det behövs även tålamod, ihärdighet och närvaro. Det behövs brobryggande, allianser och stora tält.
När jag träffade henne i samband med presidentvalet 2012 blev hon ombedd att sammanfatta sin ideologi och svarade med elegant precision: ”Vi är sammanlänkade, inte rangordnade”, vilket handlade om hennes solidariska syn på aktivismen.
Hon var en briljant kommunikatör, som ständigt visade en förmåga att vända motståndarens attacker till egna styrkor, med retorisk jiujitsu.
I dag är det populärt att beskylla aktivister som Steinem för att Donald Trump återvände till makten, som en motreaktion på progressiv aktivism. Men teorin faller på ren kronologi. När dessa aktivister var som starkast, under Barack Obamas år som president, vann Demokraterna historiska segrar. Det är tvärtom försvagandet av denna rörelse som banat väg för antifeminismen och den auktoritära högerns återkomst.
Sista gången jag såg Steinem var på Women’s march i Washington i januari 2017, då mer än en miljon amerikaner demonstrerade mot Donald Trumps invigningsceremoni. Trots den bistra politiska verkligheten fanns en påtaglig optimism bland demonstranterna. Steineim inledde med att säga att ”den enda goda nyheten i dag är att Trump orsakat en proteströrelse som inte liknar något jag tidigare sett.”
Likt de flesta aktivister som faktiskt åstadkommit något såg Steinem hoppet som ett strategiskt verktyg, aldrig som en ursäkt för naivt önsketänkande.
Läs en intervju med Gloria Steinem och läs fler artiklar av Martin Gelin