Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Det är en byggsats med okänt antal delar, inslaget i de två största paketen till den jämna födelsedagen i fjol somras. Paketen är fortfarande ouppackade när årets midsommar närmar sig.
Planen kändes klar i vintras. När den behagliga vårvärmen infann sig skulle bygget ske. Först grundarbetet och sedan resningen av själva huset.
Växthuset.
Det hela börjar bra. Kompisen cykel-Magnus (ni kanske har sett honom på TV4 Nyhetsmorgon) med praktiskt sinnelag, till skillnad från undertecknad, anländer och platsen där den gamla gungställningen stått mäts ut.
Men så kommer en mer akut fråga emellan, uppsättningen av det lilla utskjutande taket som snöraset från solpanelerna i januari tog.
Det tar en hel dag för oss båda. Arbetet med växthuset skjuts på framtiden.
I slutet av april börjar promenadkompisen Per morgonrundorna med: ”Hur går det med växthuset?”
Jag har inga nyheter att förtälja. Vi byter snabbt ämne.
I bakgrunden försöker jag samla styrkorna. De vuxna sönerna, som ligger bakom presenten, har fullt upp med andra viktiga engagemang som att kolla på Bajen.
En söndag när jag kollat att det inte är någon hemmamatch och föreslår växthusjobb suckar den äldre: ”Pappa, det är derby …”
Bortamatch, men ändå hemma. Och inget växthusbygge den dagen heller.
Veckorna går. April blir till maj. Maj till juni.
Nu är jag ute i god tid, tycker jag själv i alla fall. Sista helgen före midsommar ska det ske.
Äldste sonen kommer redan på lördagen och gräver.
Prognosen för söndagen är dock dålig, regn hela dagen. Men det är fortfarande uppehåll när ex-fruns man, även han ingenjör, anländer. Snart är det fyra ingenjörer i trädgården. Och SMHI får fel, det blir bara någon regnskur.
Det grävs, lastas grus och jämnas ut. Gamla uttjänta betongplattor bildar grund och borr trollas fram. Dammet ryker och grunden skruvas fast.
I hastigheten glömmer jag bort markduken som jag lagt undan, men det är för sent att vända om, allt ska vara klart i dag. Något går fel, och det börjas om med byggsatsen. Men det går ändå raskt framåt: från jordfläck till klockan 11, till färdigt växthus åtta timmar senare.
Champagne korkas upp och invigningen sker i all hast, det är ju snart Sveriges VM-premiär. Se, vad ett lagbygge kan åstadkomma!
Några timmar senare lyckas även Sverige få ihop ett lag som slår Tunisien. Det kändes på något sätt symboliskt. Ända tills 1–5-förlusten mot Nederländerna …
Nu återstår att se om ogräset eller tomatplantorna vinner matchen bakom plastskivorna.
Läs mer:
Mats J:s förra kåseri: Var det talmannen som knäckte tomathajpen?
Mats J-klassikern: Om våndan av att ha mer än en namne (2024)
Alla DN:s kåserier finns samlade här.