Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Konsekvenserna av onsdagens omröstning i riksdagen kan bli stora. Nu ska det bli svårare att få medborgarskap, och reglerna införs utan övergångsbestämmelser. De som redan ansökt om medborgarskap får nya hållpunkter att förhålla sig till mitt i processen.
Men svallvågorna kan bli stora också för själva riksdagsarbetet. Inte på grund av sakfrågan, utan hur den röstades igenom. Inför omröstningen visste Tidösamarbetet att de skulle förlora på en punkt, två av Sverigedemokraternas vildar tänkte nämligen rösta med oppositionen, som samfälligt krävde övergångsbestämmelser. Inför den situationen betedde sig SD som norska landslaget i backhoppning. Och då pratar jag inte om manipulerade dräkter i skrevområdet, utan om att fuska.
Riksdagens partier har – sedan urminnes tider – ett kvittningssystem som går ut på att om enskilda riksdagsledamöter är borta under en omröstning avstår ledamöter i andra blocket från att rösta för att maktförhållandena ska bestå ändå. Systemet gör att demokratins utfall inte står och faller med att någon är sjuk.
På så sätt kuppades omröstningen, och Tidöpartierna fick sin vilja igenom.
Under onsdagen beslutade sig SD för att låta två av sina ledamöter, som skulle avstått omröstning enligt systemet, lägga sina röster ändå. På så sätt kuppades omröstningen, och Tidöpartierna fick sin vilja igenom.
Visst visar hela debaclet på problemen som uppstår i en riksdag full av vildar, och visst förstår man att partitopparna vill ha full makt över sina ledamöter. Men i den svenska demokratin väljs ledamöter på personligt mandat.
I Aktuellt (29/4) försvarar Tobias Andersson – SD:s unga stjärna med backslick och tight kostym, agerandet. Han var stolt över lagändringen och ”tänker aldrig skämmas för det, oaktat hur det gick till”.
Svart på vitt alltså: Sverigedemokraterna visar återigen att de inte går att lita på. De struntar i praxis och avtal med andra partier. I sina löften. De är beredda att göra vad som helst för att få sin vilja igenom. Ändamålet – det ska bli svårare för invandrare att bli svenskar – helgar medlen. Är det dessa personer som Ulf Kristersson vill göra till ministrar? Är hela Tidölagets nya ståndpunkt att man får strunta i normer och regler som satts upp?
Det hela borde också oroa Jimmie Åkesson. Han har högst frånvaro i riksdagen. Om hans eget parti nu, genom en kamikazetaktik, avskaffar kvittningssystemet måste han börja göra sitt jobb igen. Eller vara beredd på att Tidö inte får igenom sin politik när han skolkar från riksdagen.
Läs mer:
Max Hjelm: Unga festar visst – det är bara ni som inte blir bjudna
DN:s ledarredaktion: Ska patienter behöva dö innan regionerna tar tag i sina usla journalsystem?
