Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Alla killar som, likt jag själv, växt upp i den värnpliktsfria generationen har nog fått höra samma sak av sina farsor: Det var bra för unga män i militären att lära sig disciplin.
Tja, vad vet jag? Det är nog delvis sant. Jag kan dock konstatera att om det är något den moderna kulturen fullständigt översvämmas av så är det sätt att förbättra sitt liv genom rutiner. Sätter ingen bojor på en kan man väl göra det själv?
Självhjälpsböckerna pratar om ”atomic habits” och på internet har en ”grind”-kultur spridits, där unga killar uppmanas att jobba dubbla eller tredubbla skift och styrketräna däremellan. På Tiktok fortsätter den psykopatiske mördaren i ”American psycho”, och hans legendariska morgonrutin, att spridas som en förebild.
Jarl, i Tone Schunnessons nya roman ”Ultravåld”, är på sätt och vis en del av den här världen. När han flyttade hemifrån skaffade han rigorösa rutiner: ”Varje dag var minutiöst planerad från det att han steg upp halv sex på morgonen till det att han släckte lampan klockan tio, no surprises”. Det handlar om upprepade solariumtider, tung träning, hårt arbete och ett matschema ”som han aldrig avvek ifrån”. När Jarl ser sin syster leva i smuts och bli tjockare tänker han med avsmak att hon behöver disciplin.
Disciplinen handlar inte bara om att lyckas uppnå sina karriärdrömmar. Jarl gömmer sig från sitt inre: ”Hans sinne var hans fiende och varje gång han satte sig för att läsa började hatrösten att skrika så att han aldrig kunde läsa klart”. Då fick han ta en tablett – benso, tramadol, xanor – för att kunna bedöva sig.
Senare i livet anser Jarl att det här gett honom ett ”beräknat, iskallt lugn som man bemästrar efter dagar och åter dagar av total kontroll och nätter och åter nätter med förödande panik”.
En närmast fascistisk självkontroll.
Det finns beröringspunkter mellan fascism och tanken om total kontroll över sin kropp.
Det är ingen slump att de nynazistiska aktivklubbarna, som riktar sig till unga vilsna män, marknadsför sig med träning, sunt leverne och klistermärken om ”drogfri ungdom”. Och då och då förstås ett utlopp för ilskan genom ultravåld, i räder på svenska städers gator.
Träning i normal mängd får ju människor att må bra, och är inte i sig en inkörsport till radikaliserande engagemang. Men det finns beröringspunkter mellan fascism och tanken om total kontroll över sin kropp. Idén om rasrenhet och rent leverne. Båda tankegodsen försöker dölja rädsla och svaghet genom fysisk styrka.
Men rutinerna är, som sagt, inget som rasisterna har monopol på. De marknadsförs lika mycket av killfluerare, som erbjuder lätta sätt att bli rik och få tjejer, som av techbro-killarna som jobbar varje vaken sekund.
Många av dem verkar optimera sitt liv till den grad att andra människor blir överflödiga.
Många av dem verkar optimera sitt liv till den grad att andra människor blir överflödiga. En middag med en tjej, eller en öl med kompisar, verkar helt obegripligt utifrån synsättet att maximera produktivitet.
Det låter som ett tragiskt liv, men fördelen är att man inte har tid att fundera över sådant om varje minut är schemalagd.
Jag minns själv hur jag, under en kort sejour i KBT-djungeln som student, fick i läxa att åtminstone tio minuter under lunchen inte jobba eller göra något annat som kändes produktivt, utan bara äta. Minuterna tickade medan ångesten steg. Det sög. Och det var väl poängen.
Läs mer:
Max Hjelm: Sossar försvarar regleringen som om den vore sill och de Håkan Juholt
Max Hjelm: Det blir en underlig valrörelse i år
Max Hjelm: Floppen säger allt om Tidös fyra år vid makten
DN:s ledarredaktion: Vänsterpartiet har hyllat en dömd terrorist – igen