Natten till den 11 juli 1943, två timmar före soluppgången, inledde enheter från den ukrainska nationalistiska armén UPA en samordnad attack mot ett hundratal polska byar i regionen Volynien under parollen ”Död åt polackerna”.
Byarna omringades för att förhindra invånarna från att fly. Därefter följde massmord och förstörelse. Angriparna dödade polacker med pistolskott, yxor, högafflar, liar, sågar, knivar, hammare och andra mordvapen. Efter att den polska befolkningen mördats brändes byarna ner för att omöjliggöra vidare bosättning i området.
Det kom att kallas den blodiga söndagen och var kulmen på Volynienmassakern. Offren för mordvågen var i första hand polska civila, men också judar, armenier, ryssar, och ukrainare. Någon säker siffra för antalet dödade har inte fastställts, men en ledande historiker i ämnet polsk–ukrainska relationer, professor Grzegorz Motyka, bedömer att antalet offer var mellan 80 000 och 100 000.
Det har gått över 80 år sedan dess och känslorna svallar på nytt på båda sidor om gränsen mellan Polen och Ukraina. I Polen, en avgörande supporter till den ukrainska frihetskampen efter Rysslands fullskaliga anfall, råder stor upprördhet. Skälet är att Ukrainas president Zelenskyj har uppkallat ett militärförband efter UPA, den nationalistiska milisen som inte bara slogs för självständighet från Sovjetunionen utan också för ett ”etniskt rent” Ukraina.
Fakta.UPA
● UPA, förkortning för Ukrainska upprorsarmén, bildades 1942 som en militär gren av OUN (Organisationen för ukrainska nationalister), en högerextrem rörelse med målet att upprätta en etniskt ren ukrainsk nationalstat, utan polacker, ryssar och judar.
Under andra världskriget bekämpade rörelsen både den sovjetiska och nazityska armén i västra Ukraina (som före kriget var en del av Polen). I slutskedet av kriget samarbetade flera ledare i UPA med tyskarna i hopp om att få deras stöd för en ukrainsk statsbildning. Rörelsen bistod också tyskarna i Förintelsen av den judiska befolkningen i Ukraina.
Den väpnade kampen pågick ända fram till mitten av 1950-talet, tills sovjetiska enheter från säkerhetstjänsten slog ned upproret.
Polen och Ukraina har i åratal haft olika uppfattningar om UPA:s verksamhet.
● I Polen kopplas UPA främst till massakrerna i Volynien och Galizien 1943-1945, då upp till 100 000 polska civila – mestadels kvinnor och barn – slaktades, ofta med stor brutalitet. Den polska sejmen har fastslagit att händelserna var ett folkmord.
● Ur ukrainsk synvinkel var massdödandet resultatet av en väpnad konflikt som båda sidor var ansvariga för. För dem står UPA för kampen för självständighet, motstånd mot sovjetstyret och oppositionen mot ockupationen. Från ukrainskt håll hävdar man också att massakrerna hade samband med den polska statens långvariga anti-ukrainska politik under mellankrigstiden.
Det var UPA-förband som utförde Volynienslakten under andra världskriget, i det tyskockuperade Volynien och östra Galizien. Före kriget låg de två regionerna i Polen, de införlivades efter 1945 med Sovjetunionen och tillhör i dag Ukraina.
Den polske presidenten Karol Nawrocki reagerade bryskt. Han krävde att Vita örnens orden, Polens högsta statliga utmärkelse, som förärades Zelenskyj av dåvarande presidenten Andrzej Duda för tre år sedan, ska återkallas. Ukraina är inte redo att bli en del av den europeiska familjen ”när man glorifierar banditerna och mördarna i UPA”, enligt Nawrocki.
Nawrocki sade sig vara djupt upprörd över Zelenskyjs beslut, och att det hade gett den ryska propagandan mängder av bränsle för desinformation. Han betonade samtidigt att stödet till Ukrainas försvar mot Ryssland och ”banditen Vladimir Putin” fortfarande är en strategisk prioritet för Polen.
Ukrainas utrikesminister Andrij Sybiha sade: ”En försämring av relationerna mellan Ukraina och Polen gynnar varken ukrainare eller polacker; vi får inte uppvigla till en spiral av hat när vi hotas av vår eviga fiende, Ryssland”.
I så fall kan man undra om någon i Kiev ställde frågan hur lyckat det var av Zelenskyj att kasta en tändsticka på denna historiska bensindunk, med tanke på de växande antiukrainska stämningarna i Polen. Fingertoppskänsla, någon?
De negativa reaktionerna på Zelenskyjs beslut kom inte bara från högernationalisten Nawrocki, utan från hela det politiska fältet. Den förre presidenten Lech Walesa menade att det är oacceptabelt och djupt sårande för minnet av offren att lovprisa de skyldiga till Volynienmassakern.
Den polske premiärministern Donald Tusk var mer försiktig och sade att Zelenskyjs namnbeslut var ”oroande ur våra relationers synvinkel och kränker vår historiska känslighet”.
Utrikesminister Sybiha påminde för sin del om att polska och ukrainska historiker under de senaste åren har påbörjat en konstruktiv dialog om kontroversiella frågor. Bland annat har en exhumering (gravöppning) inletts av en del av offren för massmorden på vad som i dag är ukrainskt territorium.
Angående beslutet att döpa arméenheten efter UPA sade Sybiha att det gjordes på förslag av de ukrainska soldaterna, och han försäkrade att avsikten inte var att förolämpa det polska folket.
I såväl Warszawa som i Kiev finns en insikt om att polsk-ukrainska gräl är till fördel för Ryssland och används av Moskva för att framställa Ukraina som ett fäste för nazister. Det kommer att krävas diplomatisk fingerfärdighet för att få känslorna att svalna.
Ukrainare och polacker har en månghundraårig historia av ömsesidiga och ouppklarade försyndelser. Motsättningarna om de mörka sidorna i den polsk-ukrainska historien, särskilt händelserna under andra världskriget, har länge varit inflammerade. Även partisaner från den polska Hemmaarmén, AK, gjorde sig skyldiga till massakrer av ukrainska (och judiska) civila under kriget.
I Ukraina är UPA och dess ledare Stepan Bandera på sina håll kultförklarade, som frihetskämpar mot sovjetrysk men även polsk dominans. I västra delen av landet bär gator hans namn, och han står staty på många torg.
Många polacker förknippar gerillan, som tidvis samarbetade med de tyska nazisterna, med organisationens massmord på deras landsmän.
I Ukraina argumenterar en del för att frågan om historiska symboler är en fråga enbart för ukrainarna. Men Andrij Sybiha har insett att det inte är så okomplicerat. I Polen finns det tusentals ättlingar och anhöriga till dem som mördades av UPA, och med respekt för dessa manar han därför till dialog.
I en intervju med DN säger historikern Volodymyr Viatrovytj, ledamot i det ukrainska parlamentet Radan och fram till 2019 chef för Institutet för nationellt minne i Ukraina, att ett likställande av UPA med nazismen saknar vetenskaplig grund.
– Det har inget att göra med historien. Under diskussionen i den polska sejmen visades det upp ett porträtt på Bandera iklädd en tysk uniform, vilket naturligtvis är en förfalskning. Bandera satt ju i ett tyskt koncentrationsläger. Det är en politisk show som visar att det behövs mycket seriösa diskussioner mellan våra två länder.
Enligt Viatrovytj saknas tyvärr en sådan diskussion, och han anser att det beror på de polska politikerna.
– Hela problemet är att hela ämnet är så politiserat. Det skadar den historiska förståelsen av det inträffade. Jag tror inte att politiker förmår göra en korrekt värdering av frågan. Att polackerna betraktar sig som enbart offer och ukrainarna som enbart förövare skadar de polsk-ukrainska relationerna.
Fakta.Stepan Bandera
Stepan Bandera (1909–1959) var ledare för den radikala ukrainska gruppen OUN (Organisationen för ukrainska nationalister) som grundades 1929 i västra Ukraina. Vid den tiden var området polskt.
Under andra världskriget bildade OUN en väpnad gren, den ukrainska upprorsarmén (UPA), och etniska rensningar och massakrer genomfördes i Volynien. Bandera deltog inte personligen i dessa aktioner, eftersom han satt i det tyska koncentrationslägret Sachsenhausen under åren 1941-1944. Efter kriget fortsatte Bandera att bekämpa den sovjetiska regimen. 1959 mördades han av en KGB-agent i trappuppgången utanför hans hem i München.
Historikern Timothy Snyder har kallat Bandera för ”en fascistisk hjälte” som hade målet att göra Ukraina till en enpartidiktatur utan nationella minoriteter.
Läs mer:
Michael Winiarski: Därför är det så irriterat mellan Ukraina och Polen
Polsk-ukrainsk oenighet hotar alliansen mot Ryssland
