På gården dånar grävskoporna, det doftar varm asfalt. Inne i den halvfärdiga byggnaden täcks golven av byggdamm, kablar hänger från taket, delar av byggställningar är resta eller står lutade överallt.
Det är en månad kvar till öppning och går knappt att ana ännu, men Julia Seleznyova, arkitekt och biträdande byggchef visar runt.
– Vi skapar en stor rehabiliteringsanläggning. Läkarmottagning, gym. Men också rum för psykologisk rehab.
Det högspecialiserade Superhumans center öppnade sin första mottagning i Lviv 2023. Den blev snart en symbol för Ukrainas motståndskraft. Här kunde skadade och lemlästade få nya, fungerande kroppsdelar, och återgå till ett mer normalt liv.
Tillströmningen av krigsskadade är hög, men patientgruppen är så stor och diversifierad att den också går att forska på. Det vetenskapliga arbetet pågår parallellt med vården. Centret är världsledande.
När Sveriges kung tillbringade en dag i Ukraina i april besökte han Superhumans klinik i Lviv, där alla mer komplicerade kirurgiska operationer utförs. En andra filial öppnade förra året i Dnipro, i landets sydöstra del. Nu expanderar verksamheten till Odessa vid Svarta havet i södra Ukraina, med kapacitet att ta emot 120 patienter i månaden. Men det är inte utan utmaningar.
– Det är svårt att rekrytera, och i synnerhet att hitta tillräckligt kvalificerad personal, säger Julia Seleznyova.
Få lockas av att flytta hit, och 80 procent av de som ska arbeta här kommer från trakten. Byggnadsarbetet görs av en hälften så stor personalstyrka som när tidigare filialer uppförts.
Behöriga att söka vård är soldater och civila som skadats på grund av kriget.
Drönarkriget har förändrat skadebilden. I början av kriget behövde man amputera efter skador av minor, men nu dominerar skador från drönare. De ger skador också på händer och i ansikten.
De flygande vapnen har också en indirekt skadeverkan. Vid fronten försvårar fiendens drönare räddningsinsatser. Sårade kan ibland inte evakueras på flera dygn, ibland veckor. Kroppsdelar som snörts av med tourniquet för att stoppa blödning kan drabbas av syrebrist och inte alltid räddas. Då kan omfattande amputationer bli nödvändiga. Vid axeln i stället för på underarmen, eller högt upp på låret i stället för nedanför knät.
En som vet är Oleksandr Dovhan, 50. Han vilar mot en sten precis vid strandkanten, inte långt från Superhumans Center. Hans ena ben amputerades efter en händelse i Kupjansk i juli 2024. Nu sticker en pinne av stål ut från hans shorts.
– Vår uppgift var att rensa staden från ryssar. Det tog två dygn längre än tänkt. Drönare attackerade från luften, fienden gömde sig och vi blev överraskade. Jag sprang genom skogen.
Där trampade han på en mina, liten som ett löv. Den rysktillverkade lilla minan kallas blombladsmina eller fjärilsmina, är lätt att förväxla med grönska eller en leksak.
– Foten. Min fot försvann, sprängdes bort. Jag snörde åt benet för att stoppa blodet.
Han visar med händerna hur han vred om tourniqueten, hårt, varv på varv.
– Jag skrek till mina kamrater att jag var skadad. Förlorade medvetandet. Vaknade, skrek igen.
En av dem hittade honom och de gömde sig tillsammans intill ett övergivet hus.
– Men drönarna kom tillbaka, hovrade och jag förstod att vi måste byta plats. Min vän ville stanna, men jag gav mig av. Jag kröp, femhundra meter. Det tog två timmar. Hade det inte varit för det höga gräset hade drönarna upptäckt mig. Jag var skräckslagen.
Oleksandr Dovhan redogör för detaljer, mot slutet av berättelsen börjar han gråta. Han låter tårarna rinna, skjuter upp kepsen i pannan, kisar mot solen och fortsätter tala.
Han hittade sin bataljon där ett befäl sedan bar honom på ryggen i tre kilometer till en plats varifrån han kunde evakueras. Men då hade det gått många värdefulla timmar. Hade Oleksandr Dovhan fått vård snabbare hade han bara behövt förlora foten, inte hela benet – men vävnaden i halva benet hann dö.
Efter knappt ett år i armén återvände han till sin hemstad. Han har accepterat och vant sig vid protesen. Han väntar på en ny, en som passar bättre för sport.
– När jag var ung höll jag på med alla möjliga idrotter, nu försöker jag kvalificera mig för Paralympics i flera grenar: skidskytte, tennis, simning.
Han kommer ofta till stranden, där den tillgänglighetsanpassade delen byggs ut. Ursprungligen besöktes den främst av äldre och funktionsnedsatta barn, nu är de flesta här krigsveteraner. De ukrainska brigadernas emblem är målade i rad längs en vägg som en eloge till soldaterna. Hiss och breda rullstolsramper leder ut på sanden, ned i det salta havsvattnet. Anläggningen har bekostats av en lokal affärsman och ägare till ett av hotellkomplexen intill.
Oleksandr Dovhan ser ut över vattnet, säger att han alltid har älskat att simma. Han förklarar att hans långa relation till idrotten på många sätt varit hans räddning, den har lärt honom mental styrka, gett mening och livsinnehåll. Efter amputationen har han dykt i Röda havet tillsammans med andra krigsveteraner, han har tävlat i Spanien och visar bilder på alla medaljer han fått. Oleksandr Dovhan vet att han blivit en förebild för andra.
– Jag har rest runt i hela regionen Odessa och träffat andra veteraner: vi har spelat volleyboll, boccia, boule och pickleboll.
Han har kontakt med den nya specialistkliniken och känner väl till deras verksamhet.
Väntetiden för en patient som amputerats under knäet är bara någon vecka; för amputationer högre upp på benet, som Oleksandrs, och för händer är den upp till fem månader. Men först ska bygget bli klart. Det är påkostat trots kriget, och på översta våningen färdigställs en glasvägg och en terrass med utsikt mot Svarta havet.
Till skillnad från kliniken i Lviv i det mestadels lugna västra Ukraina attackeras Odessa ofta flera gånger i veckan. Drönare och missiler avfyras från de ryska posteringarna på det ockuperade Krim, och kan nå hamnstaden på några minuter.
Fakta.Krigsskador
Uppemot 100 000 personer i Ukraina uppskattas ha förlorat kroppsdelar sedan den fullskaliga invasionen inleddes 2022.
Rehabiliteringen är omfattande och handlar om mer än proteser – där ingår också fysioterapi, socialt och psykologiskt stöd.
Många andra typer av skador, bland annat i ansiktet, kräver avancerad rekonstruktiv kirurgi.
Superhumans center är en av de mottagningar som erbjuder den här typen av vård. En första mottagning öppnade i Lviv 2023. Den drivs av en ideell förening, ägs av en stiftelse och har grundats av den ukrainske affärsmannen Andrij Stavnitser. En fjärde mottagning planeras i Kiev. Den ska bli den största.
Läs mer:
Hon lär Ukrainas krigsveteraner att sova igen efter krigstrauman
”Ibland får vi in soldater utan ögon, utan överkäke eller helt och hållet utan ansikte”
