Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Jazz
Ylva Ceder
”Tree vibrations”
(Flora & fauna)
Det finns en konstnär som heter Ylva Ceder. Det här är musik av en helt annan person med samma namn, men deras världar är märkligt kompatibla. Melankoliska vardagar, kvällshimlar med ett ljus som fräter kontrasten ur trädstammarna, ett ungt par håller om varandra i hemlighet bakom gatuköket och under en kökslampa svärmar nattfjärilarna. Musikern Ylva Ceder jobbar med något slags förfinad ambient där gammal elektronik möter harpor, blåsinstrument, flöjter och kontrabas. Hon har fått fina musiker med sig. En och annan försiktig röst smyger sig också in då och då men gömmer sig i de florstunna lager som tillsammans utgör musiken.
När konstnären Ylva Ceder sist ställde ut beskrev Birgitta Rubin här i DN hennes konst som ”Melankoliskt ljusmåleri i folkviseton”. Den rubriken går att sätta på ”Tree vibrations” också. Här finns en omisskännlig naturromantik – nordisk men också japansk på något sätt – och en vilja att fånga känslan av att ligga i mossan och låta sig vaggas av ett lövverk högt däruppe. Musikern Ceder har gjort en skiva tidigare, också den var fin. Men ”Tree vibrations” är ett stort steg framåt mot en dynamisk ambient av internationell kvalitet och med en osviklig känsla för det allvar som måste finnas i musiken så att den inte blir valmusik i spa-anläggningens ljudsystem. Det här är också bruksmusik, men med verkshöjd.
Tre andra aktuella jazzfavoriter:
Bill Frisell
”In my dreams”
(Bluenote)
Gitarrveteranen Frisell drömde en dröm om den perfekta musiken. Det här är nog inte den, men nära nog. Glest, poetiskt samspel med basist, trummis och en stråkkvartett.
Lindha Kallerdahl
”Skin and eyes”
(Hoob Records)
Lindha Kallerdahl är mer än en sångerska, hon är snarare en röstkonstnär som jobbar lika mycket med läten som med musik. Det är krävande och svårt, men belönande.
Johannes Gammelgard
”The sweet Sweden suite”
(Mark the music)
En dansk saxofonist i Sverige som nog gör narr av oss med nostalgi, gladjazz och ett närmast smaklöst glatt humör. Och ändå tackar man och tar emot.
Läs fler skivrecensioner och om andra skivor som blivit månadens jazz.
