Våren närmade sig och det var dags för utrikespolitisk debatt i riksdagen. Sverigedemokraten Kent Ekeroth äntrade talarstolen. Året var 2018 – Ungerns Viktor Orbán hade vid detta tillfälle varit premiärminister i åtta år.
Orbán var uppenbarligen en politisk förebild för Ekeroth, eftersom han inledde sitt anförande med ett lovtal för den ungerska regeringen och dess ledare – i kontrast mot det ”konstiga” landet Sverige.
”Fru talman”, sa Ekeroth, ”jag vill rikta ett tack till den främsta statsledaren i världen just nu: Ärade minister Viktor Orbán, stort tack för att du står upp för Europa!” (Dessa ord uttalade Ekeroth på ungerska).
Samma år varnade bland andra Venedigkommissionen – Europarådets expertorgan i konstitutionella frågor – för att Ungern rörde sig bort från demokratin. Lagändringar monterade ned rättsstatens principer. Civilsamhället och yttrandefriheten begränsades. Domstolarnas oberoende gröptes ur.
Partiledaren Jimmie Åkesson såg ingen anledning att be om ursäkt. Han gick i stället till motattack.
Situationen var så allvarlig att Europaparlamentet samma år röstade för att påbörja ett så kallat artikel 7-förfarande mot Ungern. Den processen kan leda till att ett medlemsland förlorar sin rösträtt i unionen.
I Sverige var det många som undrade vad SD höll på med. Hur kan man försvara ett land som monterar ned sin egen demokrati? Men partiledaren Jimmie Åkesson såg ingen anledning att be om ursäkt. Han gick i stället till motattack i en debattartikel i Aftonbladet:
”Det finns anledning att nyansera den mycket ensidiga rapportering som präglat bevakningen av Ungern så här långt”, skrev han och fortsatte:
”Konkreta exempel på påstådd korruption och förtryck har lyst med sin frånvaro, och lejonparten av kritiken verkar i stället ha grundat sig i ett slags kampanjande mot ett land som driver en annan politik än vad det politiska, vänsterliberala etablissemanget bekänner sig till.”
Samtidigt som den ungerska regeringen fjärmade landet från demokratin, tyckte alltså SD-ledaren att det mest upprörande var kritiken från ”etablissemanget” i omvärlden. Ungern utmanar ju ”elitens hegemoni”, för att citera Åkesson.
Det var ett uppseendeväckande uttalande redan 2018 – och har inte åldrats med värdighet. 16 år med Orbán har varit 16 år av korruption, maktmissbruk och systematiska försök att förvandla Ungern till ett enpartivälde.
När oppositionsledaren Péter Magyar lyckades vinna en jordskredsseger i valet i söndags, gjorde han det trots massiv smutskastning i Orbánstyrda medier, trots att valet var strukturellt riggat till regimens fördel och trots att landets nationella tv inte haft Magyar som gäst på 1,5 år.
Människor i Ungern reste sig till slut kollektivt mot regimen: det räcker nu. Motståndet blev till och med för stort för en diktatorstyp som Orbán, som under valrörelsen fått aktivt kampanjstöd från både Donald Trump och JD Vance.
Jimmie Åkessons tal om att Ungern försökt utmana EU:s hegemoni framstår som parodiskt i ljuset av vad som i själva verket avslöjats: Budapest har systematiskt ägnat sig åt att vara Vladimir Putins lydiga tjänare.
Under Viktor Orbáns ledning har Ungern inte bara blockerat livsavgörande hjälp till Ukraina. Landets utrikesminister ska, enligt ljudupptagningar som publicerats av det prisbelönta journalistiska nätverket VSquare, ha gått från toppmöten med EU och sedan delgett Kreml känsliga uppgifter om vad som sagts. Detta förräderi mot Europa har Putin tackat för med finansiellt stöd – och Orbán har sedan belåtet tagit emot hjälpen.
Framför allt efter att Putin inledde sitt anfallskrig mot Ukraina 2022 började Sverigedemokraterna distansera sig från Ungern. Bevekelsegrunderna kan man fundera över, för det har alltid varit något i Orbáns politiska projekt som fascinerat SD.
Partiets tidigare ekonomiskpolitiska talesperson valde att bosätta sig i Ungern. Och dåvarande partisekreteraren Richard Jomshof skrev för drygt tio år sedan i en tråd på Facebook med andra partimedlemmar: ”Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här. Det innebär inte minst att vi måste anpassa vår retorik efter det rådande läget.”
Ja, tänk om Sverige bara var som Viktor Orbáns Ungern, vilken befrielse! Men kom ihåg: nu måste vi vara smarta och tålmodiga.
Jimmie Åkesson har korrekt välkomnat Péter Magyars seger i det ungerska valet, men flera av hans partikamrater har inte kunnat dölja sin besvikelse.
Skribenten och partimedlemmen Ronie Berggren, som profilerar sig i utrikespolitiska frågor, uppmanade inför valet ungrarna att rösta på Orbán.
När det blev alltför politiskt kostsamt att stödja Ungern tog kärleksaffären på högsta nivå slut
Kent Ekeroth, numera oppositionsråd i Dalarna, har efter regimnederlaget talat om en ”tråkig dag för Ungern”.
Och riksdagsledamoten Mattias Karlsson tyckte sig se en förljugenhet i kritiken mot Ungern, nu när det blev ett maktskifte och det genomfördes fredligt. Ja, det visar minsann att ”svensk vänster och MSM” (mainstream media) av ”strategiska skäl” larmar och sprider lögner!
Sanningen är att högernationalister runt om i världen sett Ungern som ett mönsterland. Sverigedemokraterna är inget undantag.
När det blev alltför politiskt kostsamt att stödja Ungern tog kärleksaffären på högsta nivå slut. Men beundran för Orbáns försök att stöpa om Ungern är en konstant ända sedan han kom till makten 2010 – för övrigt samma år som Sverigedemokraterna gjorde entré i Sveriges riksdag.
Det handlar inte om ett taktiskt misstag från SD. Det är ett historiskt svek.
Läs mer av Peter Wolodarski här.
