Inför årets Pridefestival i Stockholm kommer samtliga ledare för oppositionspartierna att medverka, förutom Amanda Lind (MP) som är bortrest. Även Ebba Busch (KD) och Simona Mohamsson (MP) ska delta, medan Ulf Kristersson ännu inte har lämnat besked.
Sverigedemokraterna och deras partiledare Jimmy Åkesson kommer inte att närvara, då de är fortsatt ovälkomna.
Magnus Wennerhag är professor i sociologi vid Södertörns högskola och är medförfattare till boken ”Pride Parades and LGBT Movements”. Han menar att den politiska närvaron har varit viktig för priderörelsen, men han framhåller också att det har blivit allt viktigare för politiker att visa sitt stöd genom att närvara.
– Det är ett välbevakat evenemang och partiledare som deltar räknar med att de kommer att synas. Ju mer genomslag frågan har, desto viktigare blir det för politiker att vara i sammanhang där det framstår som att man anammar de här åsikterna.
Olika typer av pride-evenemang har arrangerats löpande i Stockholm sedan 1977, men under olika namn. Först 1998 lades ordet pride till då EuroPride intog huvudstaden, och året därpå döptes det till Stockholm Pride, som det har hetat sedan dess. Enligt Wennerhag bjöds partiföreträdare in till diskussionspaneler för första gången 1979, när arrangemanget hette Homosexuella frigörelseveckan.
– Man måste ha med politiker för att påverka samhället, det är centralt för alla rörelser. Pride har varit viktigt för att påverka politiken och genomdriva en förändring, säger han.
Förra året deltog varken statsminister Ulf Kristersson eller vice statsminister Ebba Busch. Det faktum att Sverige går till val i september kan enligt Magnus Wennerhag spela in för om politiker i år prioriterar Prideveckan.
– Det är viktigt för politiker att visa sitt stöd för hbtqi-rörelsen, men också för att hitta väljare, och nu gäller det för regeringspartierna att vinna väljare som annars skulle rösta på oppositionens partier, säger han.
