De politiska vildarna Katja Nyberg och Elsa Widding spelade en avgörande roll för att Sverigedemokraterna genomförde sin uppmärksammade röstningskupp i riksdagen under onsdagen. Manövern har väckt stark kritik hos oppositionen – och fått debatten om de politiska vildarna att blossa upp på nytt.
När Malcolm Momodou Jallow begärde formellt utträde ur Vänsterpartiet i slutet av april blev han den nionde riksdagsledamoten utan partibeteckning sedan mandatperiodens början. I och med det finns det fler partilösa politiska vildar i Sveriges riksdag än någonsin förut.
Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, säger att det inte finns ett entydigt svar på varför eftersom omständigheterna är vitt skilda.
– Man får se varje enskilt fall för sig. Några har blivit uteslutna, medan andra har valt att lämna själva i ett skarpt läge.
Riksdagsledamöter utan partibeteckning 2022-2026
• Elsa Widding (fd. SD, nu Ambition Sverige)
• Jamal El-Haj (fd. S, nu Enighetspartiet)
• Lorena Delgado Varas (fd. V, nu Framtidens Vänster)
• Daniel Riazat (fd. V, nu Framtidens Vänster)
• Sara-Lena Bjälkö (fd. SD, nu KD)
• Katja Nyberg (fd. SD, nu Ambition Sverige)
• Arin Karapet (fd. M, nu SD)
• Marléne Lund Kopparklint (fd. M, nu SD)
• Malcolm Momodou Jallow (fd. V)
Mellan 2014-2018 fanns det också nio politiska vildar totalt, men aldrig samtidigt.
Två partier är överrepresenterade på listan över partilösa riksdagsledamöter: Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.
– Spontant tänker man att det handlar om att de är ytterkantspartier, men det är ju en väldigt bred förklaring, säger Tommy Möller
De tre senaste mandatperioderna har 12 av totalt 21 politiska vildar ursprungligen tillhört Sverigedemokraterna.
Tommy Möller säger att det beror på att partiet vinnlagt sig om att ha nolltolerans mot rasism. Samtidigt, menar han, har de olika måttstockar i sina bedömningar beroende på hur betydelsefull en ledamot är.
– I SD:s fall finns det Richard Jomshof som har sagt ganska radikala saker men aldrig, vad jag förstår, varit nära att bli utesluten.
Det senaste året har både V och SD har dragits med infekterade interna strider och uteslutningsärenden.
Före detta SD-ledamoten Katja Nyberg lämnade partiet efter att hon misstänkts för rattfylleri – något hon nekar till. Nyberg valde att behålla sin stol i riksdagen, trots uppmaningar att lämna den, vilket möttes med frustration från partiledningen.
Även Lorena Delgado Varas och Daniel Riazats utträde ur Vänsterpartiet rörde upp debatt. Ledningen hade uppmanat Delgado Varas att lämna partiet efter anklagelser om antisemitism. Hon vägrade länge men lämnade slutligen tillsammans med Riazat. De båda sitter kvar på sina riksdagsplatser, och har startat partiet Framtidens Vänster.
Alla riksdagsledamöter är invalda på personliga mandat, och därför kan partier inte tvinga dem att avgå. Trots det innebär förekomsten av politiska vildar både organisatoriska utmaningar och risk för minskat förtroende, menar Tommy Möller.
– Man kan ha mycket åsikter om den järnhårda partidisciplinen som tvingar ledamöter att ibland rösta mot sin egen övertygelse, men det är så det fungerar. Att bryta mot överenskomna spelregler varken bygger eller upprätthåller förtroende.
Genom åren har röster höjts om att ändra reglerna för att politiska vildar måste ge upp sin plats i riksdagen. Det finns däremot inget parti som aktivt verkar för den grundlagsändring som skulle göra det möjligt att tvinga en ledamot att lämna sin plats.
Läs mer:
Politikernas omtalade partisvängningar
Jamal El-Haj lämnar S – behåller sin plats i riksdagen
Sverigedemokraterna värvar från Moderaterna
