Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Detta tilldrog sig före de stora partyflakens tid, men den allra sista dagen åkte jag hem på ett eget litet flak. Runt halsen hängde en blombukett med gulblått band.
Det var slut på skolan och sluttampen av flera veckors dyrt och heligt festande. Under mössans svarta skärm syntes mitt ansikte och ett fånigt, ohejdbart flin. Studenten är ett ultimat Äntligen! – är det någon gång man har rätt att vara glad är det när man tar ajöss av en epok man tycker att man vuxit ur för längesen.
Vad jag skulle göra nu var emellertid mer oklart. Vi hade fått itutat oss att inga dörrar var stängda för den som vågade och var beredd att satsa sin själ. Världen låg öppen med äventyr, ströjobb och knäppa karriärvägar, nya vänner och farliga kärlekar.
Möjligheterna var lika oändliga som uppfordrande.
Vad – eller vem – skulle man välja som sin framtidsleverantör? Jag som inte ens hunnit söka sommarjobb.
Det var tidigt nittiotal och avreglering var högsta mode. Kundmakten att välja tv- och radiokanaler, bostadsbolag och leverantör av el och telefoni framställdes som himmelriket – innan alternativen drev en till vansinne. Så: vad – eller vem – skulle man välja som sin framtidsleverantör? Jag som inte ens hunnit söka sommarjobb.
Man ville bara ha så kul som möjligt, så omedelbart som möjligt, vara fri och långt hemifrån. Det handlade lika mycket om att åka från som att åka till.
Medan årets studenter som bäst festas in i Sverige promenerar vi på Svarta havets stränder. Det är förstås avslutningstider i Ukraina också, men här står de nybakade inför val av annan karaktär.
I Odessa ser vår unga fixare ut över det turkosa havet. Långt ut syns några stora fraktfartyg, det är som om de balanserar på horisontens rand. Före kriget var där fullt med båtar, de är mycket färre nu.
Hon är nyss fyllda 28 har hunnit ta examen i filosofi, spela gatuteater och producera dokumentärer om fronten. Hon vill göra helt egna långfilmer och fira sitt bröllop med en brakfest. Men framtiden har blivit uppehållen på obestämd tid.
Ibland känns det som ett av krigets tydligaste särdrag: framtiden går inte att tala om. Det tar stopp. Det är inte som det ska.
Det ska vara som det var för mig på skolans sista dag: framåt kvällen svidar man om från proper sidenblus till åtsmitande klänning. Och ger sig ut, av, iväg.
Läs mer:
Sannas senaste kåseri: Jag har norpat de bästa vänner som russin
Sanna-klassikern (2025): Min dotter är hög på lugnande när jag hämtar henne
Alla DN:s kåserier finns samlade här.