Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
En anställd i en dansk svinfabrik får avliva max 70 djur under en dag. Ofta dödar man grisarna genom att slänga dem hårt med huvudet före i golvet. När journalisten Klara Trebbien Rasmussen ska agera bödel första gången misslyckas hon. Fyra gånger måste hon slå grisens skalle mot betonggolvet. Den avlider till slut, men när kollegan tar kultingen ur hennes hand och lägger den på golvet rycker den i dödskramper.
Det är den här typen av scener man möter i ”Flæsk” (Politikens forlag), Trebbien Rasmussens skildring av en månads arbete undercover på en dansk grisgård. När boken kom ut i slutet av mars befann sig dansk politik på målrakan till det som kallats ”svinevalget”, folketingsvalet som handlade överraskande mycket om djurhållning. Danmark har en speciell relation till sitt fläsk. Varje år föds 40 miljoner grisar i landet. Stekt fläsk är nationalrätt och svinindustrin var länge överlägsen spjutspets i nationens export. Denna folkets särskilda anknytning till de rara djuren med platt nos och krullig svans gör raseriet desto större när oegentligheter i produktionen uppdagas.
Snart kastrerar den 25-åriga journalisten grisarna själv, utan att ha genomgått den lagstadgade kursen i lokalbedövning
Att hanteringen av danska grisar kom upp på agendan i valrörelsen var resultatet av att politiker, djurskyddsorganisationer och aktivister gått samman i en kampanj. ”Flæsk” kom med perfekt tajming för att rida vidare på vågen. Trebbien Rasmussen saknar helt erfarenhet av att arbeta med grisar när hon tar anställning i den anonymiserade fabriken. Hon kastas rakt in i en verklighet där djuren lever på mindre än 0,65 kvadratmeters yta, där deras svansar klipps av och där suggorna hålls fixerade i båsen. Galtarna kastreras utan bedövning, trots att branschstandard säger att det inte är tillåtet. Snart kastrerar den 25-åriga journalisten grisarna själv, utan att ha genomgått den lagstadgade kursen i lokalbedövning. Första gången hon dödar en gris genom att slå den i golvet har hon bara arbetat ett par dagar i fabriken.
Varje dag avlider 25 000 griskultingar i dansk svinproduktion, förutom de som slaktas. Kanske fler, för i Trebbien Rasmussens granskning slarvas det med bokföringen. Det ser inte bra ut för företagaren om för många dör. Danmark må ha en fläskproduktion på steroider. Men också här i Sverige kommer regelbundna rapporter om missförhållanden. I fjol polisanmäldes fyra grisfabriker i Västergötland för djurplågeri, efter en granskning av Djurens rätt. I december rapporterade Aftonbladet att 2,5 miljoner grisar per år gasas med koldioxid, en metod som är både smärtsam och enligt experter strider mot djurskyddsförordningen. Enligt Djurrättsalliansen ligger de svenska dödstalen för griskultingar på 15-20 procent.
Likväl har köttdebatten inför höstens riksdagsval hittills mest rört sig i kulturkrigsträsket. Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) lovar att stoppa det han kallar ”tvångsvegetarisk” skolmat. SD:s Tobias Andersson har talat om att vegetarisk kost skapar omanliga män. De satsar på att en strid mot den moraliserande vegetarianismen ska mobilisera. Men den danska valrörelsen bevisar att omtanke för djur som far illa har minst lika stor potential att engagera väljarna. Klara Trebbien Rasmussens ”Flæsk” borde köpas in till samtliga riksdagsledamöter. Den är en övertygande påminnelse om att kött eller vego inte främst är en fråga om värderingar, utan om liv eller död.
Läs fler texter av Sara Martinsson.
