För två år sedan ställde Sara, som egentligen heter något annat, en fråga i en offentlig grupp på Facebook.
Hon undrade hur andra familjer pratar om arv.
En till synes enkel fråga, men ett ämne som väcker både känslor och tankar.
Och svaren hon fick var blandade.
Vissa uppgav att de inte alls pratar om arv, kallade det till och med för tabu. Andra berättade att de diskuterar testamenten öppet, tar del av pengar i förskott eller inte alls förväntar sig något arv.
I dag sitter Sara, som vill vara anonym, på en buss och minns inlägget.
– Jag blev nyfiken på det här med arv efter att ha läst diskussioner i flera trådar, berättar hon.
Det var frågor som hon själv funderat över.
– Jag är född 1988 och noterar att våra föräldrar ofta bidrar mer än exempelvis deras föräldrar gjorde. Det finns ett annat behov i vardagsekonomin än tidigare, konstaterar hon.
Sara beskriver sin bakgrund som uppväxt i en ”klassisk medelklassfamilj” i hyresrätt. Mamman arbetade men var hemma med barnen under många år medan pappan försörjde familjen.
Hon berättar att hon och hennes bröder i framtiden kommer att ärva ett antal miljoner och ett sommarhus på mammans sida.
– Mormor var väldigt tidig på sin tid med att handla med aktier och det har funnits lite skog. Mamma har också varit aktiv på börsen.
Hon säger att det alltid funnits en stor öppenhet och dialog i familjen om ekonomi, där syskonen uppmanat sin mamma att passa på att leva och inte bara spara.
Stugan har de redan bestämt vem som tar över.
– Det är för att underlätta driften och klargöra vem som ska lägga pengar på det. Vi pratar väldigt öppet om det här och det ska inte finnas något utrymme för osämja.
Det är inte ovanligt med konflikter kring arv, och i många fall bottnar det just om otydligheter och bristen på kommunikation.
Även om Sara inte väntar sig några astronomiska summor så har vetskapen om att det finns pengar skapat en trygghet i henne.
– Jag har ingen toppekonomi men har så jag klarar mig. Och det går inte att sticka under stol med att man vet att det kommer att komma ett arv vilket är en otrolig trygghet och ett privilegium.
Hon tillägger att syskonen fått stå på egna ben, men exempelvis fått stöd med räntefria lån vid behov. Under tuffare perioder har hon fått lite mer hjälp än sina bröder.
– Det påverkar mina bröders arv och deras avkastning, men de har unnat mig den hjälpen. Den ekonomiska biten speglar hur vår relation ser ut i övrigt.
Hon har själv en dotter och reflekterar inför framtiden.
– I den bästa av världar önskar man att man kan slussa vidare ett arv. Men ska hon få tillgång till sina fonder när hon är 18 eller ska jag vänta tills hon kanske är mer ansvarstagande?
Och vad man själv lämnar efter sig eller inte återstår att se.
– Men jag känner trygghet i att veta att jag kan unna mig och min dotter att leva och göra roliga saker nu. Vad ska jag med en massa pengar till när jag blir pensionär?
Sara valde, efter att ha funderat lite, att vara anonym i texten.
Hon tycker att det är svårt att prata om arv i Sverige och tänker främst på sin mammas säkerhet.
– I dag vågar man inte visa var det finns en äldre kvinna med tillgångar. Det handlar också om jantelagen och vilka signaler det ger om att man ”går och väntar på arv”. Dessutom är arv så nära kopplat till döden.
För det går inte att blunda för att arv ofta är förknippat med en stor sorg eftersom det betyder att anhöriga lämnat jordelivet.
– Man hoppas ju att den dagen aldrig ska komma när man får tillgång till pengarna.
