Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Snön slutar falla, men kylan består.
Vid varje stuprör ligger isen kvar som en grå intorkad skorpa som tinar i solen och knäpper under klackar när den åter fryser till.
Aldrig ser Hammarbykanalen så stökig ut som så här års.
Mellan Hammarbyslussens stilla flöde och Hammarby öppna sjö har isflaken bökat sig in och liksom klättrat på varandra och bildat en trubbig isåker utan en chans att förädlas till packis vilket annars måste vara deras dröm.
Nu förblir de isflak som hamnat fel och får ligga en månad eller två och skrubbas mot varandra för att med tiden börja smälta och flyta och föra med sig bråte, fimpar och vägsalt ut under Danvikstullsbron till vidare öden.
Vatten är vatten och is är is. Båda struntar fullkomligt i att det är mälarvatten som varje år fryser till is och hammarbyvatten som smälter och beblandar sig med Stockholms ström till Saltsjön och omflyter Fjäderholmarna med omgivande kobbar och skär och i uttunnad form med tiden når Sandhamn och Dalarö och tunnas ut ännu mer i Kalmarsund och blir fullständigt upplöst vid Drogden så att ingen som står på Öresundsbron och skådar ut över sundet kan ana att just den här böljan till viss del låg infrusen i Hammarby sjö.
Kommen så långt avbröts den svindlande tankegången av två besläktade damer, påpälsade i så kallade mammakorvar fast snarare mattekorvar för de hade varsin lika påpälsad hund i koppel.
Gick vidare till en kaffehandel och köpte te, en dryck som med tiden blivit lika svårbeskriven som vin, där smaken kan bära spår av mandel, mynta, muskot eller det murriga skiktet på insidan av ett bananskal, mera sällan uttryck för begripliga nyanser i själva vinsmaken.
Köpte te med smak av jordgubb, champagne och grädde, tre av tillvarons yppersta delikatesser, hur de nu ska te sig som te.
Läs fler kåserier av Säverman, till exempel om olika sätt sätt att inte lyckas sova ombord på ett nattåg.
