På torsdagen föll det sista klubbslaget i riksdagen för den här mandatperioden. På bordet fanns båda de frågor som har dominerat Tidöregeringens tid vid makten: brottsbekämpning och migration. Straffrabatt och anhöriginvandring var sådant som debatterades intensivt in i det sista.
Lagändringarna har varit många och långtgående. Högerpartierna själva talar om ett paradigmskifte.
Nu är ”håll kursen” ett återkommande budskap från statsminister Ulf Kristersson (M). Tidöpartierna varnar för vad ett maktskifte i höst skulle innebära.
– Socialdemokraterna har försökt lägga sig jämte oss, men i en regeringsförhandling måste de komma överens med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Därför kommer man inte att få Tidöpartiernas kriminalpolitik om Magdalena Andersson blir statsminister, säger Henrik Vinge (SD), ordförande i riksdagens justitieutskott.
Viktor Wärnick (M), ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott, menar att oppositionens politik kommer att göra Sverige lockande för migranter igen.
– Fler kommer att vilja testa sina skyddsskäl just här, säger han.
Så långt högerpartiernas bild. Men hur har det egentligen sett ut när partierna har röstat i riksdagen? Hur nära ligger Socialdemokraterna och Tidöpartierna varandra? Och vilka är skillnaderna inom oppositionen?
DN har gått igenom samtliga riksdagsbeslut som rör kriminalitet respektive migration sedan valet 2022. Den stora bilden är att S i en majoritet av fallen röstat med regeringen både när det gäller migration och brottsbekämpning. Särskilt tydligt var det i inledningen av mandatperioden.
– Vi ligger helt enkelt ganska nära varandra i de här frågorna så det är inte konstigt att vi röstar lika, säger Teresa Carvalho, rättspolitisk talesperson för S.
Men ju närmare valdagen vi kommit, desto oftare har S röstat nej till regeringens migrations- och rättspolitik. Det förklaras enligt Teresa Carvalho av att S i större utsträckning röstat på sina egna förslag, inte att man är emot regeringen.
– I vissa avseenden har vi då gått längre än Tidöregeringen, säger hon och pekar på att S bland annat vill ha hårdare straff för ekonomisk brottslighet.
DN:s undersökning blottlägger samtidigt en tydlig spricka mellan oppositionspartierna. Medan S i de flesta fallen röstar med regeringen i rätts- och migrationspolitiken är situationen den motsatta när det gäller Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Särskilt i migrationspolitiken har både V och MP bara röstat ja till regeringens förslag ett fåtal gånger.
– Den enkla anledningen är att vi inte tycker att regeringens förslag har varit bra. Att det har varit dålig politik, säger Annika Hirvonen (MP), migrationspolitisk talesperson.
Det är just på migrationsområdet som skillnaderna är störst inom oppositionen. Socialdemokraterna delar Tidöregeringens analys att asylinvandringen måste hållas låg för att integrationen ska lyckas. I linje med det har S röstat på regeringens förslag i 7 av 10 voteringar. De fall där S röstat annorlunda än Tidöpartierna handlar det ganska ofta om att man på olika sätt velat komplettera eller modifiera förslaget men inte gå emot huvudriktningen.
Centern har en mellanposition i migrationspolitiken: i ungefär hälften av omröstningarna har partiet gått på regeringens linje.
Framför allt Miljöpartiet och Vänsterpartiet avviker markant från S. De har bara röstat ja till Tidöregeringens förslag drygt var tionde gång.
Skillnaderna syns i frågan om vandel. Socialdemokraterna, liksom Centern, sade principiellt ja till att levnadssätt i bredare mening, inte bara brottslighet, ska kunna vara skäl till att uppehållstillstånd inte beviljas. V däremot dömde ut reformen som ”en medveten förskjutning bort från rättsstatens principer”. Både V och MP hänvisade till omfattande kritik från tunga remissinstanser.
MP:s Annika Hirvonen köper inte att invandringen till Sverige har varit alldeles för hög och att integrationen har misslyckats.
– Det är inte så att allting har varit dåligt. Vi har halverat tiden för invandrare att komma i jobb och andelen som har gått på försörjningsstöd har också gått ner. Att separera familjer förbättrar däremot inte integrationen, säger hon.
Ida Karkiainen, migrationspolitisk talesperson för S, framhåller att partiet har genomgått en förändring när det gäller migrationspolitiken som avviker från MP och V.
– Vi är tydliga med att vi inte delar deras syn på migrationsfrågorna i väldigt många delar. Men samtidigt så har vi tidigare visat att vi ändå lyckats komma överens, säger hon.
Årets hetaste fråga har varit de så kallade tonårsutvisningarna. Där gick MP, V och C till storms mot regeringen för att personer som kommit till Sverige som barn med sina föräldrar skulle utvisas när de blev myndiga. Så småningom anslöt sig även S, och till sist backade även regeringen. På torsdagen klubbade riksdagen att de här personerna ska få en respit tills de fyllt 21.
Oppositionen är inte fullt lika splittrad inom kriminalpolitiken, men skillnaderna är ändå betydande. Här har både S och C röstat med Tidöregeringen ungefär 7 gånger av 10, V och MP ungefär hälften så ofta. För S har det varit mycket viktigt att visa att man inte är ”soft on crime”.
Ett bra exempel på hur de olika partierna resonerar syns i förslaget om anonyma vittnen. Förslaget sågades av flera tunga remissinstanser, bland annat med argumentet att det hotar rättssäkerheten.
S valde ändå att rösta ja till regeringens förslag och motiverade det med att ”mot bakgrund av den grova kriminalitetens utveckling anser Socialdemokraterna dock att skälen för förslaget väger över.”
C, V och MP röstade samtidigt nej. ”Vi är inte redo att ge avkall på rättssäkerheten och få på plats en lag som kommer att användas mycket sällan, och som när den används kommer ha ett mycket lågt bevisvärde”, skrev C i sitt motionssvar.
Vänsterpartiet är särskilt kritiskt till de breda och långtgående straffskärpningarna som Tidöregeringen har lagt fram. Partiets rättspolitiska talesperson Gudrun Nordborg anser att hårdare straff är befogat när det gäller grova vålds- och sexualbrott. Men enligt henne har Tidöpartierna gått för långt.
– Strängare straff är som ett mantra för dem. De verkar ha en nästan religiös tro på att det ska minska brottsligheten. Men forskningen och empirin stödjer inte de slutsatserna. Många remissinstanser har varit väldigt kritiska men det bryr sig regeringen inte om. Det är en märklig inställning, säger Gudrun Nordborg.
Den kanske mest omstridda frågan har varit straffmyndighetsåldern. Regeringen ville att 13-åringar som begick särskilt grova brott skulle kunna dömas till fängelse. Oppositionen var emot och när det blev uppenbart att också delar av Liberalernas riksdagsgrupp tänkte rösta nej valde justitieminister Gunnar Strömmer att i stället föreslå 14 år. Det var också S förslag, medan övriga oppositionen ville hålla fast vid 15 år.
Läs mer: Strömmer anklagar S för att mjukna om brottslingar
Tomas Ramberg: Räkna med uppmjukad migrationspolitik om Andersson tar över
Fakta.Så fattar riksdagen beslut
■ När regeringen har lämnat ett förslag (proposition) till riksdagen så blir ett utskott ansvarigt för att bereda ärendet. Frågan diskuteras i utskottet och oppositionspartierna kan lämna egna förslag (följdmotioner). Sedan summeras hur utskottets majoritet anser att riksdagen ska rösta. De partier som inte håller med majoriteten kan bifoga reservationer till betänkandet.
■ Det avgörande klubbslaget sker i kammaren där samtliga 349 riksdagsledamöter sitter. Det finns två sätt att fatta beslut:
Votering innebär att ledamöterna trycker på knapparna ja, nej eller avstår. Det blir då officiellt hur många som stödjer regeringens förslag och hur många som inte gör det.
Acklamation innebär att man hoppar över voteringen och bara konstaterar att riksdagen beslutar enligt utskottets förslag.
■ För att sammanträdena i kammaren inte ska bli för utdragna har partiernas gruppledare kommit överens om att man bara yrkar på votering på en eller ett par beslutpunkter per betänkande. Yrka på votering gör partierna när de anser att det är principiellt viktigt att markera sin ståndpunkt
■ Att ett förslag antas med acklamation kan alltså betyda att alla är överens. Det kan också betyda att ett eller flera partier är emot men valt att inte yrka på votering i just denna fråga.
Så gjordes granskningen
DN har gått igenom samtliga betänkanden från justitie- respektive socialförsäkringsutskottet inom kriminal- och migrationspolitiken samt de riksdagsbeslut som fattats på dessa områden från Tidöregeringens tillträde i oktober 2022 till och med mandatperiodens sista omröstningar den 13 augusti i år. Vi har sedan summerat hur de olika partierna har ställt sig till de beslutspunkter som har gått till votering. I de fall ett parti har avstått i en votering har det räknats som att man inte har gått på regeringens linje.
Lyssna på Älskade politik: