Hotet från havet
Hur kommer stigande havsnivåer att slå mot Sverige? DN skildrar konsekvenserna för människor, hus och ekonomi.
En grupp skolungdomar småjoggar på den smala vägen bort från havet, förbi församlingshemmet och mot en gul skolbyggnad i trä. En lätt vind ligger i luften, några stackmoln seglar över himlen.
– Kom igen, ni orkar! ropar gymnastikläraren bakom barnen.
Att säga att Saxemara är en idyll räcker inte riktigt. Gatorna har namn som Skärgårdsvägen, Lotsvägen och Varvsvägen. Här lever man med Östersjön direkt inpå knuten.
Men nu håller havet på att bli Saxemaras fiende. Det gamla båtvarvet, som byns invånare nyligen har köpt av Blekinge museum, blir regelbundet översvämmat.
– Blir det högvatten så går det inte att gå upp för trappan här. Det går inte att ta sig runt till framsidan alls, säger Jennie Otfors, ordförande i Saxemara samhällsförening, som nyss lagt 1,3 miljoner på en byggnad som – om inget görs – riskerar att svämmas över allt oftare.
Precis som många andra hus i byn.
Länge var hotet om stigande hav avlägset för Sverige. Så är det inte längre. Tiotusentals svenska hus hotas av översvämning i framtiden på grund av havsnivåhöjningen, har DN kunnat visa.
I flera större kustkommuner finns planer på enorma vallar för att hindra havets framfart. Men det är dyrt – i Malmö räknar man med att ett kustskydd för stadskärnan skulle kosta 2,5-6 miljarder kronor, enligt en rapport från 2023.
Den typen av lösningar är otänkbara i många av de småkommuner som finns längs Sveriges kuster. Därför har flera – först i tysthet men nu alltmer offentligt – börjat diskutera något som tidigare varit otänkbart.
Reträtt.
Att låta havet ta över.
Planarkitekten Hanna Faming, som guidar DN genom Saxemara, tar fram en karta som hon har skrivit ut.
– Här ser du hur det skulle se ut om vi skulle få 1,9 meter högre vatten. Och det kan i värsta fall vara medelvattenstånd om drygt 100 år, enligt de scenarier vi utgår från.
Vattnet på kartan täcker en rad byggnader längs stranden. Vägen ut mot badplatsen är kapad av havet.
Hur mycket havet stiger de kommande 100 åren är osäkert – i mer optimistiska scenarier handlar det om decimeter snarare än meter.
Men egentligen är det inte medelvattenståndet som är problemet, påpekar Hanna Faming. Det är de tillfällen då havsnivån blir extremt hög, som i samband med stormar. Redan nu har man upplevt nivåer på 1,2 meter över normalvattenståndet i Saxemara. Bryggor och bastuflotte har slitits iväg, båthus och det gamla varvet stått i vatten.
De kommande decennierna väntas högvattenhändelserna bli allt värre och mer frekventa, på grund av klimatförändringarna. Länsstyrelsen i Blekinge kräver att all nybyggnation ska vara minst 3,9 meter över havet för att med bred marginal klara framtidens högvattenhändelser.
Hanna Faming pekar bort mot några hus vid strandlinjen.
– Där skulle vi aldrig tillåta bebyggelse i dag.
Budskapet är tydligt. Det stigande havet är en dödsdom för delar av byn.
Så vart ska Saxemara ta vägen?
Några hundra meter in mot land slingrar sig en knappt märkbar stig in bland höga tallar. Solens strålar mjukas upp av trädens grenverk och markens mossa. Hanna Faming föser undan en gren som hänger ut över stigen.
– Välkommen till reträttområdet, säger hon.
I Ronneby har kommunen en näst intill unik plan. I översiktsplanen för 2045 har kommunen pekat ut ett ”reträttområde”, dit bygdens invånare ska kunna flytta när havet stiger.
Klimatmigration – i Sverige.
Ronneby har kommit långt i planerna på reträtt, men är inte ensamt. Minst 34 av landets kommuner har identifierat bostadsområden som på sikt kan bli olämpliga att bo i på grund av översvämningsrisker, visar en enkät som DN har genomfört. Hela 22 kommuner har diskuterat reträtt.
DN:s klimatenkät med kommunerna
● DN har skickat ut en enkät till alla landets kommuner om hur de arbetar med klimatrisker, framför allt när det gäller översvämningar.
● 153 av landets 290 kommuner besvarade enkäten, vilket ger en svarsfrekvens på 53 procent.
● Enkäten skickades ut under februari och mars 2026.
● I enkäten ställdes bland annat frågan ”Har kommunen identifierat befintliga bostadsområden som på sikt kan bli olämpliga att bo i på grund av översvämningsrisk?”
● 34 kommuner svarade ”ja”. 27 kommuner svarade ”vet ej”. 92 kommuner svarade ”nej”.
● I enkäten ställdes också frågan ”Har ni diskuterat ”planerad reträtt”, alltså att överge områden med bebyggelse i kommunen på grund av översvämningsrisker?”
● 22 kommuner svarade ”ja”. 16 kommuner svarade ”vet ej”. 115 kommuner svarade ”nej”.
Hur kommunerna tar sig an frågan om att röra sig bort från havet varierar. Mörbylånga på Öland har, liksom Ronneby, pekat ut områden dit invånare kan flytta när havet kommer. I Ängelholm, Borgholm, Uddevalla och Burlöv har diskussioner om reträtt skett internt, men inga beslut har ännu fattats.
Att peka ut områden som faktiskt ska överges är känsligare. I Lomma norr om Malmö har kommunen tagit det steget, men endast för obebyggda områden. I den nya översiktsplanen för 2045 påpekas att områdena kan fortsätta användas som odlingsmark eller rekreationsområden en tid framöver – men på sikt kommer de att behöva överges.
”I takt med att havet och grundvattennivåerna stiger så kommer de mest låglänta områdena att översvämmas permanent”, skriver kommunen.
I ett fåtal kommuner finns diskussioner om att överge faktiskt bebyggelse. En sådan är Simrishamn, som uppger för DN att kommunen ser ”reträtt av bebyggelse som nästa steg på längre sikt” – utan att definiera vilka områden det skulle handla om.
En reträtt riskerar också att bli en dyr affär för kommunerna. Bostäder vid kusten är ofta exklusiva och stränder som hotas är viktiga för turism. Ystads kommun har genomfört en så kallad kostnads- och nyttoanalys för att se vad som är bäst ur ett samhällsekonomiskt perspektiv: att skydda kusten mot havet – eller att lösa in de fastigheter som ligger i riskområden och låta havet ta över?
Enligt analysen är reträtt än så länge dyrare än alternativen i de områden som ligger närmast staden, främst på grund av minskad turism om stränderna försvinner. I stället satsar kommunen på strandfordring, alltså att hämta sand från havsbotten och fylla på stränderna med.
– Men i vissa fall känns det som att reträtt på sikt är den enda vägen framåt, påpekar Anton Ehrendahl, planarkitekt i Ystads kommun.
Frågorna hopar sig ute på kommunerna. Hur ska en reträtt gå till i praktiken? Vem ska fatta beslutet att det är dags – och vem ska ta den ekonomiska smällen?
Flera kommuner uppger i DN:s enkät att frågorna är för stora för enskilda kommuner att hantera. Ronneby kommun påpekar att de i dagsläget varken vill, kan eller har rådighet över att flytta bebyggelse – de har bara pekat ut vart flytten kan ske när det är dags.
Samtidigt börjar det bli bråttom. För att en reträtt ska kunna ske på ett ordnat och rättvist sätt behöver den ske med god framförhållning, påpekar Karin Hjerpe, verksamhetsledare för Kunskapscentrum för klimatanpassning vid SMHI.
– Tidsperspektivet är avgörande, det avgör hur drastiskt det blir i slutändan. Antingen arbetar man proaktivt med frågan eller så får man hantera de konsekvenser som uppstår när vattnet väl kommer.
I Saxemara visar Jennie Otfors runt på båtvarvet.
– Tanken är att vi ska ha konserter och andra kulturevenemang här inne, säger hon.
Samhällsföreningen har inga planer på att låta båtvarvet försvinna i havet. I stället ska man storsatsa. Taket ska bytas och hela byggnaden ska rustas upp.
– Vi tittar just nu på hur vi ska hantera vattnet. Behöver hela sockeln höjas? Det kommer att krävas stora investeringar, säger Jenni Otfors.
Hon har bott nästan hela livet i skärgårdsidyllen, är granne med sin pappa och har själv två barn som bor här.
Hur ser du på att delar av Saxemara kan behöva överges?
Hon tystnar.
– Det är lite… Händer det här verkligen oss? Men så är det ju.
Skulle du kunna tänka dig att flytta?
– Det skulle vara svårt och sorgligt att lämna detta. Det skulle inte vara ett lätt beslut.
Därför stiger havet av klimatförändringarna
● Termisk expansion. Varmare hav tar mer plats. Havet absorberar i dagsläget runt 90 procent av den globala uppvärmning som människans utsläpp av växthusgaser orsakar. Den termiska expansionen står för omkring en tredjedel av den observerade havsnivåhöjningen.
● Smältvatten. Glaciärer på land och de stora inlandsisarna på Grönland och Antarktis smälter mycket snabbt på grund av den globala uppvärmningen. Smältvatten står för runt två tredjedelar av den observerade havsnivåhöjningen.
● Hittills har havet stigit med omkring 23 cm globalt jämfört med 1990 och tempot accelererar.
● Till seklets slut väntas havet stiga med flera decimeter till och i absolut värsta fall över två meter. Det sistnämnda scenariot innefattar snabb kollaps av stora istäcken på Antarktis, något som IPCC bedömer har låg sannolikhet innan 2100 men som inte är omöjligt.
● På grund av fördröjningen i avsmältningen av landisar på Antarktis och Grönland samt i uppvärmningen av djuphaven, väntas havet fortsätta stiga under århundraden och årtusenden framåt som en konsekvens av människans utsläpp. Om all landis på Antarktis och Grönland smälter, vilket i så fall skulle ta många hundratals år, stiger havet med tiotals meter.
Källor: SMHI, IPCC AR6, Forster et al (2026)
