I skogarna utanför Hassela i Gävleborgs län arbetar tekniker från Vattenfall och företaget EPC.
Sprängaren Michael Mantsinen trycker på en knapp och en kraftig smäll hörs. Trädet går av på mitten, ledningskablarna åker upp i luften när de befriats från trädets tyngd.
– Skulle man vara för nära kan man känna trycket från sprängningen i ansiktet och är man för nära hus ute på landet kan fönster spricka, säger han.
Efter stormen Johannes bedöms cirka 10 miljoner kubikmeter skog ha skadats, berättar Matts Rolander, samordnare för vilt och skogsskador på Skogsstyrelsen.
– Det är avsevärda mängder, säger han.
När sedan stormen Anna drog in med ett kraftigt snöoväder blev situationen värre. Värst drabbat är områden i länen Gävleborg och Dalarna. Skador återfinns dock längsmed kusten från Uppsala län ända upp till Norrbotten samt delar av Västernorrland och Jämtlands län. Områden som exempelvis nyligen gallrats och skog i kanter till hyggen har varit särskilt utsatta.
– Träden blir känsligare under några år efter en gallring då stödet från andra träd försvunnit. Rötterna har inte hunnit växa ut ordentligt och den förhållandevis varma hösten gjorde att att det saknades tjäle i marken som skapar stabilitet, förklarar Matts Rolander.
Hur påverkas skogsägare av detta?
– Vissa har drabbats väldigt hårt, andra lindrigt beroende på vad man har gjort i skogen och vilket träslag samt ålder den har.
Situationen efter vinterns stormar belyser en fråga som blir alltmer akut inom skogsbruket – klimatförändringar. Enligt Matts Rolander är det möjligt att klimatanpassa skog genom att exempelvis blanda in lövträd med barrträd.
– Men det kräver att man har bra koll på hur de olika träslagen växer ihop. Det blir lite mer finlir, men jag tror inte vi har något val, säger han.
– Vi måste anpassa oss utifrån de nya förutsättningarna och skogsbruket är en väldigt långsiktig verksamhet. Det kanske tar 80 år eller mer innan man avverkar. Besluten vi tar nu måste ta höjd för framtidens klimat.
Utmaningen är att ta hand om all stormfälldskog innan granbarkborren eller andra skadedjur hittar till träden när sommaren kommer. Det är dock viktigt att skogen tas om hand på ett säkert sätt, att miljövärden inte skadas och framför allt att ingen människa skadas, understryker Matts Rolander.
Under stormen Johannes dog två personer som arbetade i skogen med att röja träd från elledningar. Michael Mantsinen, sprängare på företaget EPC, menar att spränga träd handlar om att skapa säkerhet.
– Framförallt för skogshuggarna. Sågar man ner ett träd från elledningar finns risken att träden faller på en. Spränger man bort dem behöver man inte vara nära.
EPC tillverkar själva sprängklämmor som sätts runt trädet. Till den kopplas sedan en tändare och en 50 meter lång tråd, vilket är det säkerhetsavstånd som behövs.
– Om ett träd hänger över en elledning men inte rör den, avstår jag från att spränga. Faller trädet på ledningen blir det ännu värre, eftersom folk då blir strömlösa.
Innan de spränger i ett område kontaktas alla boende i närheten. Ser Michael Mantsinen att det finns en hästgård eller hundar utanför ett hus, åker han hem till dem och berättar om sprängningen.
– Om man inte är med på vad som händer kan man bli rädd, för det låter väldigt mycket.
Michael Mantsinen har arbetat åtta år på EPC. Han utgår egentligen från Eskilstuna men har kallats upp till Gävleborgs län för att hjälpa till.
– Det här är de roligaste två veckorna jag har haft på jobbet. Det är spännande och jag har träffat många nya människor. Vi åker ut i lag och man vet aldrig riktigt hur det kommer att se ut. Det är kul att få klura lite på hur man bäst spränger och man lär sig massor.
Vad har du lärt dig?
– Att vissa träd är jättehårda, framför allt där det är mycket kvistar. Granar som har grenar överallt blir extra svåra, då kanske det krävs två sprängningar för trädet ska gå av. Det kan vara sådana saker, vilket är roligt.
