Det är ett år kvar till valet och regeringen har påbörjat sin fjäskoffensiv. Finansminister Elisabeth Svantesson (M) motiverar den med att det nu är ”hårt arbetande människors tur”.
Det låter kanske bra i teorin. Förtroendevalda är trots allt framröstade för att föra en politik som deras väljare, som i många fall är hårt arbetande, vill ha.
I praktiken är det dock inte så enkelt.
Nyligen sattes reformutrymmet – alltså satsningarna som staten kan göra utan att höja skatter eller dra ner på annat – till hela 80 miljarder kronor i höstbudgeten. Att lägga i en så hög växel är inte fel i en lågkonjunktur. Men ju mer pengar, desto tydligare krav på att politikerna använder dem rätt.
Och det gör inte Tidöregeringen.
För ansvarstagande politiker kan inte enbart rikta in sig på att ge folk snabba kickar: ett jobbskatteavdrag här, sänkt matmoms där och så lite lägre elskatt på det – alltsammans förslag som lanserats under de senaste dagarna. Åtgärderna fyller förvisso hushållens plånböcker med några extra hundralappar per månad, vilket få protesterar emot.
Fler borde invända mot att regeringens budgetpolitik är kortsiktig och ogenomtänkt.
Men det borde fler göra.
För det många hårt arbetande människor behöver är knappast sänkt maxtaxa i förskolan och på fritids, som regeringen lovade på måndagen. Barnomsorgen är redan kraftigt skattesubventionerad för alla, med särskilt låga avgifter för familjer med små marginaler.
Om något borde avgifterna snarare höjas. Dels för att finansiera mindre barngrupper och höjd personaltäthet. Dels för att regeringens stöd till kommunerna i så hög utsträckning som möjligt bör utgöras av generella statsbidrag, så att lokalpolitikerna kan lägga pengarna där de gör störst nytta, exempelvis på äldreomsorgen vars kostnader tickar stadigt uppåt i takt med att antalet pensionärer ökar.
Men framför allt borde fler invända mot att regeringens budgetpolitik är kortsiktig och ogenomtänkt. I en tid när Sverige behöver rusta långsiktigt för att stå starkt under kommande decennier – i form av kostsamma satsningar på försvar, elproduktion, infrastruktur och förebyggande arbete – sträcker sig Svantessons ambition bara fram till valdagen.
På det sättet hoppas hon och regeringen vinna röster i riksdagsvalet 2026, vilket understryker väljarnas ansvar. Det smartaste sättet att få slut på det kortsiktiga pengaregnet är trots allt att markera att man föredrar det långsiktigt bästa före det populistiskt enkla.
Läs mer:
Susanne Nyström: Älskar du vinster i välfärden – då är det här en text för dig!
Susanne Nyström: Därför kan Liberalerna inte släppa in SD i regeringen
