Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Menar Moderaterna allvar med vad de säger? Då är det dags att börja dra slutsatser av det.
För statsminister Ulf Kristerssons (M) budskap i den senaste partiledardebatten var glasklart: Mycket står på spel i höstens val.
Mot sin sida i politiken målar han upp en framtida regering som vore ”den mest vänstervridna någonsin”, bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Han menar att få på allvar har granskat vad en sådan skulle betyda för landets ekonomi och säkerhet (Ekots lördagsintervju 6/6). Och han varnar för rejält höjda skatter, som hårt arbetande svenskar inte anses klara av.
Dessutom slog de moderata ministrarna Gunnar Strömmer och Parisa Liljestrand nyligen fast att V, med sin historia som kommunistiskt parti, troligen aldrig kommer att bli ett parti som alla andra – i efterdyningarna av ytterligare avslöjanden om antisemitism (Expressen 10/6). Och under söndagen publicerades en debattartikel i Expressen, signerad migrationsminister Johan Forssell (M), med rubriken: V i regering är en säkerhetsrisk.
Moderaterna framställer alltså ett styre där V ingår som värsta tänkbara scenariot, som svenska folket bör skyddas ifrån. Därför borde det vara en lättnad för Kristersson att Magdalena Andersson (S) inte heller verkar lockas av tanken, utan återkommande säger att hon är öppen för att samarbeta med alla utom Sverigedemokraterna.
Det är självklart bättre för Kristersson att han delar Rosenbad med Andersson, än att Nooshi Dadgostar tar plats vid bordet.
Men i stället för att välkomna beskedet försöker M gång på gång knuffa in S i vänsterburen genom att beskriva riksdagsvalet som ett vägval mellan två fasta alternativ. Detta trots att stora delar av oppositionen inte klassar sig som ett gemensamt block, utan är nästan lika skeptiska till Vänsterpartiet som M.
I själva verket är det Tidöpartierna med Moderaterna i spetsen som har konstruerat uppdelningen som de nu varnar för – där Jimmie Åkesson (SD) hör till Kristerssons lag medan Nooshi Dadgostar (V) tillhör Anderssons. Det betyder att det bara är M som kan ta första steget för att bryta låsningen. Och om vänsterlarmet inte bara är tom skrämselretorik – utan M-topparna faktiskt menar vad de säger – bör partiets plan, om Tidösidan inte når majoritet, vara given.
För det är självklart bättre för Kristersson att han delar Rosenbad med Andersson, än att Nooshi Dadgostar tar plats vid bordet. I alla fall om han verkligen anser att mycket står på spel i höstens val.
Läs mer:
Susanne Nyström: Fortsätt pressa Kristersson om utvisningarna
DN:s ledarredaktion: Glöm inte riskerna med sommarlovet
