Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
För många är SCB:s stora partisympatiundersökning, som presenterades på torsdagen, dyster läsning. Moderaterna är mindre än Sverigedemokraterna, som har tappat rejält sedan valet. Liberalerna ligger som vanligt långt under riksdagsspärren. Och gapet mellan Tidökoalitionen och oppositionspartierna – där V och S får det mesta av rampljuset – har gått från stort till gigantiskt.
Lite i skymundan är det dock två andra partier som rör sig i opinionen: Miljöpartiet och Centerpartiet, som tillsammans samlar nästan 13 procent.
MP landar på 6,6, vilket är en ökning med 1,5 procentenheter jämfört med riksdagsvalet, där en hel del av de nya rösterna kommer från S. C får i sin tur 6,1 – och sedan 2022 har många övergett L till förmån för C, enligt mätningen.
De positiva trenderna vittnar om att båda har bra slagläge inför valrörelsen, när mindre partier i regel syns mer i medierna än annars. Men de visar också att det i en tid när de flesta politiker framför allt riktar in sig på att nå män på landsbygden – med löften om stram migration, hårdare straff och billigare bensin – finns plats för partier med en annan vision.
Det gäller inte minst om de inte har ägnat de senaste åren åt att hatta fram och tillbaka, utan i stället har hållit fast vid den politik och de värderingar som de tror på. Och det har C och MP gjort.
MP och C har länge varit tydliga med att utsläppen ska ner och att de vill att Sverige ska återta ledartröjan i den gröna omställningen.
Ta klimatet. Båda har länge varit tydliga med att utsläppen ska ner och att de vill att Sverige ska återta ledartröjan i den gröna omställningen. Det kan ställas mot att andra har försökt plocka poäng på klimatmotstånd, för att nu plötsligt svänga, hylla kollektivtrafik och högst tillfälligt halvera priset på månadskort.
Eller för all del migrationspolitiken, där Centern konsekvent har stått upp för att en liberal arbetskraftsinvandring är bra för Sverige, medan MP har en historia av att vara landets mest flyktingvänliga parti. Tillsammans med V röstade de redan i februari för att stoppa tonårsutvisningarna. Och medan Tidölaget nyligen vände under galgen både kring dem och nödvändiga undantag från lönekravet, råder det ingen tvekan om att engagemanget från C och MP är äkta.
Ingen behöver heller tvivla på var språkrören och C-ledaren står i synen på Sverigedemokraterna och enprocentsmålet i biståndspolitiken eller att de i grunden har en positiv människosyn.
I dag är det ett politiskt paket som skiljer ut sig från mängden, även om det inte skulle behöva vara så. Stödet för en ambitiös klimatpolitik, human migrationspolitik och seriös biståndspolitik är trots allt högre än 13 procent.
Därför är det kanske inte konstigt att två partier med tydligt grön profil rör sig i opinionen – även om det sker i skymundan.
Läs mer:
Susanne Nyström: Hur många SVT-chefer tål Sverige – om ingen tar ansvar när det bränner till?
Susanne Nyström: Ministern vågar blotta sina brister – det gör honom till ett föredöme
DN:s ledarredaktion: Det är dags för ett ärligt samtal om sjukvårdens begränsningar