Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Pop/rock
Terra
”Musik för alla”
(Oraklet)
Ibland känns det som att Terra dök upp som från ingenstans för att plötsligt sälja ut Fållan, agera husband i ”På spåret” och utses till poster boys i kampen mot replokalsdöden.
Det är en känsla som haltar, eftersom bandet har varit en angelägenhet på sin lokala göteborgska musikscen ända sedan 2014, men inte helt: sitt breda erkännande fick de först med tredje skivan ”Livslinjen” 2023.
Det senkomna genombrottet är förstås ett resultat av enträget arbete, men också ett tecken i en tid där gitarrdriven indiemusik sett ett välkommet uppsving. Att i samma andetag som Terra nämna hajpen kring Nektar och Girl Scout, eller nytändningarna för Makthaverskan och Solen, har fortfarande bäring.
Hos Terra pågår alltjämt ett snyggt experimenterande med klassisk Göteborgspop, mörk britpop, ren rock och ett tidigt Kent, men på bandets fjärde skiva ”Musik för alla” är det framför allt stråken av amerikansk 90- och 00-talsalternativrock som lockar. Det är i mötet mellan en lite introvert svensk poptradition där vemodiga, poetiska texter bärs av starka melodier, och något storslaget och bredbent, som starkast känslor uppstår (tydlig illustration: singeln ”Glöm mitt namn”).
Det har blivit svårt att fortsätta påstå att vi har med ett gäng amatörer att göra, tacksamma för en back öl efter en källarspelning. ”Musik för alla” är en genomproffsig skiva
Medlemmarna själva har beskrivit vad de sysslar med som ”gitarrmusik” och ”replokalsmusik”. Det första stämmer fortfarande, det andra ekar plötsligt falskt. Efter ”På spåret” och med Petter Winnberg från Amason vid producentspakarna har det blivit svårt att fortsätta påstå att vi har med ett gäng amatörer att göra, tacksamma för en back öl efter en källarspelning.
”Musik för alla” är en genomproffsig skiva. Det är en naturlig utveckling, så här på karriärens peak, som lätt hade kunnat slå fel. ”Du gör musik för alla så ingen tycker om den”, som det heter på titelspåret, ”du är rak men aldrig sann.”
Men det slår inte fel. Terras musik lämnade replokalen men slutade inte kännas sann.
Bästa spår: ”Du ser bara ljuset i mig”
Läs mer:
Terra: ”Känns som att vi peakar hela tiden”
Indierockfenomenet Nektar: ”Utan replokalerna blir det inga band
Läs fler skivrecensioner














