I grunden tycker både L och KD att beskedet var bra. M släpper in SD i en eventuell regering efter valet, vilket innebär att ett enat lag ställs mot en splittrad vänstersida, enligt Tidöpartierna.
Men irritationen växer mot att statsminister Ulf Kristersson (M) lovade bort ansvar för migrations- och integrationsfrågor till SD. M-ledaren ville inte säga att SD skulle få just den ministerposten, men så tolkade alla beskedet, enligt flera källor som TT pratat med.
I utbyte ska SD-ledaren Jimmie Åkesson acceptera Kristersson som statsministerkandidat.
Förhandlingarna mellan M och SD har pågått sedan en tid tillbaka, och i ett senare skede har både KD och sist L suttit med.
Moderaterna ville ha med både KD och L på pressträffen med Åkesson, men de sade nej.
”L och KD ville inte göra det utan att ha fått vara med i förhandlingarna eller få något i utbyte. Det finns en stark kritik både från L och KD om att M spelat bort ett starkt förhandlingskort inför valet”, uppger en källa för TT.
Liberalernas partiledare Simona Mohamsson innehar integrationsministerposten i dag och att M lovar bort den ”provocerar”, enligt L-källan.
KD-ledaren Ebba Busch var också snabbt ute och kritiserade uppgörelsen.
– Det är fem månader kvar till valet. Varför ska vi då börja växla in valutor för olika saker som vi inte behöver göra upp nu? säger en tung källa inom KD.
Personen understryker att styrkeförhållandena mellan partierna avgörs av väljarna och förhandlingar ska ske i rätt ordning.
– Kristdemokraterna har blivit mer dyrköpta.
Uppgörelsen mellan M och SD innebar också att alla fyra Tidöpartier ska sitta i en regering.
– Det finns en styrka i en majoritetsregering, men jag tycker att det argumentet håller bara delvis, för det är inte så att den här regeringen inte varit handlingskraftig.
– Det är inte säkert att det ska vara fyra partier, säger KD-källan.
Samtidigt förbereder sig partiet för vad som händer om Liberalerna skulle åka ut eller Tidöpartierna inte får egen majoritet.
– Vi har vårt lag, utgångspunkten är att jobba med det laget, men i sådana scenarion där vi inte har har parlamentarisk majoritet – vi kommer ju inte säga nej till att gå på möten, så att säga.
