Det var i Malmö simsällskap som Gunnar Larsson under de första åren av 70-talet skapade svensk simhistoria.
Karriären är på sitt sätt lätt att sammanfatta – allt det största skedde inom loppet av en fyraårsperiod i tre mästerskap.
– Många stjärnor säger när de lägger av att de har sina medaljer i en skokartong. Mina OS-medaljer ligger här framför mig på hyllan, berättar Gunnar Larsson från hemmet i Västerås.
De flesta priserna fanns under en lång rad år i Malmö i den simhall där han tillbringat så många timmar, men Gunnar Larsson hämtade ut dem 2007 i besvikelse över hur Simhallsbadet/Aq-va-kul i Malmö fått förfalla.
– Nu sitter allt det där i vår sommarstuga. Jag har gjort ett litet museum över hela min karriär med priser och alla tidningsurklipp och böcker.
Han har alltså också designat sin egen minnesring.
– Jag bär den på högerhanden. Det är en guldring med de olympiska ringarna på framsidan och ”OS 1972” ingraverat på insidan. Så om jag dör på gatan, så vet de som hittar mig…
Det kan låta lite kaxigt, men för oss som känner Gunnar Larsson finns det en otroligt ödmjuk och varm person i den 75-åriga kroppen. Men också en person som vet vad hans otroliga prestationer i bassängen betydde och stod för.
Låt oss ta dem i kronologisk ordning och börja vid EM i Barcelona 1970.
Gunnar Larsson hade gjort SM-debut som 14-åring 1966 (kortbana i Helsingborg) och blivit fyra på 1 500 meter fritt. De första SM-medaljerna kom 1967 och han fick simma OS i Mexiko 1968, med en åttondeplats i lagkapp 4×200 meter fritt som bästa resultat.
Nu slog han igenom med besked vid EM i Barcelona. Guld på 200 medley, 400 medley och 400 fritt. Silver på 200 fritt. Världsrekord på båda medleydistanserna.
Han simmade rakt in i svenska folksjälen och i Malmöbornas hjärtan.
– Jag var bara 19 år då och hade varit i USA ett år. När jag kom hem mötte 10 000 åskådare upp på Bulltofta. Det var ett stort minne. Alla mina simkompisar var förstås där, minns Gunnar Larsson.
För de yngre generationerna var alltså Bulltofta flygplatsen i Malmö då.
– Säkraste medaljen var 200 medley. Jag simmade ifrån på bröstsimmet, men kommer nästan inte ihåg att det var världsrekord.
Bröstsimmet var Gunnar Larssons specialvapen i medley. Där avgjorde han nästan alltid. I EM-loppet på 200 medley vann han till slut med fyra sekunder.
I december 1970 tilldelades han Svenska Dagbladets bragdmedalj som tonåring.
Men det var de dubbla OS-gulden 1972 i München som gjorde honom oförglömlig. Ja, i grunden det första den 30 augusti.
I det som betecknats som tidernas jämnaste simlopp vann Gunnar Larsson 400 medley på 4.31,981 före amerikanen Tim McKee på 4.31,983. Det skiljde alltså två tusendelar.
– När vi kom i mål såg jag att det stod en etta framför mitt namn. På banan bredvid fanns Bengt Jingsjö som frågade ”vem vann?”. ”Det gjorde jag”, svarade jag.
– Men Bengt påpekade när vi vände oss att det stod två ettor på tavlan. Jag trodde vi skulle simma om en timme senare, bara han och jag. Det ville jag inte. Vi satt där säkert sju–åtta minuter innan det kom ett besked, minns Gunnar Larsson.
Man beslöt att tusendelarna skulle räknas och avgöra. Det blev sista gången det var så, lex Larsson & McKee slutade med att hundradelar var så långt man skulle gå.
– Där och då tänkte jag inte på det, blev bara glad, men när jag tänkt på det i efterhand och om Tim vunnit med den marginalen, hade jag rivit badet …
Karriärens sista stora seger blev ett VM-guld året därpå i Belgrad. Gunnar Larsson vann 200 medley.
– Jag tränade nästan inte det året. Det var en bragd att jag kunde ta hem det. Det var en målfinish där jag vann med sju hundradelar och när jag tittar på videoupptagningen tycker jag att han (amerikanen Stan Carper) var före.
Därefter avslutade Gunnar Larsson karriären.
– Jag hade vunnit SM, EM, OS och VM. Jag hade ingen sporre att fortsätta fram till OS 1976. Min pappa sa att jag skulle skaffa mig en utbildning. OS 1972 var vi fortfarande amatörer.
Under många år var Gunnar Larsson expert hos Radiosporten, men i dag är kontakten med simningen sporadisk.
– Jag har inte följt så noga de tre–fyra senaste åren. Tittar kanske på något VM. Sarah Sjöström har varit enormt framgångsrikt och några andra tjejer har gått bra. Men tittar man på svensk herrsimning, så går de sakta överlag. Ingenting händer. Det finns ingen gnista bland herrarna.
Varför har det blivit så?
– Det finns så många idrotter där du kan tjäna pengar. Simning är en av de mest krävande för att nå resultat. Sarah Sjöström har gått i spetsen för specialgrejer hela tiden, utvecklat starter och vändningar. Vi körde bara 1 000 gånger 1 000 längder.
Själv tränar Gunnar Larsson styrketräning och spinning tre dagar i veckan och så går tiden åt för familjen: hustru, tre barn och fem barnbarn.
Okej, då har vi sparat det värsta och bästa till sist med Malmö som utgångspunkt.
Inledningsvis nämnde vi ju när Gunnar Larsson hämtade hem sina priser och löpsedlar från det fallfärdiga Simhallsbadet (Aq-va-kul) 2007.
Nitton år senare känns det som tiden stått still. Nyligen fick simhoppslandslaget träna på land i foajén, eftersom bassängen är utdömd och det var för sent att hitta ny lägerplats.
– Malmö kommun måste uppföra en 50-metersbassäng på den ytan där Simhallsbadet ligger. Det måste byggas en tävlingsbassäng i en stad som Malmö och som inkluderar simhopp. Det får väl kosta de kronorna.
28 maj 1998 delade Sydsvenskan i samband med fotbollslandskampen mellan Sverige och Danmark ut priset som ”Tidernas bästa skånska idrottare”, utsedd av tidningens läsare, till just Gunnar Larsson.
– Min yngsta dotter var med och min hustru. Det var väldigt stort. Sen åkte vi runt i Skåne och jag blev igenkänd överallt, minns Gunnar Larsson.
Han gick ut på planen och både han och publiken överraskades av att det skedde till det dramatiska radioreferatet från segerloppet med de två ynka tusendelarna i München.
Läs mer:
Talangerna kan utmana den kvinnliga dominansen
Skapt för att simma: Långa armar, stora fötter och känsla för vatten
Trygghet saknas: ”Idrottarna måste bli entreprenörer”
