Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Med bara några dagar kvar till valet är det extra befogat att varna för att ta opinionsmätningar som absolut sanning. De är för långsamma för att fullt ut spegla den dagsaktuella valvinden. En vind som just nu tycks gynna Liberalerna och missgynna Socialdemokraterna.
Visserligen visar alla undersökningar att oppositionen har ett överläge mot Tidöpartierna, men gapet varierar kraftigt – översatt i antal väljare skiljer det hundratusentals röster mellan de olika mätinstituten.
De flesta lutar åt det större hållet. Så också DN/Ipsos vars färska tabeller visar att oppositionens försprång – med rimliga mått mätt – är ointagligt. De rödgröna har en halv miljon fler väljare än högerpartierna.
Det mest intressanta är därför vad som sker inom de bägge sidorna.
De rödgröna partier som nyligen kallades ”småpartier” – V, C och MP – ligger alla runt 8 procent. Det betyder att de tillsammans är nästan lika stora som Socialdemokraterna och efter en valseger kan få ett betydande inflytande över både regeringsbildning och politiskt innehåll. Spurtkampen mellan Centern och Vänsterpartiet är en rysare för bägge – och avgör om det blir Nooshi Dadgostar eller Thand Ringqvist som får mest att förklara för sina väljare när en ny regering kommit på plats.
Skulle Tidösidan mot höga odds ta hem valet är det framför allt Socialdemokraterna som förlorar – de andra tre rödgröna går mot succéval.
Magdalena Andersson har gjort en eländig valspurt. Det väl begagnade budskapet att valet står mellan ”mig som statsminister eller en regering med tolv SD-ministrar” har inte fått väljarna att samlas bakom Andersson. Och S-ledarens öppenhet för Centerns mittenprojekt med Kristdemokraterna har i stället gynnat Centern – som nu tar väljare från Socialdemokraterna.
Socialdemokraterna brukar säga att de lärt sig av valet 2010. Den gången tappade S ett betryggande överläge i valrörelsen. Partiets analys är att det berodde på samarbetet med Vänsterpartiet. Magdalena Andersson håller därför Nooshi Dadgostar på armlängds avstånd och har flera gånger markerat hårt mot Vänsterpartiet.
Ändå upprepas mönstret från 2010. S tappar återigen ett stort försprång – precis när mållinjen närmar sig – och ligger nu nästan 10 procentenheter under sin bästa notering. Frågan är vad S-ledningen gör för analys den här gången.
Hur man än vänder sig, som det brukar heta.
På Tidösidan pågår två rysare samtidigt. Som vanligt handlar en av dem om Liberalerna – men lika spännande är kraftmätningen mellan M och SD. Bägge ser ut att backa i valet men just nu backar SD mest och riskerar att tappa sitt överläge inom högern. Det är mot den bakgrunden man ska se Jimmie Åkessons attacker på både KD och L de senaste veckorna.
Paradoxalt nog kan SD-ledarens uppmaning att inte rösta på Liberalerna ha gett Simona Mohamsson de stödröster hon förgäves kämpat för ända sedan i mars. Riktningen i flera mätningar pekar uppåt för Liberalerna, så också i Ipsos.
Ibland är fiender mer användbara än vänner.