Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Utställning
Tova Mozard: ”Det vita huset”
Bas konsthall, Barkarby, Järfälla. Visas t o m 12/12
”Tänk på dig själv som ett kylskåp fullt av rester.” Den raspiga rösten är inspelad i smyg och tillhör ett av medierna i Tova Mozards kortfilm ”Psychic” från 2019. Rådet ges bakom tunga draperier och innanför skyltfönstrens färggranna neonrör. De lyser lockande i nattens mörker, som från en annan värld. Vi ser aldrig mediernas ansikten, hör dem bara tala rätt allmänt om hotande besvikelser och problem.
Typiskt Mozard, vars bilder upprätthåller en viss distans mot såväl motiv som betraktare.
Nu ingår ”Psychic” i en sevärd miniretrospektiv på Bas konsthall i Barkarby, ihop med den mer välkända kortfilmen ”Stora scenen”. Där sitter Mozard med mamma och mormor på Dramatens stora scen och diskuterar familjetrauman. Vitsminkade och i teaterkostym berättar de om pappors självmord, om generationer av medberoende.
En tung och självutlämnande terapisession – men också vriden ett varv, och gestaltad med teaterns verklighet som ett slags skydd. Man riktigt känner hur de kämpar med att kränga av sig sina invanda roller.
Filmerna utgör en fond till det trettiotal av Mozards täta färgfotografier som också visas här, mot mörkröda draperier som i en biografsalong. Ett pärlband av träffsäkert komponerade ögonblick med drag från B-filmer och deckare. Samtidigt med Mozards högst egenartade touch. Hon har konsekvent stakat ut sin bildriktning under snart trettio års skapande, blandat dokumentära lager med både iscensatta och självupplevda.
Här finns utsnitt från en mängd udda miljöer, där verkligheten liksom blivit overklig. Bilder med en påtaglig känsla av att något avgörande är på väg att hända. Om inte allt redan inträffat? Hos Mozard byter närvaro och tomrum plats, blir varandras motsats.
Jag ser på ”Head” där Tova Mozard agerar itusågade damen, och ligger med huvudet som inför en halshuggning. Hon stirrar in i kameran iförd svart peruk à la Warhol. Ett av hennes många självporträtt, där man undrar vem bilden egentligen visar.
Utställningen på Barkarbys pigga Bas konsthall visar inga nya verk, men den tydliggör och kastar ett koncentrerat ljus över polerna i Mozards konstnärskap. Trots små lokaler förtjänar konsthallen en större plats på Stockholms konstscen. För programmet är ambitiöst och varierat, bland tidigare utställningar märks Marimekkos mönster, Sune Jonssons fotografier och Mats Hjelms videofilmer.
Och i den mörklagda konsthallen glimrar just nu Mozards verk likt trolska skatter.