”Kära, lilla Linda”, inleder violinsten Linda Lampenius sitt sommarprat. Hon ska berätta för sitt barnjag om vem hon blivit, om det fantastiska, det hemska, och det spännande i livet. Och om den gången hon nobbade Leonardo DiCaprios efterfest.
Brevformatet gör sig egentligen bara påmint där i början, och sedan igen mot slutet. I övrigt följer pratet till stor del en kronologi över världsstjärnans liv och karriär.
Lampenius växer upp som dotter till en charmig teaterpappa och en vacker, olycklig skådismamma. Hon spelar fiol för den stränga läraren Géza Szilvays, som bemötte minsta felsteg med en avhyvling. Men det var värt det, för han öppnade världen åt henne, gjorde att hon liksom blev musiken. Det var också hos honom hon lärde sig att bara klassisk musik var god nog.
Men i smyg lyssnade Linda Lampenius på pop, Boney M och Baccara, och fantiserade om att, som hon uttrycker det, glänta på dörren till världen utanför konsertsalarna.
Alltmedan världen rasade runt henne och bulimin härjade i kroppen fortsatte musiken att utgöra en fristad
Där bakom väntade bland annat Playboy mansion. Lyssnaren (eller lilla Linda, är det väl tänkt) bjuds in till det berömda huset: en vacker, oproblematisk plats där Lampenius känner sig tryggare än någonsin. Magasinets chefredaktör Hugh Hefner har blivit som en extrapappa och när hon ställer upp som sitt amerikanska alias Linda Brava på det berömda tidningsomslaget känner hon sig väl omhändertagen, aldrig sexualiserad. ”Ingenting anspelar på sex”, säger hon tvärsäkert om Playboys photo shoots.
Det är en både fascinerande och förvånande beskrivning av en mytomspunnen plats, som Lampenius dock delat förut. Även andra avsnitt, som den mångåriga tvisten med modemiljardären och sedermera metoo-mannen Peter Nygard, har berättats tidigare – men tål att höras igen.
Förutom i ”Heffs” hus är det på scenen Lampenius känner sig som tryggast. Alltmedan världen rasade runt henne och bulimin härjade i kroppen (episoder som utmålas på ett akut och hjärtskärande sätt) fortsatte musiken att utgöra en fristad. Och lojaliteten till den verkar genomgående ha stått i första ledet – som när hon bryter mot alla protokoll och lämnar en middagsbjudning för att åka till nästa konsert, trots att hon placerats bredvid prins Albert II av Monaco.
Läs DN:s stora intervju med Linda Lampenius från i våras, och fler sommarkommentarer:
Emma Stenvall: Alexander Ekman skapar konst av en trettio sekunder lång orgasm
Johannes Hagman: Jag hade gärna hört maskörerna skvallra om Hollywood
Wilma Sjögren: Svårt att inte bli berörd när Pelle Larsson berättar om sin tunga tid
