Stränderna löper utmed hela staden. Närheten till Svarta havet är en del av Odessas själ, sedan århundraden tillbaka.
Just detta har kriget mot Ryssland inte förändrat: människor picknickar och badar, joggar längs strandpromenaden.
Men sandstränderna går inte att använda som förr. Oljeutsläpp, rester av ammunition, drönare och söndersprängda fartyg samt mängder av föroreningar försämrar vattenkvaliteten.
– Vi badar, men jag följer kommunens badrekommendationer, säger Daria Lahoda.
Hon är på stranden med sin sexårige son Lev, som våghalsigt klättrar på de stora stenarna i strandkanten.
– Jag är läkare och det händer att jag möter patienter som haft magont och diarré av vattnet. Då låter jag bli att bada i havet i några dagar. Men det första året badade vi inte alls, och inte när Kachovkadammen hade sprängts.
När dammen förstördes i juni 2023 påverkades den ekologiska balansen i stora delar av Svarta havet. Flodvattenmassorna drog med sig rester av bekämpningsmedel och industri, men också av allt som kom i dess väg.
Daria Lahoda letar i sin mobil och visar bilder hon tog när de kom ned hit då. De visar brunt vatten med rester av grenverk, bohag, smuts och skräp.
– Det var chockartat.
Vattenforskare i Odessa skickar varje vecka resultaten från sina havsvattenprover till staden, som uppdaterar riktlinjerna till allmänheten.
– Det går inte att förbjuda folk i Odessa att bada, säger hydrologen Vladislav Ponomarenko.
Han, liksom de andra forskare DN träffar, badar själva och låter sina egna barn göra det – men endast på de dagar och platser där kvaliteten är hyfsad.
– Havsströmmarna för oljeutsläppen också in till Odessa. Ibland gör oljan det omöjligt att bada, säger Vladislav Ponomarenko.
Men farligast är minorna. Under krigets inledande månader minerades havet utanför Odessa av både Ryssland och Ukraina; ukrainarna gjorde det för att hindra de ryska styrkornas möjligheter att avancera. Men inte ens minorna har stoppat alla.
– Jag har badat hela tiden, också den första sommaren efter den fullskaliga invasionen. Vi var här hela familjen. Jag var 13 år då, säger Nastia Sokertjak.
Hon är 17 nu, och spelar strandtennis med sin storasyster Julia. De tillbringar ofta ledig tid här.
Nu är vattnet närmast Odessas stränder minröjt och säkrat; vågbrytare markerar var gränsen går. Så var det inte 2022, och Nastia Sokertjak säger att familjen var medveten om att ett dopp kunde vara livsfarligt.
– Jag visste ju att det var några som hade dött, men vi gick inte så långt ut och tänkte att det nog skulle gå bra.
Läs mer:
Tiotusentals delfiner i Svarta havet har dött av kriget