Sara Hector, alpint
– Det har blivit dyrare att hålla på med alpint, eftersom det inte alls är lika lättillgängligt med snö. Förut kunde man ju resa mycket kortare för att få bra förhållanden, men nu krävs att man reser längre. Att träna i Europa (på försäsongen) var förut med säkerhet bra. Det kan så klart vara olika från år till år med snötillgången, men man ser ju trenden; ett dåligt år när jag började åka skidor var inte alls så dåligt som nu.
Melvin Seliberg, freeskiing
– Framför allt det blivit en senare start på försäsongen, både utomlands och hemma. Det har jag märkt av ganska mycket. I framtiden kommer man nog behöva börja tävla senare, så man hinner komma in i skidåkningen mer. Än så länge funkar det bra, men kanske inte många år till.
Ella Halvarsson, skidskytte
– Inte så mycket, vad jag kan märka direkt i mitt liv. Men det är klart att det blir sämre vintrar. Det är sorgligt. Miljön måste man ju göra något åt på ett bra sätt, där folk liksom vill delta. Till exempel känns det som att det är så himla mycket onödig konsumtion, så det kan jag känna att jag brinner för. Köp inte skräp! Det är så jäkla onödigt.
Estelle Alphand, alpint
– Jag försöker vara försiktig med hur jag planerar mina resor. Att jag inte tar bilen alldeles för mycket, eller flyger för mycket. Just nu är det väldigt svårt, man måste ju ändå åka och träna. Men när jag är hemma försöker jag vara väldigt försiktig. Och sen kanske man äter lite mer kyckling än biff. Så det är smågrejer …
Många bäckar små?
– Ja, exakt.
Truls Gisselman, längdskidor
– Tyvärr märker man ju att det blir mindre och mindre snö överlag. Vi är ju en idrott som är väldigt beroende av snö och det är alltid mycket roligare att tävla på natursnö och längre slingor än en kort konstsnöslinga där det är grått och ingen snö runt omkring.
Sandra Näslund, skicross
– Man ser jättestor skillnad på glaciärerna i dag jämfört med i början av min karriär. Framför allt Juvass (Norge) och Stelvio (Italien). Hur mycket snö det är och hur stora glaciärerna är. Det är deppigt. Det gör lite ont i hjärtat.
Hur pratas det om de här frågorna?
– Det är klart att det pratas om det. Men det är ju svårt. Alltså var börjar man? Vi reser också över hela jorden för att åka på tävlingar. Ibland undrar jag hur Fis (det internationella skidförbundet) tänker när de lägger planeringen. För vi ska ner till Sarajevo och sen ska vi hem en vecka, sen ska vi tillbaka till samma region, till Serbien. Och sen ska vi upp till Gällivare och sen till Kanada. Det finns ingen logik.
– Det är mycket logistik och mycket som ska klaffa, det förstår jag också. Men det är klart, lite miljöbovar är vi som reser och far runt hela världen.
Max Palm, freeride
– Det har påverkat som tusan, speciellt i vår miljö. Det blir färre och färre puderdagar per år och glaciärerna blir mindre och mindre och öppnar senare. Det är väldigt trist. Den primetime som man såg på alla filmer när man var liten, där de bara åkte puder varenda dag, får inte vi längre.
Frida Karlsson, längdskidor
– Det syns ju på glaciärer. De blir sämre och det blir färre orter som kan ha tävlingar också nere i Europa.
Sebastian Samuelsson, skidskytte
– Vi pratade om det när vi var i Idre (nu under hösten). Första åren jag var där, för 10–15 år sedan, hade vi alltid en köldknäpp på 15 minus i början på november. Det är ju ingen som tror att det ska hända längre. Så det blir mer och mer konstsnöslingor och kortare och kortare spår, och oftare som vi måste köra dubbelvarv för att snön inte räcker till.
Anna-Karin Heijdenberg, skidskytte
– Det är speciellt med snön. Det är inte givet att det är snö på alla världscuptävlingar vi åker på och då blir man lite så här ”hallå, ska det vara så här?” Till exempel finns ju inte uppvärmningsspår överallt, och det är tråkigt.
Anna Swenn-Larsson, alpint
– Det är ju sjukt stor skillnad på glaciärerna i dag. I Stelvio (Italien) – första lägret vi hade i år – åkte vi på glaciäris och sten kändes det som. Men kollar jag på bilder från när vi var där första gången, då är det ju natt och dag. Och när vi var i Schnalstal (Italien) senast … glaciären har ju halverats. Och i Saas-Fee (Schweiz) får man gå så långt innan man ens kan sätta på sig skidorna.
Edvin Anger, längdskidor
– Vintrarna blir ju osäkrare, framför allt har de blivit väldigt korta på slutet. Snön försvinner snabbare, vårvintrarna försvinner.
Har du anpassat var och hur du tränar?
– I början av säsongen är det ungefär samma. Redan när jag var åtta år och åkte med pappa till Bruksvallarna någon vecka före Sverigepremiären gick det att åka på natursnö vartannat år och så var det konstbana vartannat. Så nej, det har jag väl inte utan det är natursnön som är väldigt osäker och man får förlita sig väldigt mycket på konstsnö.
Moa Lundgren, längdskidor
– Vi har verkligen märkt det när man kommer till samma ställen (som tidigare), att det kanske inte finns snö längre. Det har varit svårt att producera snö. Så det är väldigt ledsamt. Klimatet runt omkring har förändrats. Det är ju oftast sämre väder på hösten också än vad det kanske var tidigare. Kylan kommer inte lika tidigt.
Novalie Engholm, snowboard
– Jag tror att det här har varit den tuffaste försäsongen hittills i Europa. Det gör att vi måste börja åka mer och mer inomhus eller på plast, och det är så klart jättetråkigt. Men vi har ju arenan i Kläppen i dag, där man sparar snö och också har en airbag (plasthopp med landning i luftkudde). Så vi kan ju träna väldigt mycket på hemmaplan. Det är jag väldigt tacksam för.
Fabian Ax Swartz, alpint
– Träningsförhållanden och träningsplatser har påverkats. Man är tvungen att ta sig till andra ställen och träna.

