Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Just nu sänder SVT:s ”30 minuter” partiledarintervjuer inför höstens val. Och när turen kom till energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) var det inte konstigt att programledaren Anders Holmberg började med att fråga om kärnkraften (29/1). Att bygga nya reaktorer var trots allt ett av Tidöpartiernas viktigaste vallöften.
Men det tyckte inte Ebba Busch.
Visserligen uttryckte hon besvikelse över att Moderaterna och Sverigedemokraterna – till skillnad från Kristdemokraterna och Socialdemokraterna – under mandatperioden sagt nej till en bred energiöverenskommelse som bland annat skulle innehålla nya villkor för kärn- och vindkraft. Kortsiktigt och småsint, var hennes omdöme om Tidökollegorna.
Däremot höll hon inte med Holmberg om att kärnkraften – där spadtagen hittills har lyst med sin frånvaro – var den stora frågan inför valet 2022. I stället menade hon att andra saker var lika viktiga, som att komma bort från kampen mellan olika kraftslag, och att det snarare var medierna än politikerna som ville fokusera på kärnkraft.
Så upplevde inte jag det under valrörelsen, inflikade Holmberg, vilket han inte var ensam om. Det är trots allt inte jättemånga år sedan Busch kallade vindkraftverk för stålskogar.
Samtidigt är inte grundproblemet i svensk energipolitik att kärnkraftsutbyggnaden står stilla. Grundproblemet är att det knappt byggs någonting alls.
Summan av kardemumman är att varken nya stålskogar eller reaktorer ser dagens ljus.
För att ändra på det krävs just en bred uppgörelse så att politiken ligger fast även vid ett maktskifte. Alltså ett handslag mellan åtminstone S och M.
Vidare måste Sverige börja visa att vi vill ha mer havsbaserad vindkraft, om den ska ha en chans att växa, enligt en färsk rapport från Nordiska ministerrådet (DN 28/1). I dag saknas exempelvis finansiellt stöd, trots att utredare slagit fast att det måste till för att projekten ska locka investerare. Myndighetsprövningen är snårig, eftersom den inte är samlad hos en central instans. Och ingen myndighet har tagit fram en plan över platser där det är lämpligt att bygga, vilket betyder att företagen tvingas chansa, för att sedan kanske få nej i ett sent skede.
Till det ska läggas att regeringen medvetet har fördyrat för företag som vill uppföra vindkraft till havs, genom att låta dem betala själva för anslutning till stamnätet. Parallellt utlovas en hel del till bolag som kan tänka sig att bygga kärnkraft – dock inte det som de verkligen behöver: långsiktighet.
Summan av kardemumman är att varken nya stålskogar eller reaktorer ser dagens ljus.
Läs mer:
Ledare: Irans bödlar vill att vi blundar och glömmer – det får vi inte göra
Ledare: Miljöpartiet kommer inte att sitta i nästa regering
















