Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
När jag kliver ut ur porten från min tandläkare håller jag på att krocka med en varg. Eller nja, inte en riktig, men väl en kvinna i yvig vargpäls. Hennes ansikte syns knappt i den uppfällda kragen.
Pälsen har gjort comeback denna kalla vinter läser jag någon dag senare, och plötsligt ser jag flera pälsklädda kvinnor – unga som äldre – på mina promenader i Stockholm. De bär fuskpäls eller – kan man ana – vintagepäls. Farmors/mormors avlagda och garderobsförvisade är ute och luftas.
Pälsens historia är intressant. Från ett skydd för kyla till en lyxmarkör fram till 80-talets skam och engagemang för djuren.
Under 60- och 70-talen var en päls ett rockattribut för stjärnor som Mick Jagger, Jim Morrison och Janis Joplin. Gärna något lurvigt eller fläckigt pälsverk, persian var för tanter. Och på 50-talet ökade filmstjärnor som Marilyn Monroe och Elizabeth Taylor på glamouren genom att svepa in sig i till exempel vit mink.
Eller ta Anders Zorns välkända självporträtt där han bär en enorm vargpäls. Även konstnären Marcel Duchamp iklädde sig päls, ett långhårigt märkligt pälsverk av obestämt ursprungsdjur.
– Vad är det där för päls? frågade en och annan när min mamma hade köpt en päls av lika obestämd art på auktion.
– Stäppråtta, svarade mamma och frågestunden var därmed avslutad.
Själv fick jag en gång en lammpäls av min gamla faster. Hon tyckte jag såg frusen ut. Pälsen var brun, tät och tung.
En kall vinterdag när jag gjorde min journalisthögskolepraktik på DN fick jag och fotograf Don Titelman i uppdrag att göra ett reportage på Skansen. Där fanns nämligen en varg som vallades i koppel runt Djurgården då och då. Som en hund. Vi åkte dit och först när jag stod öga mot öga med vargen slog det mig att jag bar lammpäls.
Vargen gick fram och tryckte sin nos mot pälsen. Jag stod som förstenad. Vargen lyfte sitt huvud och tittade på mig med en listig blick. Sedan gick han vidare på lätta tassar. Han mötte hundar (först nyfikna, sedan underdåniga) och dagisbarn, och han lade nyfiket upp framtassarna på den lilla tidningskioskens disk som vi passerade. Det blev fantastiska bilder.
Det där minnet for genom mitt huvud när jag satt på bussen hem från min tandläkare. När jag klev av blev stående jag en stund och funderade. Vart tog den där lammpälsen egentligen vägen?
Läs fler kåserier av Ståhlis, till exempel om att också gamla förkläden nu har blivit fashion.














