Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Den här texten handlar om en av regeringens mest absurda satsningar, som också är en av de mest blottande för Tidöprojektets mål: återvandringsbidraget.
I dagarna beviljades de första ansökningarna om detta bidrag – som vid årsskiftet chockhöjdes från 10 000 kronor till 350 000. Migrationsverket räknar med att 600 personer per år kan beviljas pengarna. Det innebär en kostnad på omkring 200 miljoner kronor per år för att människor, som inte gjort något fel, ska lämna landet.
För att sätta pengarna i perspektiv: Det är dubbelt så mycket som regeringen tilldelat socialtjänsten för att barn och unga ska få hjälp att lämna kriminella nätverk.
Eller så kan man jämföra det med att regeringen lade 100 miljoner kronor på att förbättra tillgången till SFI (Svenska för invandrare) för ukrainska flyktingar, och nu ska lägga det dubbla på att få andra flyktingar att lämna Sverige.
Vad är det för människor som anses vara ett så stort problem att de ska utgöra en sådan budgetpost?
Medan ett par har fått sina ansökningar beviljade har många fler fått avslag. För att ha rätt till återvandringsbidrag får man inte ha skulder till kronofogden eller CSN, och inte heller vara dömd till fängelse eller misstänkt för brott. Man måste också varit här sedan mer än ett år, och urvalsgrupperna är bland annat flyktingar som sökt och fått permanent uppehållstillstånd och de som beviljats uppehållstillstånd av gymnasielagen. I den senare gruppen hade alltså 8 av 10 sysselsättning redan 2024.
Vi erbjuder alltså stora summor för att ”slippa” människor som med Tidöspråk har god vandel.
Redan när forskaren Joakim Ruist presenterade sin utredning om kraftigt höjt återvandringsbidrag varnade han för att den kunde försvåra integration
Det är att sända en signal. Redan när forskaren Joakim Ruist presenterade sin utredning om kraftigt höjt återvandringsbidrag varnade han för att den kunde försvåra integration. Det kunde tolkas för invandrare som att de inte var välkomna till Sverige, menade han. Och det är svårt att inte tolka det så. 350 000 kronor är liksom inte en liten handpenning för en flygplansbiljett, utan ett sockrat bete som skriker: ”Hur mycket tydligare kan vi göra det att vi inte vill ha dig här?!”
Att regeringen och Sverigedemokraterna är beredd att betala så mycket för att bli av med människor som inte är brottslingar, enbart på grund av deras ursprung, trots att reformen kan skada integrationen är absurt. Det tydliggör också – just därför – vad Tidöpartierna faktiskt ser som prioriterat.
Läs mer:
Max Hjelm: Barn måste tvingas traggla ord – allt annat är ett svek
Max Hjelm: Ingen gillar väl att höra kritik
















