Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Statsminister Ulf Kristersson (M) är tydlig. Om Tidölaget vinner valet i höst kommer Sverigedemokraterna att ingå i nästa regering. Och precis som att Liberalerna har huvudansvaret för skolan och Kristdemokraterna för sjukvården, tycker han att det är naturligt att SD tar hand om invandringen.
I praktiken innebär det att SD har paxat ministerposter som påverkar migrationen, även om det inte sägs rakt ut. Det klargjordes under presskonferensen den 1 april, då Kristersson presenterades som SD:s officiella statsministerkandidat. Och för säkerhets skull upprepade M-ledaren nyligen samma sak i en intervju med Svenska Dagbladet: både han och Jimmie Åkesson (SD) såg ”att det är ganska naturligt att de sneglar hårt på invandringsfrågorna” (23/4).
På ett sätt är det givetvis sant. Att minska antalet invandrare har alltid varit SD:s högsta prioritet.
Däremot borde det inte vara lika självklart för Kristersson att släppa ifrån sig området. I alla fall inte om han ser vad SD tänker föra för migrationspolitik, vilket partiet knappast gör någon hemlighet av.
Lägg till att det sannolikt finns ett svagt stöd bland befolkningen för massdeportationer.
För Jimmie Åkesson är nämligen inte den stora frågan om de uppemot 180 000 personer som har permanenta uppehållstillstånd ska få dem omvandlade till tillfälliga eller inte, vilket har utretts som en del av Tidöavtalet. Frågan är om det ska ske nu eller under nästa mandatperiod (SVT 19/2).
Bestämmer Åkesson eller någon av hans partikollegor migrationspolitiken kommer det att bli av, vilket övriga Tidöpartier hittills har bromsat. Och det bör de fortsätta med.
För förslaget strider mot rättsstatliga principer om att den som har fått ett positivt besked från staten ska kunna lita på att det ligger fast. Ingen av remissinstanserna stödjer idén. Många ledande migrationsjurister menar till och med att reformen vore olaglig. Och alla omprövningar skulle göda byråkratin och öka kostnaderna, framför allt för Migrationsverket och migrationsdomstolarna.
Lägg till att det sannolikt finns ett svagt stöd bland befolkningen för massdeportationer av hederliga och hårt arbetande människor. Hela 76 procent menar att tonårsutvisningarna, där ungdomar kickas ut när de fyller 18 år medan föräldrar och småsyskon får vara kvar, är fel (GP/Novus 17/2).
Det är alltså inte svårt att föreställa sig protesterna om permanenta uppehållstillstånd blir tillfälliga och uppskattade grannar, vänner och kollegor – välintegrerade personer – i snabb takt tvingas lämna landet. För många är det nämligen inte någonting naturligt.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Snart sitter Sverige i känsliga möten med talibanerna
DN:s ledarredaktion: Nätläkare tar hand om oroliga människors jobbiga förkylningar – vad är problemet?
