En mörk Volvo kör genom Stockholm strax efter lunch en solig tisdag i mars.
Tio dagar tidigare inledde USA och Israel sina massiva attacker mot Iran.
Om några timmar ska den konservativa, brittiska tidningen The Telegraph väcka frågan om huruvida attackerna är starten på det tredje världskriget.
I baksätet på Volvon sitter en 58-årig general som ska till ett möte på försvarsdepartementet. Men hon är också på väg in i Natos toppskikt.
Försvarsalliansen har redan dragits in i konflikten: Iran har vid två tillfällen skjutit missiler mot en amerikansk bas i Turkiet, men attackerna har stoppats av luftvärn.
– Allt man kan tolka som en attack mot ett Natoterritorium är väldigt allvarligt och riskerar att eskalera situationen, säger Lena Persson Herlitz.
Hon står inför något som ingen svensk officer gjort tidigare. Den 15 juli blir hon Natos ställföreträdande underrättelsechef. I praktiken den som leder Natos underrättelsetjänst under toppchefen Scott W Bray.
I högkvarteret i Bryssel får hon full insyn i alliansens hemligaste dokument, bland annat de som i Nato har stämpeln Cosmic Top Secret. Om sådana uppgifter avslöjas skulle de orsaka exceptionellt stor skada för alliansen.
Jobbet innebär bland annat att uppdatera alliansens generalsekreterare Mark Rutte, men även att ge föredragningar för Nordatlantiska rådet, som är Natos högsta beslutande organ.
– Det här är något som jag har utbildats och förberetts för de senaste 35 åren, säger Lena Persson Herlitz och syftar på att det är så länge hon arbetat i Försvarsmakten.
Ryska underrättelsetjänster som GRU och FSB har Nato som ett prioriterat mål för sina spioner. Kina, Iran och Nordkorea är också intresserade av alliansens hemligheter.
Fakta.Lena Persson Herlitz
Ålder: 58 år.
Familj: Maken Fredrik Herlitz, en son.
Aktuell: Har fått jobbet deputy assistant secretary general intelligence, ställföreträdande underrättelsechef, i Nato. Börjar i juli.
Tidigare uppdrag: Bland annat ledamot i Försvarsmaktsledningen, Försvarsmaktens strategichef, militärsakkunnig på Försvarsdepartementet, chef för Försvarsstabens stödenhet, adjutant till kronprinsessan Victoria, chef för Afghanistandesken på Must.
Läser: ”Rapporter och underlag mest hela tiden – men också skönlitteratur, gärna med historisk förankring. Senast trilogin om Gustav Vasa.”
Favoritserie: ”Yellowstone.”
Kopplar av med: Trädgårdsarbete och segling.
Ser fram emot: ”Sommaren – så jag får ta mig an nästa utmaning!”
Som blivande hög chef i Nato är Lena Persson Herlitz ett möjligt mål för spioner, och egentligen var hon inte så intresserad av att göra den här intervjun. Hon tvekade länge innan hon tog beslutet.
– Jag har funderat på om det är lämpligt med tanke på att det är en underrättelsebefattning. Vi brukar hålla lägre profil där, säger hon.
Hon fortsätter:
– Men det är nog ganska bra att informera vad det handlar om. Jag lutar åt att det är mer positivt.
Hon har sin portfölj i knät. Två gyllene generalsstjärnor på axelklaffarna. Lena Persson Herlitz är ett framgångsnamn i Försvarsmakten.
Men hennes liv hade kunnat se helt annorlunda ut.
När Lena Persson från Herrljunga var 19 år hade hon bilden klar för sig. Det var under andra halvan av 1980-talet. Hon bodde i Göteborg och hade just blivit mamma till en son.
– Det var ganska naturligt. Jag ville bli mamma. Jag var förlovad. Det här var ju livet. Nu bygger vi familj.
Hon utbildade sig till läkarsekreterare och började jobba på BB på Östra sjukhuset. Skrev remisser, gick igenom labbsvar och bokade undersökningar. Men samtidigt hade hon ett intresse för det militära, hon var med i lottakåren, och till slut stod hon inför ett val.
– Jag funderade på om det var det här jag skulle fortsätta med hela livet eller om jag skulle våga satsa på en militär karriär.
Det var i en tid när Sverige var alliansfritt. Neutralitetspolitiken präglade samhället. I den stora världen stred USA och Sovjetunionen om makt och inflytande.
– Det var kallt krig, men det fanns ändå normer och regelverk som respekterades eller åtminstone något man förhöll sig till. Dagens situation är mer oförutsägbar och därmed farligare.
1991 hade hon bestämt sig. Då ryckte hon in som plutonbefäl på dåvarande KA 4 i Göteborg. På den tiden fick kvinnor bara göra värnplikten om de ville bli officerare, och det ville hon. Lena Persson var 24. Äldre än många lumparkompisar, och dessutom ensamstående mamma.
Men den militära världen passade henne perfekt. Hon stannade, blev officer, trivdes och kände att hon gjorde något meningsfullt.
– Jag har alltid velat bidra till samhället. Vi pratar mycket om vilka rättigheter vi har, men väldigt sällan vilka skyldigheter vi har som medborgare.
Efter några år träffade hon stockholmaren Fredrik, också han officer, men på KA 1 i Vaxholm. De gifte sig 2006, och då hade de ingen aning om att de var på väg att bli ett militärt power couple.
Men det är just det de är när de tjugo år senare kliver in på Konserthuset i Stockholm.
Det är en söndageftermiddag, den 8 mars, och dags för marinchefens konsert. En årlig tillställning dit allmänheten är välkommen för att ta del av marinens musikaliska värld.
Inne i stora salen står svenska flaggor på scenen. I stolsraderna syns höga chefer från Försvarsmakten.
Generalmajoren Lena Persson Herlitz och brigadgeneralen Fredrik Herlitz, ställföreträdande marinchef, lyssnar när rummet fylls med toner.
Marinens musikkår spelar Taube, Wagner, flera marscher, Simon & Garfunkel.
– Vi är historiska. Det första gifta paret som är generaler båda två, konstaterar Lena Persson Herlitz.
Pratar ni bara om försvar hemma?
– Vi försöker undvika att prata jobb. Men det är väldigt svårt.
Natojobbet i Bryssel är inte hennes första utlandsuppdrag.
Hon kommer närmast från ett tvåårigt förordnande som chef för den svenska delegation som tillsammans med Schweiz övervakar gränsen mellan Nordkorea och Sydkorea.
– Retoriken mellan länderna var väldigt hätsk. Under sex månader gick det inte att sova ordentligt, säger Lena Persson Herlitz.
Hon plockar upp sin mobiltelefon och letar fram en ljudfil. Det som kommer ur högtalaren är ett obehagligt, mörkt och metalliskt susande.
– Det var som att bo i en skräckfilm. Antingen det här, eller skrik, eller så var det skottlossning.
Ljuden hördes dygnet runt ur nordkoreanska högtalare vid gränsen under ett halvår. Volymen var som högst 136 decibel – direkt skadligt för hörseln.
De var Nordkoreas svar på att Sydkorea spelade K-pop och propaganda i högtalare vid gränsen.
Det var där Lena Persson Herlitz bodde under veckorna, i ett hus på övervakningskommissionens camp i den demilitariserade zonen vid gränsen. Hösten 2023 avslutade Nordkorea det militära samarbetsavtalet mellan länderna. Då började landets soldater spränga vägar och broar, bygga stridsvagnshinder och lägga ut minor.
– Det var inte ovanligt att man vaknade av att en mina utlöstes av djur, skiftningar i marken på grund av regn eller av olyckshändelser vid utläggningen.
I Sydkorea hade hon ett tätt samarbete med de amerikanska generalerna. USA har ungefär 28 500 soldater i landet, som ligger i det amerikanarna kallar Indopacific, just det område som Donald Trump vill fokusera på.
Det är dit USA riktar sin militära uppmärksamhet när man backar från Europa.
– Jag har jobbat tillsammans med dem i två år, men jag har ju också tagit del av USA:s nationella försvarsstrategi där det tydligt framgår att amerikanskt fokus ligger på andra områden än Europa. Jag tycker att det är fullt rimligt att Europa tar mer ansvar för vår egen säkerhet, säger Lena Persson Herlitz.
Hon tycker samtidigt att USA ger en tydlig signal om att engagemanget i Nato ligger fast.
Men många bedömare har tvivlat på det på grund av Trumps alla utspel. I USA:s nationella säkerhetsstrategi skriver Vita huset att Europa riskerar att utplåna sin civilisation, bland annat på grund av migration.
Just Nato har varit en av Trumps hackkycklingar länge. Det är bara några månader sedan presidenten krävde att få ta över Grönland från den allierade partnern Danmark.
– Det är ju den retoriken som man ställer sig lite frågande till. Är det verkligen nödvändigt att gå på så? Det skadar ju på något sätt sammanhållningen utåt. På den politiska nivån ska jag säga, säger Lena Persson Herlitz.
Hon formulerar sig varsamt. På det nya jobbet i Nato är det inte bara Sverige hon ska representera och arbeta med. Det är alla de 32 medlemsländerna i en allians där USA har störst inflytande.
2004 var det nära att hennes militära karriär fick ett slut.
Då kom det sista i en rad försvarsbeslut som begravde invasionsförsvaret. Det var enkelt uttryckt ett stort försvar, som dimensionerats för att stoppa Sovjetunionen från att invadera Sverige.
Förband försvann över hela landet, och i Göteborg lade man ner Amf 4, där Lena Persson Herlitz jobbade.
– Det var ett sånt här vägval i livet. Ska jag göra något annat? Ska jag flytta? Ska jag vara kvar i Försvarsmakten över huvud taget?
En hel del av hennes arbetskamrater bytte bana. Lena Persson Herlitz gjorde testerna för att bli polis, och blev antagen. En ny karriär verkade vänta.
Men så blev det avtackningsceremoni på Amf 4 en vacker junidag 2005. Rader av officerare i gröna baskrar stod i sommargräset utanför kasernerna nedanför Käringberget i Göteborg.
Många anställda var bittra, ledsna och besvikna. Men när Lena Persson Herlitz såg sina jobbarkompisar stå där så bestämde hon sig.
– Jag blev varm om hjärtat och ville inte lämna den där gemenskapen. Dessutom var jag stolt över vad vi åstadkommit och kände att det vi gjorde var viktigt.
Så det blev flytt till Stockholm, studier på chefsprogrammet – och sedan tog karriären fart. Officerare betygsätts hela tiden av sina överordnade. Den som får bra omdömen kommer vidare, och det har hon gjort.
– Gräv där du står, brukar vi säga. Gör det så bra du kan. Om alla tänker så, då kommer det att bli bra. Se inte problemen utan hitta en lösning.
Har du alltid lyckats med det då?
– Jag har åtminstone det mindsetet. Det behöver inte bli hundra procent rätt men det går åtminstone i rätt riktning och det är bättre än att inte göra någonting eller bara probleminventera.
I slutet av november 2025 landade Lena Persson Herlitz i Peru, dit hon åkt för att stötta den svenska ambassadören med att fördjupa samarbetet mellan länderna.
Peru är intresserat av Jas Gripen. Landet ska köpa 24 nya stridsflyg – en potentiell succé för svensk försvarsexport.
Lena Persson Herlitz slog på mobilen, och den började genast plinga och surra.
– Det rasade in gratulationer. Då fick jag reda på att det hade gått bra.
Jobbet som Natos ställföreträdande underrättelsechef var hennes. Det innebär att hon ska leda underrättelsesidan i det Nato kallar Joint intelligence and security division, JISD.
Efter beskedet har hon tänkt mycket på vad hon vill göra på den nya tjänsten. En huvudpunkt är att de allierade länderna ska dela mer information till hennes avdelning.
– Vi gör det här gemensamt inom ramen för en allians. Då måste man dela information och dela den i tid. Gammal information har inte samma värde.
I dag är avgörande uppgifter själva ädelstenarna hos en underrättelsetjänst. Sådana strösslar man inte över andra gratis. De delas upp, växlas med andra länder och höjer värdet hos en underrättelsetjänst.
En del av spionvärlden är enkelt uttryckt en bytesmarknad, där goda relationer och pålitliga samarbeten spelar stor roll – även om svala, gemensamma intressen också kan avgöra vem som får veta vad.
Nato har något som kallas Nato agreed intelligence. Det är underrättelser som alla allierade får del av och ställer sig bakom. Men underrättelser kan också delas bilateralt, alltså från ett medlemsland till Natos underrättelsetjänst.
– Jag tror att hela arbetet inom ramen för Nato behöver vara mer underrättelsedrivet, särskilt nu när vi är inne i en period av ständig konfrontation och våra motståndare söker efter svagheter att utnyttja, säger Lena Persson Herlitz.
Hon kommer till en försvarsallians som ska hantera en ny världsordning. Det aggressiva stormaktsspelet har fått en renässans. FN och folkrätt får stå tillbaka.
USA:s stora anfall mot Iran påverkar globalt, även om de där iranska missilerna mot Turkiet aldrig ledde till någon upptrappning mot Nato.
Men redan innan attacken mot Iran hade USA sprängt påstådda smugglarbåtar i Karibien och plockat bort Venezuelas diktator Nicolás Maduro.
Uppträdandet kan pressa underrättelsepartners. Storbritannien slutade enligt rapporter att dela vissa underrättelser med USA i samband med de amerikanska attackerna mot smugglarbåtarna.
Men för Nato, och Sverige, är det Ryssland som är det stora militära hotet. Vladimir Putins Kreml är nu inne på det femte året av anfallskrig mot Ukraina, och driver samtidigt hybrida attacker mot Natoländer.
Lena Persson Herlitz tror att svaret måste vara ett Nato som står militärt starkt och så politiskt enat som det bara går.
– Vi måste ha en trovärdig avskräckning så att vi inte hamnar i krig. Alliansen är avskräckande om vi håller ihop. Om vi har en sammanhållning som är trovärdig och framför allt – att vi har förmågor som är trovärdiga.
