I måndags rapporterade DN att allt fler personer tvångsutvisas. I fjol ledsagade kriminalvårdare över 2 300 personer till flygplanet, eller följde med på resan. Det är mer än dubbelt så många som 2023.
Migrationsminister Johan Forssell (M) säger att de allra flesta som får ett utvisningsbeslut väljer att lämna landet på egen hand, och att det finns ”jättegoda förutsättningar” för att göra just det.
– Men gör man inte det finns den här möjligheten. Att faktiskt använda tvång – och den är viktig, säger Forssell.
Enligt Forssell beror ökningen på att regeringen satsar på att minska ”skuggsamhället” och främja integrationen. Han säger att det i dag finns över 100 000 personer som vistas olagligt i Sverige.
– Jag tror inte människor förstår hur stort det här problemet är. Och det underminerar tilltron till hela den reglerade invandringen.
Enligt Kriminalvården är det inte ovanligt att en tvångsutvisning stoppas på Arlanda. Flygpersonalen kan neka att flyga den utvisade om personen inte samarbetar. I vissa fall används då chartrade privatplan.
Hur motiverar du de kostnaderna?
– Det är klart att det är en kostnad. Men det måste ju också ställas mot alternativet. Vad kostar inte utanförskapet, skuggsamhället, segregationen? Att vi inte vet vilka som är i landet? Jag är övertygad om att det är värt att upprätthålla den här reglerade invandringen.
Under sina resonemang återkommer migrationsministern till samma fråga: ”Vad är alternativet?”
En kvinna som DN har intervjuat uppger att hon upplevt både våld och hot från eskortpersonal. Hon berättar att hon blivit knuffad in i badrummet på förvarsboendet och tryckts upp mot handfatet – medan hennes fyraårige son var hemma.
Forssell säger att hans bild är att man ”aldrig använder mer tvång än vad som absolut är nödvändigt”.
– Här har man ett eget ansvar att faktiskt medverka. Det är klart att om man är våldsam mot myndighetspersonal kan det innebära att de måste kunna försvara sig, så att säga.
Men det är inget problem som ni märker av?
– Nej, men det är klart att det ska ske på ett ordnat sätt och det är min starka uppfattning att det görs.
Kvinnan som DN pratat med berättar att hennes fyraårige son blivit traumatiserad av försöken till tvångsutvisning. Enligt Josefine Paulsen, barnpsykolog på Rädda Barnen, är tvångsutvisningarna inte alltid anpassade för barn.
Hur anpassar man utvisningarna när man vet att det är barn i närheten?
– Det är alltid jobbigt när barn hamnar i kläm. Men jag menar att ansvaret för det måste läggas på föräldrarna som då väljer att stanna kvar i Sverige trots att man inte har rätt att vara i landet. Min uppfattning är att medarbetarna alltid tar barnens bästa i beaktande.
Läs mer:
Fler tvångsutvisas: ”även om man skriker och slåss”
Fyraårige Elias jagas av gränspolisen: ”Nästa gång blir det hårdare tag”
