Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Just nu ser jag mina grannar här i Sörmland lasta säckar ur sina bilar: säckar med gödsel som ska förvandla små frön till saftiga tomater, krispiga morötter och söt majs. Och jag tänker på en sak som den kände växtfysiologen Tom Ericsson sagt till mig: äng är åkers moder.
Det betyder, om jag fattat allt rätt, att folk förr-i-tin visste hur stor åker de kunde ha, utifrån hur stor äng de hade. Målet var att ha mat på bordet året runt. På ängen odlades djurens mat, och på åkern människornas. För att allt skulle rulla på behövde det finnas en balans mellan de två.
Så, låt oss säga att ängen behövde vara sju gånger så stor som åkern. På ängen växte hö, djurens vinterfoder. Under sommaren fick korna inte beta på ängen, utan de gick i stället i skogen. Storleken på gödselhögen som korna producerade under året fungerade som en indikation på hur stor skörd du kunde få från åkern, hur mycket råg, korn och havre.
Alltså: äng ger hö till ko, ko förvandlar hö till bajs, bajs blir till näring för grödorna på åkern – säd, så klart, men också saker som lin, humle och hampa. Och på så vis gav åkern mat och brödföda till människan. Det här är ett riktigt tajt system, där näringen cirkulerar runt, runt. Äng, ko, åker, människa.
Nu-för-tin, när vi gödslar våra äggplantor och kärleksäpplen med kogödsel, tar vi egentligen näring från en bonde som borde använda den till sina egna marker. Det här märker jag själv när jag tjatar till mig några säckar gödsel från den lokala, ekologiska mjölkbonden här i Björnlunda. Hon låter mig köpa dem, för hon är snäll och hon är fritidsodlare hon med, men hon påminner mig också om att det här är en värdefull tillgång på hennes åkrar. Allt det här motiverar mig att skapa en trädgård som föder sig själv, med hjälp av just en äng.
Vill du också testa, men saknar ko? Det är inget att skämmas för. Flera av mina bästa vänner saknar kor. Samt jag själv.
Och det finns faktiskt redan fullgod ko-ersättning i trädgården. Mask. Maskarna får bli våra kor. Såhär fungerar det: Du slår din äng med lie, precis som om du slår hö till dina kor. Det organiska materialet läggs sen som ett täcke i grönsakslanden och maskar, småkryp och mikroorganismer drar ner höet i jorden, där det blir till näring för gurka och gurkört, pumpor och potatis.
Ett tajt system: äng, mask, grönsaksland, människa. Och på det sättet odlar vi inte bara våra egna grönsaker, utan även vår egen gödsel.
Läs fler kåserier av EU, till exempel Bara fjorton toaletter, det räcker ju inte!
