Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Med mindre än en vecka kvar till midsommar spretar hårtestarna likt ett yvigt penntroll. Jag mötte våren med kluvna toppar men vägrar vara risig till midsommar. På lördagskvällen hittar jag en salong i grannkommunen öppen på söndagar och bokar tid med ett halvt dygns varsel.
Redan då borde jag ha anat oråd.
Tolv timmar senare kliver jag in i salongen och möts oroväckande nog av ett skrivbord med skylten ”körskola”.
Jag förklarar för den välkomnande mannen att jag redan har körkort. Han visar mig en stol intill med en spegel framför och säger att man måste göra allt möjligt för att överleva. Han började jobba klockan sex på morgonen och har redan haft tre kunder före mig.
Jag tänker välvilligt att det låter ju driftigt, en allkonstnär, förhoppningsvis även i hår. Jag dimper ned i frisörstolen och förklarar att jag vill färga botten och klippa toppar. Helst bevara så mycket som möjligt av det risiga burret. Frisören förstår precis och börjar utan dröjsmål pensla färg över utväxten.
Jag får korkskruvslockar på ett svisch. Ytterligare ett swish senare står jag ute på gatan ospeglad.
Salongen är spartanskt inredd med spegel, rullvagn, byrå och ett tvättfat. Väggen saknar inramat gesällbrev. Mannen bedyrar ett gediget klipparv, alla i hans familj hemma i Turkiet är frisörer. Han fixar frisörlingot galant fast han bara varit i Sverige i två år och tackar frun som är svensklärare. Jag behöver inte prata om mig själv, han vill veta var jag bor och vad jag jobbar med, lagom personligt.
Hårfärgen penslas snabbt på och får sitta i fem minuter innan den sköljs bort och saxen tar vid. De tunna topparna kapas med några lätta klipp. Sedan åker fönen fram och jag får korkskruvslockar på ett svisch. Ytterligare ett swish senare står jag ute på gatan ospeglad.
I skyltfönstret ser jag att han lagt benan åt fel håll, men lockarna är fina. Mobilklockan visar 13.18. Det tog 28 minuter. Att färga, tvätta, klippa, föna och ta betalt. För 2 000 kronor. Det var frisören som gjorde det verkliga klippet. Som klippt och skuren – för allt möjligt.
Känner mig märkligt nog överdrivet nöjd med att ha sluppit håranalys, skalpmassage, meditationsmusik och terapiflum. Det är ju inget spa jag bokat. Saknade inte ens espresson eller chokladbiten.
Jag ville bli klippt – och det är jag.
Läs mer:
Jessicas senaste kåseri: Det finns hopp för oss som saknar retrotelefoner
Jessica-klassikern (2020): Coronakilona gjorde mig till baddräktsmodell
Alla DN:s kåserier finns samlade här.
