Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Att Sebastian Ingrossos debut som Sommarpratare ska innehålla någon form av avslöjande var väntat, givet sändningstiden. Han är tvåa ut under midsommarhelgen, direkt efter folkkära Helena Bergström. Själv har han aldrig varit särskilt folkkär, trots efternamnet.
Under alla år som världsturnerande dj i Swedish House Mafia har 43-åringen snarare hållit en förhållandevis låg profil. Jag vet rätt lite om hans liv och person. Jag tänker på honom som en tuffing i skinnjacka som gillar untz.
Sebastian Ingrossos berättelse börjar i studion, där han som vanligt sitter uppe sent. Plötsligt dyker alla hans närmsta vänner upp. De genomför en så kallad intervention och konfronterar honom med hans drickande. Han åker hem till frun, tvingas erkänna att han är alkoholist och bryter ihop.
Där börjar arbetet med att återfå förtroendet från sin familj. I två år har han nu varit nykter.
Ingrossos story är alltså långt ifrån unik, men det gör den inte mindre drabbande
Det är en stark inledning. Men som avslöjande betraktat är det kanske ingen högoddsare att också Sebastian Ingrosso kämpar med missbruk och arbetsnarkomani. Senaste åren har vi fått berättelser av alla från Avicii till Yung Lean om turnerandets baksidor.
Ingrossos story är alltså långt ifrån unik, men det gör den inte mindre drabbande. När livshistorien vecklas ut genom effektivt berättade scener blir det tydligt att denna tuffing har gjort sina timmar i terapi. Det är insiktsfullt och ofta rätt hjärtskärande.
Här finns den italienska kaosfamiljen, där trauma tycks gå i arv, och där svägerskan Pernilla Wahlgren blir en snäll tröst på släktkalasen. I centrum står den frånvarande pappan, vars bekräftelse den unge Sebastian – ”en busig och trasig adhd-pojke” – ständigt söker.
Pappans uppmärksamhet (hans namn nämns talande nog inte i programmet och i dag har de ingen kontakt) blir så viktig att det påverkar sonens största livsbeslut. När han börjar göra techno med Solnakompisen Steve Angello är det till exempel för att pappan driver ett technoskivbolag. Sebastian drömmer, förgäves, om att få släppa sin musik där. Allra första tatueringen han skaffar är skivbolagets logga.
Ännu mörkare blir det när han berättar om drogerna, självmedicineringen och specialklassen med tre andra diagnoskillar han hamnar i på högstadiet: ”Ingen av dem lever i dag. En tog livet av sig, en dog i överdos, en blev mördad”.
När sådana ödesmättade bilder paras ihop med osentimental, omsorgsfullt utvald musik, från Stromaes pappalåt ”Papaoutai” till Nina Simone och Nicos ”These days” blir Sebastian Ingrossos Sommar riktig måstelyssning.
Läs mer om Sommar i P1 här och fler texter av Kajsa Haidl här
