För Peter Birro började allt med Ingmar Bergmans frysbox. Manusförfattaren hajade till när regissören berättade att han förvarade sina demoner i frysen och bara vågade ta fram dem några timmar om dagen, när han skrev. Demonregissören hade nämligen en panisk skräck inför att de skulle tina upp och bli livsfarliga.
– Jag har inte kunnat sluta tänka på den där frysen. Vad skulle hända om demonerna kom ut? Så jag skrev den här filmen om en manusförfattare som åker till Fårö för att skriva en film om Bergman, men upptäcker att det finns nåt i Bergmans frys som har andra planer för honom, förklarar Peter Birro som tidigare skrivit manus till filmer som ”Monica Z”, tv-serien ”Upp till kamp” och ”438 dagar” där Gustaf Skarsgård spelade den fängslade journalisten Martin Schibbye.
För flera år sedan bad han Gustaf Skarsgård läsa ett utkast och frågade om han ville spela huvudrollen. Skarsgård tände på alla cylindrar, men efter många turer med olika produktionsbolag slutade det med att han istället fick erbjudandet att regissera. Skarsgård har längtat tillbaka till registolen sedan han regidebuterade med novellfilmen ”Människor helt utan betydelse” (2011), baserad på Johan Klings existentiella storstadsroman.
– Eftersom jag redan har ett dagjobb har det för mig aldrig handlat om regi för sakens skull. Allt står och faller med om det känns rätt och angeläget. Redan när Peter kom med ett tidigt utkast av ”Kannibalen på Fårö” kände jag: this is the one! Jag älskar idén att göra en lekfull metaskräckfilm om konstens pris som också är spännande, säger Gustaf Skarsgård.
I filmen spelar Ardalan Esmaili (”Charmören”, ”Helikopterrånet”) författaren som åker till Fårö för att skriva en hämndfilm om Ingmar Bergman. Något som varken Fårö eller Bergmans ande uppskattar, för att uttrycka det milt. Demonregissören spelas ”i sin dödliga skepnad” spelas av Claes Ljungmark.
– Och sen så brakar helvetet loss, kan man säga, skrattar Gustaf Skarsgård innan han fortsätter:
– Det är en respektlös hyllning till Bergman och hans konst. En lustfylld lek med olika genrer som rör sig på flera nivåer, men i grunden handlar det om en författare som inte kan bearbeta sin sorg och istället flyr in i ett vansinnesprojekt. Och det finns såklart fullt med påskägg för Bergmanälskare.
Kanske ingen slump, eftersom Peter Birro är ett gammalt Bergmanfan, särskilt 60-talsfilmer som ”Såsom i en spegel”, ”Persona” och ”Vargtimmen”.
– De är väldigt upprörande och bisarra, samtidigt är de extremt underhållande, i allt sitt mörker. Bergman är verkligen en otroligt inspirerande konstnär — men också problematisk. Många av hans filmer är djupt mänskliga och berörande, säger Peter Birro.
– Samtidigt beskriver han ofta konstnären som en kannibal, och han erkände själv att han kannibaliserade på alla i sitt eget liv. Men måste man offra människor för att skapa stor konst? Det är en fråga som passar perfekt att undersöka i en skräckfilm.
Även Gustaf Skarsgård är fascinerad av den eviga frågan om konstens pris.
– Som konstnär tror jag att en viss grad av temporär besatthet är nödvändig – att för en stund känna att det man gör är det viktigaste i världen. Det gäller att hitta balansen: att gå in i skapandet fullt ut, men ändå behålla en fot i verkligheten. Om man tror att konsten är allt, riskerar man att göra onödiga offer. Det är i alla fall något som jag fått lära mig den hårda vägen, säger Gustaf Skarsgård som under de senaste åren synts i tv-serier som ”Koka björn”, ”Vikings”, ”Westworld” och filmer som ”Utvandrarna” och ”Oppenheimer”.
Till skillnad från Peter Birro har Gustaf Skarsgård aldrig varit någon Bergmanfantast utan upptäckt vissa av filmer först på senare år. Som yngre var han snarare lite ”motvallskärring” när Bergmans storhet kom på tal. Hans pappa använde också den pedantiska dämonregissören när han skulle skrämma sina egna barn.
– Haha, ja, mitt första Bergman-minne kommer från min pappa, som använde Bergmans ibland tyranniska auktoritet både som ett varnande exempel och inspiration. Pappa lärde mig att se barnet i auktoritära personer – att förstå deras rädsla bakom fasaden. Det har påverkat hur jag ser på människor och karaktärer, säger Skarsgård.
Gustaf Skarsgård är lite tveksam till att komma med referenser till andra filmer och inspirationskällor när det handlar om tonen och stämningen i ”Kannibalen på Fårö”.
– Egentligen är jag allergisk mot att beskriva filmer som ”det möter det”, men eftersom den här också är en hyllning till filmkonsten och kreativiteten känns det ändå relevant. Så med det sagt: Bergman möter Kubrick möter Charlie Kaufman, säger Skarsgård med glimten i ögat.
– Charlie Kaufman påverkade mig starkt under mina formativa år, särskilt ”Eternal sunshine of the spotless mind” gjorde starkt avtryck. Och ”The shining” gav mig djupa trauman redan som åttaåring; den satte ribban för vad som är verkligt skrämmande. I min berättelse finns också en författare som traumatiseras av Bergmans ”Smultronstället” som barn, och vi får också se barndomsminnen där döden gör sitt första avtryck på den 8-åriga Bergman.
”Kannibalen på Fårö” produceras av Martin Persson på Anagram och spelas in på Fårö samt i Västra Götaland i höst. Filmen får svensk biopremiär under 2027.
Fler filmer från Film i Väst
Här är ytterligare produktioner som stöttas av den regionala fonden Film i Väst. Filmerna presenterades under Film i Västs årliga presskonferens under Cannesfestivalen.
”Summer in heat”
Regi: Levan Akin.
Begär, tradition och förbjudna känslor är några bärande teman i Levan Akins intima och utmanande drama som börjar spelas in i sommar. Den svensk-georgiska regissören har tidigare vunnit Guldbaggen för bästa film med både ”And then we danced” och ”Passage”.
”Grand final”
Regi: Jakob Marky
En mörk komedi om en nyutnämnd teaterchef (spelad av Henrik Mestad från ”Pørni” och ”Harry Hole”) vars försök att rädda Sveriges nationalscen Dramaten spårar ur i kaos. Långfilmsdebut av Jakob Marky som ligger bakom uppmärksammade kortfilmer som ”After Bergman”, ”The Midas touch”, ”The hearing” och ”COWS”.
”Honey trap”
Regi: Lone Sherfig
Efter filmer som ”An education” och ”Italienska för nybörjare” regisserar den danska veteranen sin första svenskflaggade film. Det blir en skruvad, humoristisk och romantisk spionthriller med honungsfällor som utspelar sig 1968 under kalla kriget. Pelle Rådströms (”Kevlarsjäl”) manus kretsar kring en ung Stasiagent som skickas till Stockholm för att förföra och spionera på Inger, anställd vid ett svenskt vapenexportföretag.
”Ruben”
Regi: Sigge Eklund
Ruben Östlund fick skjuta upp Cannes-premiären för ”The entertainment system is down” till nästa år. Men intresset är ändå på topp för den dubbla svenska Guldpalmsvinnaren. Parallellt med DN-journalisten Mårten Blomkvists bokbiografi arbetar stjärnpoddaren och författaren Sigge Eklund på denna dokumentär som utlovar en ”unik inblick” i filmskaparen bakom framgångarna – ”mitt i pressen, tvivlet och skapandet”.
”Johan Falk. Slutet var bara början”
Regi: Pella Kågerman, Hugo Lilja och Richard Holm.
Drygt tio år efter den senaste omgången av den folkkära actionpolisen, gör Jakob Eklund comeback i sin paradroll. Tre nya filmer ska spelas in för TV4
– den första med den skojfriska titeln ”Johan Falk: Slutet var bara början” där också Marie Richardson är tillbaka som Hélen Falk. Franchiseserien rymmer totalt 20 filmer och inleddes med trilogin ”GSI. Gruppen för särskilda insatser” 1999.
”Ford”
Regi: Malin Ingrid Johansson
Ett samtida uppväxtdrama som utspelar sig på den snötäckta svenska landsbygden. Handlingen kretsar kring en identitetssökande ung man med stor känslighet för ljud och musik och hans längtan efter att hitta sin plats i världen. Långfilmsdebutanten Malin Ingrid Johansson har tidigare prisats för kortfilmer som ”Madden” och ”Däck 5B”
”Run, with no tears”
Regi: Nabil Ayouch
Noomi Rapace spelar en av huvudrollerna i denna psykologiska thriller om moderskap, moral och identitet. Det här är den åttonde långfilmen av den tunisisk-franska veteranen Nabil Ayouch som vann Bronshästen 2000 med ”Ali Zaoua. Gatans prins” och varit i Cannes med ”Guds hästar” och senast var bioaktuell med ”Alla älskar Touda”.
Niki Lindroth von Bahr: ”Flygplatser har en spännande blandning av glamour och hotfullhet”
Läs mer om filmfestivalen i Cannes
