Världshälsoorganisationen WHO har gått ut med att ebolautbrottet i Uganda och Kongo utgör en folkhälsokris av internationell betydelse. Utbrottet har orsakats av den ovanliga Bundibugyo-varianten, där både vaccin och behandlingsmetoder saknas.
Sjuksköterskan Anna Sjöblom har stor kunskap om ebola. Hon har vid två tillfällen varit på plats i drabbade länder på uppdrag av Läkare utan gränser.
Hon ser allvarligt på det nya utbrottet.
– Eftersom jag har jobbat med viruset blir jag väldigt medryckt i det som händer i dag, säger hon, som nu är hemma i Sverige.
Kongo har fram till söndagen rapporterat in åtta laboratoriebekräftade fall av ebola och närmare 250 misstänkta fall. 80 dödsfall misstänks vara kopplade till utbrottet. I Uganda finns två laboratoriebekräftade ebolafall. Samtidigt noterar man där ovanligt många dödsfall samt flera dödsfall bland vårdpersonal.
– Det läget som vi ser nu är väldigt allvarligt. Viruset har spridit sig till flera platser och det rapporteras om många sjuka och döda. I det här skedet är det viktigt att hitta de olika smittvägarna så fort som som möjligt, säger Anna Sjöblom.
För att stoppa ett utbrott krävs en rad samordnade insatser. Det handlar om övervakning och kontaktspårning för att snabbt identifiera och isolera smittade patienter. Laboratoriekapacitet måste finnas på plats för att kunna bekräfta fall, och förebyggande åtgärder som rent vatten, god sanitet och vårdhygien är avgörande. Effektiv riskkommunikation är också viktig, liksom det kanske allra viktigaste – att engagera lokalbefolkningen i arbetet med att bekämpa utbrottet.
Redan 2014 gjorde Anna Sjöblom sin första insats i ett smittdrabbat land. Vid tillfället jobbade hon på Läkare utan gränsers kontor i Stockholm. När det kom på tal att skicka svensk sjukvårdspersonal till Guinea i Västafrika anmälde hon sig frivilligt. Hon talar franska och det föll sig därför naturligt för henne att åka och hjälpa till i ett fransktalande land.
Anna Sjöblom förklarar att virusvarianten som spreds både 2014 och 2018 hette Zaire, och vid det första utbrottet saknades vaccin och kunskap. Guinea, Sierra Leone och Liberia drabbades alla hårt. Dödligheten var stor.
– Även sjukvårdspersonal och hjälparbetare blev smittade.
Trots att döden ständigt var närvarande var Anna Sjöblom inte rädd för att bli smittad.
– Det sprids via kroppsvätskor så det är framför allt i direktkontakt med en sjuk patient som medför risk. Vi hade väldigt bra skyddsutrustning och rutiner. Därför var jag aldrig rädd.
Ebolautbrottet 2018 kom att bli det dödligaste i Kongos historia, med runt 2 300 döda. Med erfarenheterna från Guinea valde Anna Sjöblom att åka ännu en gång. Under en månads tid var hon på plats i provinsen Nord-Kivu.
– Då fanns det fler medicinska verktyg att ta till. Under tiden startade vaccinationen upp i det området som jag jobbade i. Det var ett annat team som gjorde det. Jag jobbade med patientvård.
Den här typen av utbrott påverkar samhället i grunden och tydliggör vikten av en välfungerande och resursstark sjukvård, menar Anna Sjöblom.
– Efter att ha upplevt flera liknande situationer tidigare är oron stor bland befolkningen – det är en sjukdom som med rätta väcker rädsla.
Under söndagseftermiddagen uppger Läkare utan gränser för DN att de inte har någon svensk vårdpersonal på plats i varken Kongo eller Uganda.
Läs mer här:
Ebolaepidemi i Kongo och Uganda – detta vet vi
Erik Esbjörnsson: WHO:s största oro är vad de inte vet om det nya utbrottet av ebola
