Nio år efter att ”Loveless” (”Nelyubov”) vann Juryns hederspris är Andrej Zvyagintsev tillbaka i Cannes med en stilsäker nyinspelning av Claude Chabrols mordhistoria ”Mannen, hustrun, älskaren” (1969) som fått ett strålande mottagande i Cannes. Den ryska regissören var påtagligt rörd och lättad över att vara tillbaka i matchen.
– Det här är ett av de största ögonblicken i mitt liv de senaste nio åren. Att återvända till filmen efter så lång frånvaro och direkt få komma till Cannes är något helt unikt, säger Andrej Zvyagintsev som lämnade sitt hemland för sex år sedan och med nöd och näppe överlevde pandemin.
Efter att drabbades av livshotande covidinfektion blev han inlagd på en klinik i Hannover under nära ett år. På grund av 90-procentiga lungskador kämpade han med andningen och var oförmögen att röra sig eller känna sina ben och armar under flera månader. Det var i detta tillstånd han fick nästa chockbesked om den storskaliga invasionen av Ukraina i februari 2022.
Den ryska registjärnan hade tänkt på idén att göra en remake av Chabrols film ända sedan 2017 men ville fylla sin nyinspelning med något mer. Han fick oväntad hjälp av Putin med den sista pusselbiten. En vecka efter att regissören bestämde sig för att skriva manuset kom den ryska massmobiliseringen som utlöste både protester och en stor migrationsvåg ut ur landet.
– Det blev naturligt att väva in den i filmen. Jag tror inte att Chabrol var så intresserad av den politiska, han fokuserade mer på relationerna och framtiden. För mig blev det viktigt att ta med de aspekter som saknades och låta mobiliseringen bli en del av berättelsen, berättar Zvyagintsev när han mötte en entusiastisk presskår i Cannes.
Vid sidan av Pawel Pawlikowskis ”Fatherland” är ”Minotaur” storfavorit till att vinna Guldpalmen. Handlingen kretsar kring den välbärgade affärsmannen Gleb (Dmitrij Mazurov) och hans troféhustru Galina (Iris Lebedeva) som lever ett bekvämt liv i total politisk apati inför vad som pågår i Putins Ryssland.
Allt triggas igång när Gleb upptäcker att Galina har en älskare – samtidigt som Putin utfärdar sin mobiliseringsorder. Han tvingas offra sin moral för att överleva i systemet. På ett skickligt sätt väver ”Minotaur” ihop tragedin med alla som tvinga offra sina liv i kriget med samma sorts sarkastiska ironier som han använde i mästerverket ”Leviatan” (2014), en mörk politisk allegori om Putins Ryssland som röstades fram till 10-talets bästa film av DN:s filmkritiker.
Efter det skräckinjagande bibliska sjömonstret, använder Zvjagintsev den grekiska mytologin för att skapa sin nya dubbelbottnade filmiska metafor. I myten är Minotauros ett monster, till hälften människa och till hälften tjur, instängd i en komplex labyrint – precis som familjen och Ryssland som nation.
– Jag har inte varit i Ryssland på flera år men vet jag hur folk tänker och vad korruption är, säger Zvjagintsev som är född 1964 i Novosibirsk.
På grund av den politiska situationen i Ryssland fick han spela in ”Minotaur” i lettiska huvudstaden Riga som har tacksamma miljöer från Sovjettiden.
– Det var viktigt för mig att göra ”Minotaur” på ryska – mitt språk och min kontext. Att tala om kunskap är ett privilegium, och filmen är mitt sätt att säga något betydelsefullt om vår tid. Inte med plakat, propagandistiska färger eller stora ord på Youtube, utan med ord som faktiskt betyder något, säger Zvjagintsev.
Den ryska regissören log när han fick frågan varför hans filmer så ofta kretsar kring olyckliga relationer.
– Jag får ofta den frågan, men för mig är familjen den mest intressanta arenan. Det är där vi inte kan dölja oss, utan tvingas vara oss själva – sårbara och äkta, på gott och ont. Hemma visar vi inte upp en fasad, utan möter varandra som vi verkligen är. Jag fascineras av vad som händer med människor i sina mest grundläggande sammanhang. Familjen är en plats för både kamp och närhet, där vi ständigt ställs inför val som påverkar våra relationer, säger han.
Sebastian Stan om Donald Trump: ”Inget att skämta om – vi är riktigt illa ute”
Läs mer om filmfestivalen i Cannes
