Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Utställning
”Short & Sweet”
Martin Parr
Fotografiska, Stockholm. Visas t o m 27/9
Den som någon gång sett Martin Parrs fotografi av två barn som står på en brittisk strandpromenad med ansiktena kladdiga av glass glömmer den aldrig. I en enda ruta fångar Parr vår tids överflöd och futtiga sommardrömmar.
Här finns samma melankoliska atmosfär av ett imperium i förfall som hos filmaren Ken Loach, skildrat med lika delar ömhet, mild ironi och moralisk indignation.
Bara några månader efter Martin Parrs död i cancer vid 73 års ålder strax före julen 2025 visar Fotografiska i Stockholm nu en större utställning med verk från hela hans produktion. Att titeln ”Short & Sweet” för tankarna till artisten Sabrina Carpenters förra album är inte nödvändigtvis en slump. Parr var bra på att nå ut till en bred publik med slagkraftiga titlar och ett inkluderande tilltal.
Men titeln syftar i första hand på att detta är en bantad retrospektiv – den innehåller ”bara” närmare 400 printar från Parrs drygt femtioåriga karriär.
Bilderna pendlar i format, från blygsamma A4-printar till hela väggtapeter. Här finns också, precis som i den nyligen avslutade Lars Tunbjörk-retrospektiven på Kulturhuset, scenografiska inslag i form av solstolar och röda galonsoffor.
Det är inte den enda beröringspunkten mellan de två fotograferna. Med sina gatubilder från det brittiska klassamhället banade Parr väg för en generation nyskapande dokumentärfotografer, som frångick den förhärskande svartvita fotografin till förmån för blixtbelysta färgbilder i en poppig kolorit.
Utan att ta ifrån Tunbjörk något av hans betydelse så är hans bok ”Landet utom sig” en nära släkting till Parrs ”The last resort” – här finns samma självironiska, kritiska blick på den egna samhällsklassen, med alla dess förtjänster och brister.
Martin Parr inspirerades i sin tur av äldre amerikanska kolleger som William Eggleston och Gary Winogrand, som båda bröt ny mark med sin vardagsnära gatufotografi. Det han själv förde med sig var en mild brittisk humor och de nedärvda erfarenheterna av landets strikta klassamhälle.
Det började med en ömsint serie svartvita skildringar av livet i gruvstaden Hebden Bridge i mitten av 1970-talet. Under ett års tid följde Parr församlingen i en liten metodistkyrka, med sammanbitna, åldrade församlingsmedlemmar vars främsta höjdpunkt i livet tycktes vara söndagens kyrkfika.
Men det stora genombrottet kom med en bildserie i färg från 1985, där Parr fotograferade folklivet i badorten New Brighton. De grälla bilderna av rödmosiga engelsmän som trängs i glassbarer, försöker maka åt sig en plats på den skräpfyllda strandpromenaden och rullar runt överlastade kundvagnar i lågprisvaruhusen är en svidande kritik av Margaret Thatchers klassamhälle och den framväxande konsumismen.
Med England som avstamp gjorde Parr flera fotografiska utflykter världen runt, med fokus på massturismens negativa effekter. Men även om hans kritik är hård, präglas bilderna alltid av en förlösande humor, såväl i motiv som komposition. Se till exempel det komiska fotografiet av två turistgrupper vid det antika templet Partenon i Aten, grupperade i två klungor med ryggarna mot varandra.
Han tycks också ha haft en hatkärlek till mat. I utställningen finns mängder av närbilder av flottiga munkar, läsk i artificiella färger, korvar som badar i ketchup, gigantiska popcornhinkar och därtill askfat fyllda med fimpar.
Det är bilder av ett imperium i moraliskt och fysiskt förfall. Men det var inte bara den egna arbetar- och lägre medelklassen som utsattes för Parrs granskande blick. Han tog också syrligt ironiska bilder av överklassens fåniga ritualer och den otidsenliga pompan kring den flagnande brittiska monarkin.
Han var, med musikern Frank Zappas ord, en ”equal-opportunity offender” som var lika skoningslös i sin kritik av allt han uppfattade som falskt, förljuget och fåfängt oavsett om den slog uppåt, nedåt eller i sidväg.
När vi nu går in i sommaren erbjuder Fotografiskas utställning en välkommen skrattspegel där vi kan le lite åt våra löjliga drömmar om det goda livet – samtidigt som delar av världen står i lågor.
Läs mer
Johan Croneman: Parr låg bakom det värsta ögonblicket i min karriär
Läs mer om konst på dn.se
