Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Sveriges barnafödande är på rekordlåga nivåer. 1,42 barn per kvinna är det lägsta sedan de första mätningarna från 1700-talet. Om en befolkning ska hållas konstant behövs i genomsnitt drygt två barn per kvinna, förutsatt att det inte sker någon invandring.
Den förändrade demografin kommer att påverka samhället. När färre arbetande vuxna ska försörja fler åldringar kommer Sveriges ekonomi att drabbas. Och låga fertilitetstal över en längre tid kan föranleda en relativt stor befolkningsminskning.
Samtidigt finns flera potentiella fördelar med ett lägre barnafödande. Historikern Fredrik Charpentier Ljungqvist noterar optimistiskt att minskande befolkningar nästan alltid leder till ökat välstånd och billigare bostäder (DN 4/7).
Dessa fördelar med färre födda barn betyder inte att svenska politiker ska sluta bry sig om befolkningspyramider. Däremot finns skäl att anta ett mer öppet förhållningssätt till frågan. Snarare än att desperat försöka stimulera barnafödandet genom att utlova stora barnbidrag eller barnavdrag till välmående familjer, borde större fokus ligga på att välfärdssystemen ska klara att följa med i utvecklingen.
Med kloka reformer kan välfärden och arbetsmarknaden steg för steg anpassas till de nya förhållandena – i bästa fall till och med dra nytta av dem. Färre födda barn kan till exempel bli en språngbräda till att successivt minska barngrupperna i förskolan. Därtill skulle en något mindre befolkning kunna minska belastningen på bostadsmarknaden och därmed göra att fler kan hitta en lämplig lägenhet eller villa.
Om Sverige skulle uppleva en brist på arbetande personer finns en gyllene fördel: människor världen över skulle gärna flytta hit för att jobba
Den svåraste nöten att knäcka är förmodligen hur färre arbetsföra individer ska kunna försörja fler pensionärer. Det behöver dock inte bli så värst dramatiskt. Sverige kan fortsätta vara ett rikt och välmående land, fast med en lite högre pensionsålder och en större andel som arbetar inom äldreomsorgen.
Om Sverige skulle uppleva en brist på arbetande personer finns en gyllene fördel: människor världen över skulle gärna flytta hit för att jobba.
Tyvärr har regeringen och samarbetspartiet Sverigedemokraterna aktivt satt stopp för denna fördel. I november 2023 mer än fördubblades lönekravet för att få arbetstillstånd i Sverige, från 13 000 till drygt 28 480 kronor i månaden – motsvarande 80 procent av medianlönen. 1 juni i år höjdes kravet till 90 procent av medianlönen, 33 390 kronor. Bara två veckor senare ökade medianlönen, vilket höjde lönekravet till 34 470 kronor.
Än så länge består Sveriges gyllene fördel just inom den demografiskt påverkade äldreomsorgen. Undersköterskor och vårdbiträden står nämligen på regeringens undantagslista över yrken som helt eller delvis slipper lönegolvet.
Välj inte politiker som är mer rädda för invandrare än vad de är måna om att lösa problem
Ständigt förändrade lönegolv och mängder av undantag är dock inte några önskvärda komponenter av ett regelverk för arbetskraftsinvandring. Varken näringsidkare eller hårt arbetande individer från andra länder blir vinnare när politiker detaljstyr helt i onödan.
För visst vore det synd om vi inte drog nytta av det faktum att Sverige är ett attraktivt land att leva i? Som väljare finns därför en tydlig väg framåt: Välj inte politiker som är mer rädda för invandrare än vad de är måna om att lösa problem.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Gängsoppan i Botkyrka hänger med in i valrörelsen – och det är S eget fel
DN:s ledarredaktion: Högsta dödstalen på fyra år – det går inte bara bra för Ukraina