Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Över 600 miljoner kronor i politisk reklam riktad mot Abdul El-Sayed räckte inte för att underminera honom. Den 41-årige läkaren vann Demokraternas primärval i Michigan trots att den israelamerikanska lobbyn och andra utomstående finansiärer spenderat friskt för motkandidaten Haley Stevens räkning.
Resultaten i Michigan speglar det i New York i juni, där två uppstickare från den vänsterradikala organisationen Democratic Socialists of America utmanövrerade två sittande demokratiska ledamöter av representanthuset.
En effekt, möjligen, av socialisten Zohran Mamdanis popularitet i New York. Efter att Mamdani tillträdde som borgmästare i början av året har antalet medlemmar i Democratic Socialists of America i New York fördubblats till 15 000 och i praktiken kommit att tjäna som Demokraternas kosmopolitiska storstadsflank.
Abdul El-Sayed – Michigandemokraternas kandidat för senaten – är formellt inte medlem av DSA. Han beskriver sig som en anhängare av en reglerad marknadsekonomi. Men i praktiken delar han socialisternas krav på allmän sjukförsäkring, höjda skatter för höginkomsttagare, ett slut på USA:s stöd till Israel och en nedläggning av migrationspolisen Ice.
El-Sayeds vinst i Michigan indikerar att stödet för vänsterpopulismen inte är begränsat till kusternas metropoler utan är på väg att göra intrång i rostbältet. Om El-Sayed skulle vinna senatsvalet i november mot den republikanska motkandidaten kommer det att vrida Demokraterna vänsterut inför presidentvalet 2028. Michigan var en gång bilindustrin och den organiserade arbetarklassens vagga – ett socialistiskt genombrott här kan eka över hela den postindustriella mellanvästern.
Partietablissemanget – som i Michigan representeras av den populära demokratiska guvernören Gretchen Whitmer – tog ställning för förloraren Haley Stevens. Demokraternas mittenstrateger är förtvivlade över El-Sayed framgångar, som de befarar kommer gynna Republikanerna i november.
Om den republikanska Michigankandidaten Mike Rogers skulle gå segrande ur striden om senatsplatsen kan det innebära att Trumps parti behåller makten över hela kammaren. Grånade mittenstrateger som James Carville hotar med att lämna Demokraterna som konsekvens. ”I’m done. I’m not in that fucking political party”, har Carville sagt apropå väljarnas förtjusning i de demokratiska socialisterna.
Varningar från välbesuttna centrister som Carville spelar sannolikt Abdul El-Sayed i händerna. Hans anhängare är lika förbittrade på Demokraternas partietablissemang som på Trump. Det är som med pengarna från Aipac och andra utomstående intressenter: ju mer lobbyn spenderar mot honom, desto mer attraktiv framstår han i sina väljares ögon.
Elon Musk – världens rikaste man – har just annonserat att han tänker spendera 100 miljoner dollar för att gynna republikanska kandidater inför mellanårsvalet. Också det lär sporra vänstern till handling. Oligarker och deras gynnare på partihögkvarteren har målat in sig i ett hörn.
Abdul El-Sayed är själv ingen proletär, direkt. En läkarutbildad tidigare Rhodesstipendiat vid Oxforduniversitetet vars hustru äger fastigheter för miljontals kronor i Dubai. En champagnesocialist, en ulv i fårakläder, lär Republikanerna hävda inför mellanårsvalet.
Men att vara fostrad i en elitutbildad diaspora kan naturligtvis också gynna El-Sayed. I New Yorks stadshus har socialisten Mamdani, fostrad av kosmopolitiska akademiker vid Columbiauniversitetet på Manhattan, haft lättare att göra upp med näringslivet och ideologiska motståndare än vad många befarade på förhand.
Möjligen kommer den leende och munvige El-Sayed nu slå in på en mindre ideologiskt renlärig senatskampanj mot Mike Rogers, i Mamdanis anda.
