Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
För de som ska göra medborgarskapsprovet på lördag står mycket på spel – kvalar de in som svenskar eller inte? Anmälan är stängd sedan länge och det är osäkert när det kommer en ny chans. Därför råpluggar säkert många nu, med Universitets- och högskolerådets (UHR) utbildningsmaterial till hjälp.
På 48 sidor ska det ge ”grundläggande kunskaper om det svenska samhället”, som att ”julen är en stor familjehögtid i Sverige”. Man får även lära sig om vad man äter till midsommar, exakta datum för viktiga händelser och den omvittnat svåra uppräkningen av Sveriges fyra grundlagar.
Framtagandet av medborgarskapsprovet har kantats av kontroverser. Stockholms universitet vägrade ta fram språkdelen som nu skjutits upp, så att testet den 15 augusti enbart bedömer invandrare utifrån deras kunskaper om det svenska samhället. Därmed har förstås samhällsdelens betydelse ökat, framtagen av Universitets- och högskolerådet själva.
Skrivningarna ligger betydligt närmare Tidöpartiernas politik och retorik än den faktiska gällande svenska lagstiftningen och dess historik
Men vad man väljer att ta med och inte i en beskrivning av Sverige är givetvis politiskt, liksom hur texterna formuleras, och tyvärr infinner sig misstanken att Tidöpartierna varit mycket närvarande i utbildningsmaterialets utformning. Det är särskilt tydligt i avsnittet ”Klimatförändringar”, där skrivningarna ligger betydligt närmare Tidöpartiernas politik och retorik än den faktiska gällande svenska lagstiftningen och dess historik.
Det är svårt att blunda för dessa fem exempel på minst sagt tendentiösa skrivningar (egen kursivering):
1. ”I Sverige kan klimatförändringarna leda till att det blir vanligare med kraftiga regn som leder till översvämningar. Fler och mer intensiva värmeperioder på sommaren kan också leda till torka och skogsbränder.”
Just att klimatförändringarna inte är här och nu, utan eventuellt sker i framtiden, får vi ständigt höra från klimatskeptiker och Tidösamarbetets största parti. Verkligheten är en annan. Den ansvariga myndigheten SMHI slår på sina klimatsidor fast att ”I nästan hela landet har nederbörden ökat”, under den talande rubriken ”Sveriges klimat har blivit varmare och blötare”. Klimatforskare slår entydigt fast att de senaste årens extremväder inte varit möjliga utan de av människan orsakade klimatförändringarna.
2. ”Sverige arbetar för att minska konsekvenserna av klimatförändringarna.”
Sveriges klimatarbete, med elbilspremie, Klimatklivet, Industriklivet och mycket annat, fokuserar på att minska själva utsläppen, i linje med EU:s klimatkrav och Parisavtalets tvågradersmål. Utbildningsmaterialets ensidiga betoning av att minska konsekvenserna är i linje med klimatskeptikernas påstående att det inte spelar någon roll vad lilla Sverige gör för att minska utsläppen – det enda vi möjligen kan göra är att skydda oss mot konsekvenserna. Det är förstås inte sant, dels för att mer än hälften av världens länder har mindre utsläpp än Sverige, dels för att omställningen drivs av föregångsländer som visar vägen för andra.
3. ”I Sverige finns en klimatlag med klimatpolitiska mål. Ett mål är att Sveriges utsläpp av växthusgaser ska vara så nära noll som möjligt år 2045.”
Klimatlagen, som alla riksdagspartier utom Sverigedemokraterna röstade för, är inte så vagt formulerad – då skulle ingen kunna hållas ansvarig. Tvärtom är målen skarpa och konkreta; till 2030 ska utsläppen minska med 63 procent, till 2040 med 75 procent och till 2045 med 85 procent, allt jämfört med år 1990. Därtill ska transportsektorns klimatpåverkan minska med 70 procent mellan år 2010 och 2030. Målen är legalt jämställda. Att enbart ta upp det mål som ligger längst bort i tid är i linje med hur Tidöpartierna agerar men saknar legal grund. Att inte ta upp EU:s klimatkrav på Sverige, eller vad vi som land förbundit oss till genom Parisavtalet, ger därtill den felaktiga bilden att vi kan välja bort klimatmålen om vi vill.
4. ”Det [nettonoll] betyder att Sverige inte ska släppa ut mer växthusgaser än vad naturen kan ta upp.”
I svensk klimatlagstiftning betyder ”nettonoll” inte alls detta, utan att de territoriella utsläppen ska ha minskat med minst 85 procent, och resterande minskning ner till 0 uppnås via kompletterande åtgärder såsom utsläppsminskningar utanför Sveriges gränser. UHR:s felaktiga skrivning är i stället i linje med dem som påstår att Sverige inte behöver minska sina klimatpåverkande utsläpp eftersom så mycket koldioxid tas upp av skogen.
5. ”För att minska utsläppen i vardagen och skydda miljön kan man: Åka kollektivt, till exempel med buss eller tåg, spara el och värme, sortera sopor och återvinna.”
Detta är de enda tre konkreta åtgärder som nämns i klimatavsnittet, illustrerat med en man som återvinner förpackningar. Att ensidigt lägga ansvaret på individen strider mot samlad klimatforskning som slår fast att det behövs ett skifte från fossilt till fossilfritt, vilket kräver politiska beslut. Att inte nämna detta är förstås tacksamt för Tidöpartierna, som genomgående presterar dåligt i de stora miljöorganisationernas granskningar inför valet.
Medborgarskapsprovet ”ska användas för att uppfylla kravet på grundläggande kunskaper om det svenska samhället”, enligt UHR:s beskrivning. För vår tids stora ödesfråga, klimatomställningen, tycks Universitets- och högskolerådet sakna dessa kunskaper – om inte deras vantolkningar och faktafel är en politisk beställning. Gentemot de många förhoppningsfulla som ska göra provet den 15 augusti är tiden nu så kort att det bara finns ett vettigt besked att ge: Detta kommer inte på provet.
Läs fler artiklar från DN Debatt:
Ekonomihistorikern Erik Thosteman: ”Bakom flosklerna om ’svenskhet’ döljer sig rasism”
Tankesmedjan Timbro: ”Kristersson tillsätter färre av sina egna än Löfven gjorde”
