– Den stora bilden är tyvärr att utvecklingen fortsätter snabbt åt fel håll. Men samtidigt ser vi en positiv utveckling på många håll där man har satt in åtgärder. Det ger en otrolig hoppkänsla, att det faktiskt kan vända, säger Olle Forshed, expert på biologisk mångfald vid Världsnaturfonden WWF.
Resultaten presenteras i Living Planet Report 2026, som WWF har tagit fram tillsammans med organisationen Zoological Society of London vartannat år sedan 1998.
Det är en omfattande genomgång av hur bestånden av världens ryggradsdjur – alltså däggdjur, fåglar, amfibier, reptiler och fiskar – har förändrats i storlek sedan 1970.
Årets rapport bygger på uppgifter om totalt 35 803 bestånd av 5 790 olika arter, utifrån data som tagits fram av universitet, forskningsinstitut och expertorganisationer över hela världen.
Det är det mest omfattande materialet hittills, vilket har lett till vissa justeringar av kurvan bakåt i tiden jämfört med tidigare rapporter. I genomsnitt har bestånden minskat i storlek med 73 procent globalt, sedan basåret som har satts till 1970. Det är faktiskt samma siffra som presenterades i rapporten 2024 – men trenden är trots det fortsatt nedåtgående, förklarar Olle Forshed.
– Eftersom vi nu har ett större material att utgå från så ser vi att minskningen snarare låg på 71 procent förra gången. Och kurvan pekar fortsatt tydligt nedåt, så vi ser ingen platå eller minskande takt.
Siffran är ett genomsnitt av beståndens relativa storleksförändringar, och säger inte något om det totala antalet djur. Ett bestånd som gått från 100 till 50 individer och ett som har krympt från 100 000 till 50 000 har till exempel bägge minskat med 50 procent. Det ger en bild av djurens villkor i olika områden och miljöer.
De kraftigaste försämringarna sker för arter som lever i världens sötvattensmiljöer – floder, sjöar och våtmarker. Där har bestånden minskat i storlek med i genomsnitt 85 procent. Det beror främst på föroreningar, överfiske, förlust av livsmiljöer och utbyggnad av vattenkraft.
På land och i haven har beståndsstorlekarna minskat med 69 respektive 59 procent. De viktigaste orsakerna är förstörda livsmiljöer på grund av storskaligt jordbruk och skogsbruk – och industrifiske till havs. Men det handlar även om klimatförändringar och främmande invasiva arter som sprids till nya miljöer på grund av människan.
Samtidigt visar rapporten att ungefär hälften av de observerade bestånden har en stabil eller positiv utveckling. Det är dock i så liten skala att det inte uppväger den generella trenden, men ändå en anledning till viss optimism menar Olle Forshed.
– Ja, det finns flera exempel på hur man har lyckats vända en negativ utveckling med hjälp av naturvårdsinsatser. Det ger hopp och är något vi kan lära oss mycket av.
I rapporten beskrivs till exempel hur bestånden av blåfenad tonfisk i Atlanten och Stilla havet i stort sett hade kollapsat på grund av överfiske omkring 2010. Men tack vare bland annat striktare fiskekvoter, skyddade lekområden och informationskampanjer har båda bestånden nu återhämtat sig så pass att de inte längre betraktas som överfiskade.
Även tigern och savannelefanten har ökat lokalt till följd av fredade områden och minskad tjuvjakt – även om de fortfarande klassas som starkt hotade.
Rapportförfattarna understryker dock att den typen av riktade naturvårdsinsatser inte räcker, så länge de avgörande drivkrafterna bakom förlusten av biologisk mångfald finns kvar.
– På en global nivå handlar det om tre stora förändringar. Vi måste ställa om matproduktionen så att den blir mer skonsam, gå över till fossilfri energi för att hejda klimatförändringarna och styra finansiella flöden bort från naturförstörande verksamheter till sådant som i stället främjar naturen, säger Olle Forshed.
Det finns ingen motsvarande siffra specifikt för Sverige i rapporten. Men Naturvårdsverkets redovisning av miljömålen, rapporteringen om hur vi uppfyller EUs naturvårdsdirektiv samt rödlistan som tas fram av SLU Artdatabanken, visar på en tydligt negativ utveckling även i den svenska naturen. Samtidigt finns positiva undantag, till exempel uttern, havsörnen och långbensgrodan som fick lämna rödlistan i våras.
– Även här handlar det om att angripa grundorsakerna till naturförlusten, som ohållbara metoder inom jordbruk och skogsbruk, säger Åsa Ranung, policyexpert på biologisk mångfald vid Världsnaturfonden WWF.
Fakta.Så tas rapporten fram
● Living Planet Report sammanställer data om hur bestånd av ryggradsdjur över hela världen har ökat eller minskat i storlek sedan 1970 och ger på så vis en bild av relativ förändring, inte hur det absoluta antalet individer har ändrats.
● Rapporten bygger på uppgifter från ett stort internationellt nätverk av forskare, i samarbete med WWF och Zoological Society of London.
● Årets rapport omfattar totalt 5 790 vilda arter av ryggradsdjur (fåglar, däggdjur, groddjur, reptiler och fiskarter) uppdelade på 35 803 olika bestånd.
● Living Planet Report har publicerats sedan 1998 och kommer numera ut vartannat år.
Källa: WWF