Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Country
Brandon Flowers
”Thrasher”
(Island/Universal)
Det är verkligen inte så här man är van att höra honom. När Brandon Flowers, frontfigur i rockbandet The Killers, släpper sitt tredje soloalbum är det ett stilbyte som heter duga. Borta är den moderna mixen av 1980-talets new wave och storvulen indierock. Kvar är ett countrysound så helhjärtat utmejslat att man nästan kan smaka på den amerikanska prärien.
Är man cyniskt lagd skulle man kunna hävda att den 45-åriga sångaren och kreativa motorn bakom ett av 2000-talets mest framgångsrika band bestämt sig för att göra en Beyoncé eller en Post Malone, och rida på countryvågen som under de senaste åren dominerat så väl strömningstjänsterna som topplistorna.
Men det räcker med att lyssna på ”Thrasher” för att förstå att så inte är fallet. Det finns nämligen inte ett uns av kommersiell kalibrering på Flowers första soloskiva på elva år. I stället skapar han ett oväntat traditionellt ljudlandskap, med Johnny Cash och Waylon Jennings som främsta inspirationskällor. Det är barndomens musik han har velat återknyta till. För vid sidan om brorsans The Smiths-skivor var det pappans fäbless för ”western-country” som färgade Brandon Flowers allra mest. Han, som är född och uppvuxen i en småstad i Utah, har inte hymlat med att han länge befunnit sig i en kreativ kris.
Det berättande, personliga anslaget gifter sig fint med både ljudbilden och sångstilen
För några år sedan valde The Killers att skrota en kommande skiva, eftersom den helt enkelt inte kändes ”autentisk”. För Flowers har lösningen blivit att återknyta till rötterna och skriva sånger om vanliga människor som stretar på. Systerns trassliga kärleksliv, kusinens vardag som parkeringsvakt. Den egna barndomen. Allt finns med på ”Thrasher”. Det berättande, personliga anslaget gifter sig fint med både ljudbilden och sångstilen. Några låtar klingar fint av folkton, andra gräver djupt i den amerikanska country-myllan. Det är inte alltid guld han vaskar fram. Men ”Thrasher” är både välgjord och uppriktig.
Bästa spår: ”Plans”
Läs fler skivrecensioner och alla texter om musik