Det har gått nästan fyra år sedan Annie Lööf lämnade posten som partiledare för Centerpartiet. Då hade C:s ambitioner att ingå ett regeringssamarbete med Socialdemokraterna precis grusats och det som återstod var att gå i opposition.
I dag arbetar hon med olika styrelseuppdrag, som föreläsare och rådgivare i ledarskapsfrågor. Hon har valt att inte ta någon plats i den politiska debatten – förrän nu.
Varför då?
– Det här valet är viktigt på riktigt. De här åren i näringslivet har snarare stärkt min övertygelse om att vi behöver ha mer sans och balans, rimlighet och bredare samarbeten i svensk politik, säger Annie Lööf.
Det som kan vara på väg att hända är det som hon själv aldrig fick uppleva. Hennes efterträdare Elisabeth Thand Ringqvist har sagt att Magdalena Andersson är C:s främsta statsministerkandidat och om opinionssiffrorna står sig skulle det i teorin kunna finnas förutsättningar för att bilda en regering som är förankrad i mitten. En långvarig och stundtals utopisk dröm för centerpartister som länge ensamma famlat omkring i mittens rike och som hittills mötts med visst kallsinne från partier som MP och KD.
– Jag ser att det finns fler lösningar än låsningar om man jämför med tidigare valrörelser. Och det borgar för att man ska kunna hitta någon form av samarbete i mitten av svensk politik.
Hon pekar på tre huvudfaktorer för att det nu krävs en regering som kan fatta långsiktiga beslut och samla en bred uppslutning av riksdagens partier bakom en gemensam politik. Dels det osäkra läget i omvärlden, dels behovet av långsiktiga uppgörelser kring bland annat kompetensförsörjning och energi, dels behovet av att inte låta partierna på ytterkanterna få något inflytande.
– För första gången i en valrörelse kommer vi att ha ett nytt regeringsalternativ där hälften av ministrarna ska vara Sverigedemokrater. Jag tror att många allmänborgerliga väljare känner att vi behöver se till att skapa ett stabilt och rimligt samarbete med flera partier i mitten.
Hon vill inte gå in på vilka partier som bör ingå i en sådan regering men precis som C:s nuvarande partiledare utesluter hon ingen förutom Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet.
– Lärdomarna från tidigare är att man måste jobba för att få majoriteter så att man vet att det man faktiskt kommer överens om också kommer att genomföras och håller över tid.
Annie Lööfs önskningar ska ställas mot att flera av de möjliga samarbetspartierna i en ny regering har dragit upp tjocka röda linjer kring sin regeringsmedverkan, inte minst hennes eget parti.
– Man drar upp sina linjer och man söker maximalt stöd för sin position och sin politik. Men efter valdagen behöver man kavla upp ärmarna och säkerställa att Sverige får ett bra samarbete i mitten. Att man kommer överens på olika sidor blockgränsen för att säkerställa att det här gäller över tid.
Om det är sakpolitiken som gäller, varför ska man då dra röda linjer mot något parti egentligen?
– I sakpolitiken så finns också värderingar. Och då är det ju naturligt att man faktiskt har vissa tydliga linjer mot en del partier som inte delar ens värdegrund. Jag tycker att man ska forma ett regeringssamarbete förankrat i mitten där varken Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna ingår.
Efter valet 2018 bidrog Centerpartiet till att bryta upp Allianssamarbetet som då pågått i ungefär 14 år. C och L tecknade Januariavtalet med Socialdemokraterna och blev därmed en del av regeringsunderlaget.
Enligt Annie Lööf fanns det då inte på kartan att C skulle ta steget fullt ut och sätta sig i samma regering som S. Tiden var inte mogen för det.
– Jag gick så långt som både jag och partiet mäktade med för att ta ansvar genom att förhandla fram borgerlig liberal politik.
Vad är det som har förändrats sedan dess?
– Politiska samarbeten bygger på förtroende och tillit. Mellan partier, mellan människor, mellan partiledare. Tilliten mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna fanns ju inte riktigt där på nationell nivå, och den behövde både Stefan Löfven och jag och Magdalena Andersson jobba upp. Vilket vi gjorde.
– Sedan ser vi ju att de faktiskt höll sitt ord. Vi kunde lita på att det vi förhandlade fram genomfördes och att ett handslag gällde. Den myllan känner Centerpartisterna sig väldigt bekväma i.
Annie Lööf har inte längre några politiska uppdrag för Centerpartiet men är fortfarande medlem. Hon säger att hon inte längtar tillbaka till politiken utan tvärtom tycker att det är skönt att kunna stå vid sidan av. Om hon blir erbjuden en ministerpost i en kommande regering kommer hon att tacka nej.
– Jag kommer inte att vara en del av en sådan regering utan jag har gjort mitt politiska värv.
Hatet och hoten har avtagit jämfört med när hon var partiledare men hon har fortfarande en del säkerhetsarrangemang kopplade till sig.
– Men en sådan här intervju kommer med ett pris. Och ibland får man vara beredd att betala det priset.
Hon säger att hon trivs med att stå utanför det mediala rampljuset och att det i sig innebär ett visst skydd mot de värsta hatstormarna.
– En viktig aspekt i slutskedet av valrörelsen handlar om att inte avhumanisera varandra eller att demonisera sina meningsmotståndare. Det finns så många psykiskt sjuka, labila personer som lyssnar på demoniseringen av politiska företrädare och det kan vara både skadligt och farligt. Därför är det viktigt att vi gemensamt faktiskt håller tonen.
Fakta.Annie Lööf
● Föddes 1983 och växte upp i Maramö utanför Värnamo i Småland.
● Som 18-åring engagerade hon sig i Centerpartiets ungdomsförbund och utbildade sig också till jurist vid Lunds universitet.
● 2006 blev hon riksdagsledamot, 2011 partiledare och de kommande tre åren näringsminister.
● Den 15 september 2022 meddelade Annie Lööf att hon avgår som partiledare den 2 februari 2023 på Centerpartiets stämma.