Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Världskulturmuseerna föreslår nu att centralisera sin verksamhet. ”Vi bedömer att det är den mest långsiktigt hållbara lösningen”, säger deras överintendent Britta Söderqvist. Lösningen: att lägga ned två av sina museer – Östasiatiska museet och Medelhavsmuseet – och inordna dem under Etnografiska (DN 1/10). Veckan innan inledde myndigheten förhandlingar om att minska personalstyrkan.
I dagarna meddelade dessutom Armémuseum att de kommer stänga ned i väntan på att myndigheten hittar en ny lokal.
Vad föregår dessa förändringar? Jo, ökade kostnader. Mer specifikt: Rusande hyror som äter upp verksamheterna.
Att museer behöver stora lokaler, och att dessa kostar pengar, är förstås inte särskilt förvånande.
Vad som är uppseendeväckande är att lokalerna som hyrorna höjs för ägs av staten – mer specifikt Statens Fastighetsverk (SFV), som ligger under Finansdepartementet. Regeringen fördelar alltså pengar till kultursektorn, och tar sedan tillbaka dem genom höga hyror. Särskilt pikant är det att SFV under väldigt många år gått med en vinst som kraftigt överstiger deras lagstadgade mål om 2 procent. Förra året gick de med 858 miljoner i vinst – 700 miljoner över kravet.
Det är förstås helt legitimt att diskutera vilka museer vi vill ha i Sverige, hur stora de ska vara och vilka lokaler som platsar bäst. Att gå in i Medelhavsmuseets fina hus är i dag en upplevelse i sig självt, men kanske vill man hellre ha lokaler som är mer tillgänglighetsanpassade. Politiska frågor värda att stöta och blöta.
Det är dock inte den diskussionen som förs. Nationalmuseum behövde ett tag hålla stängt en extra dag på grund av hyreshöjningar, i mars meddelade SFV att de ville höja Etnografiska museets hyra med 57 procent, när Armémuseum nu stänger var hyreshöjningar ”den utlösande faktorn”.
Någonstans här, om inte tidigare, borde larmklockan ringa i svensk politik
Någonstans här, om inte tidigare, borde larmklockan ringa i svensk politik.
Samtidigt som museibesöken runt om i landet ökar kraftigt – upp 8 procent jämfört med förra sommaren – kastar staten ut sina egna myndigheter från lokalerna. Antingen utarmas den offentliga kulturen av ointresse, eller medvetet genom en slug urvattning av finansieringen.
Vad ska det bli av lokalerna om museerna stänger? Ett gym, ett co-working space, eller är det regeringskansliet som vill ta över?
Om och om igen hamnar vi i en situation där svensk museipolitik förändras av försummelse, i stället för uttalad politisk vilja.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Hamas släppte loss mörkret – hur skingrar vi det?
DN:s ledarredaktion: Vänsterpartiets ”sanning” är ingen sanning
Anna Hedenmo: Ursäkta, men hur löjliga regeringsutspel tål Sverige?