Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
De skall iallafall ha ”Lilla Bragdguldet”, de svenska volleybolldamerna. De tog sig alltså till kvartsfinal och föll knappt (måste man väl ändå säga) mot både de regerande världsmästarna och de olympiska mästarna Italien.
När det gäller Chris Härenstam känns det som om jag sagt mitt – iallafall de närmaste fem åren – men låt mig formulera mig så här: Utan experten Andréa Jacobsson hade jag nog föredragit matcherna utan ljud.
Före detta elitspelaren och tränaren Andréa Jacobsson är volleyboll, hela hon, ut i fingerspetsarna. Hon är till och med förlåten när hon blir lite väl blågul i sin expertroll.
Det är inte många som delar GW-deckaren Lars Martin Johanssons förmåga att ”se runt hörn” – men fan vet om inte Andréa Jacobsson är på väg att utveckla samma förmåga. En av våra mest sympatiska experter.
Läge att presentera sin masterplan redan nu, kanske? US Open pågår för fullt, man närmar sig de tredje och fjärde omgångarna
Om svensk tennis hör man absolut ingenting, inte tills alldeles nyss iallafall: Det blev bråk och tjafs och anklagelser om ett kuppförsök när Svenska Tennisförbundet i maj skulle hålla årsmöte.
Finansmannen Christer Gardell sade sig innan mötet vara villig att satsa 100 miljoner på tennisens utveckling i Sverige – men bara om hela styrelsen avgick och Ulf Rosberg blev vald till ordförande. Och så blev det också.
”Otillbörlig påverkan”, tyckte några, men efter att Riksidrottsnämnden granskat hela förfarandet friades både Gardell och Rosberg.
Svensk tennis behöver pengar, svensk tennis behöver visionärer – om Gardell & Rosberg är duon att leda Sverige ut ur jämmerdalen och föra oss oss åtminstone upp på topp 100-listorna igen, återstår ju att se – men de påstår sig iallafall ha en väg fram som de vill prova.
Läge att presentera sin masterplan redan nu, kanske? US Open pågår för fullt, man närmar sig de tredje och fjärde omgångarna.
Du kan följa tävlingarna på Eurosport och HBO Max.
Jag vill givetvis inte köra runt kniven i alla dem som längtar och trängtar efter en svensk tennisframgång
Sverige har i år en spelare med i huvudtävlingen, André Göransson i herrdubbel. En enda. Två svenskar kvalspelade, Kajsa Rinaldo Persson och Elias Ymer. Ingen lyckades kvalificera sig till huvudtävlingen.
Jag vill givetvis inte köra runt kniven i alla dem som längtar och trängtar efter en svensk tennisframgång, men jag måste tyvärr påminna oss alla om hur det stod till för exakt fyrtio år sedan, US Open 1986.
Det året hade vi tolv svenska herrar – i huvudtävlan! Tolv!
Stefan Edberg, Mats Wilander, Joakim Nyström, Anders Järryd, Mikael Pernfors, Jonas Svensson, Henrik Sundström, Jan Gunnarsson, Ulf Stenlund, Kent Carlsson, Stefan Eriksson, Johan Carlsson.
Två svenskor deltog i huvudtävlan på damsidan: Catarina Lindqvist och Carina Karlsson. Ytterligare fem svenskor kvalspelade.
Det sägs att man inte skall gråta över spilld mjölk – men det är väl nästan omöjligt att inte släppa en tår när man konfronteras med dessa otroliga fakta.
Under Franska Öppna 1987 slog vi ett nationsrekord som nog aldrig kommer utraderas: Då hade vi 22 svenskar i huvudtävlan i Paris, 18 herrar och fyra damer. Det är nästan så man förlorar förståndet. Tjugotvå!!?
Vi har snart, gudskelov, lämnat fotbollens silly season bakom oss. Det blir bara värre och värre – både när det kommer till miljontals rykten (de flesta tagna ur luften) och nya horribla transferrekord.
Bubblan måste bara spricka snart. Eller? Att detta skulle kunna fortsätta att eskalera över nästa år, och nästa, ter sig nästan som en utopi. Känns som tidernas pyramidspel. Varför inför man inte ett lönetak? Varför tittar man i just detta fall inte på Nordamerika – som i nästan allt annat är förebild när det kommer till det ekonomiska.
Till och med i allsvenskan, rankad som Europas 20.e liga, har man höjt insatserna rejält de senaste månaderna. Det shoppas internt i allsvenskan för 20-30-40 miljoner. Pengarna bränner i fickorna. Är det någon som håller koll…?
Läs fler texter av Johan Croneman