– Vi behöver en karismatisk ledare, men herr Merz är inte den personen.
Företagaren jag träffade på CDU:s deppiga valvaka i Magdeburg tog en klunk öl och suckade. Kristdemokratiska CDU hade halverat sitt stöd, medan AFD fördubblat sitt.
Den skyldige, enligt honom, befinner sig inte här utan i Berlin. Förbundskansler Friedrich Merz är ytterst impopulär i Sachsen-Anhalt, och höll sig med avsikt undan när CDU försökte rädda vad som räddas kunde under valkampanjen i den östtyska delstaten. Det hjälpte inte – tappet i jämförelse med förra valet var hisnande. Stödet halverades till 17,2 procent, från 37,1 procent i delstatsvalet år 2021.
– Han är fel man på fel plats, säger den kristdemokratiska lokalpolitikern Tino Schomann i Nordwestmecklenburg till Norddeutscher Rundfunk.
Även Merz medgav självkritiskt att en del av förlusten hade att göra med hans person. Samtidigt har han inga som helst planer på att lämna sin kanslerspost. Merz är känd för att vara mycket envis, och den övriga partiledningen sluter upp bakom honom. Der Spiegel skriver att flera av deras journalister har arbetat i dagar på att snoka fram en eventuell revolt mot Merz inom kristdemokratiska partiet. De kammade noll.
Med sitt starka europeiska engagemang har Merz lyft Tysklands utrikespolitiska profil. På hemmaplan trampar han däremot vatten. De stora reformerna har fastnat och han är en historiskt impopulär kansler – 75 procent av tyskarna är missnöjda med honom, enligt en opinionsundersökning i ZDF.
På CDU:s valvaka i Magdeburg hörde jag sura kommentarer om hur det inte går att göra några reformer, eftersom man är tvungen att regera med socialdemokraterna som bromsar allt. Allt blir bara en dålig kompromiss, klagade CDU-medlemmar.
Det här lyfter än en gång frågan om brandmuren, det vill säga tyska partiers löfte att aldrig ingå regeringssamarbete med AFD. Har den levt ut sin tid?
Också Sverige hade en brandmur en gång. Sverigedemokraterna isolerades – tills de blev för stora.
Nu kommer SD att få ministerposter om de borgerliga vinner valet. I Finland har Sannfinländarna suttit i flera regeringar, i Italien är högerpopulistiska Giorgia Meloni landets mest långvariga premiärminister sedan andra världskriget.
Varför kan inte Tyskland gå samma väg? Svaret är naturligtvis den tyska historien och dess fruktansvärda erfarenhet av nazismen. AFD har flera profiler som har använt nazistiska slagord, bland annat Björn Höcke. I Sachsen-Anhalt har toppkandidaten Ulrich Siegmund profilerat sig på så kallad remigration, att personer med utländsk bakgrund ska återvända till hemlandet. Detta likställde Friedrich Merz med etnisk rensning i ett känsloladdat tal i Bundestag.
Ett samarbete med AFD har Merz hittills uteslutit, men han lovade också före valet att inte skuldsätta Tyskland. Därefter tog regeringen ett historiskt lån på 500 miljarder euro för att finansiera en upprustning av infrastrukturen. De politiska realiteterna i Tyskland har helt enkelt ändrats fundamentalt under de senaste åren.
Om några veckor kommer AFD att ta hem ytterligare en seger, då Mecklenburg-Vorpommern håller delstatsval den 20 september.
Det innebär ytterligare en sten på bördan för Merz. Men motgångar och kritik är han van vid, han kommer att skaka av sig dem.
Frågan är om den strategin räcker kanslertiden ut.
Läs mer:
Chock och självkritik på CDU:s valvaka: ”Tyskarna är aldrig nöjda”
Anna-Lena Laurén: Sachsen-Anhalt kan regeras av två populistpartier
Lina Lund: Ett instabilt Tyskland är det sista Bryssel behöver
Fakta.Arbetade som lobbyist
● Född: 11 november 1955 (70 år) i Brilon, Nordrhein-Westfalen.
● Utbildad affärsjurist
● 1989–1994: Invald i EU-parlamentet
● 1994–2009: Invald i förbundsdagen
● 2009–2021: Arbetade som rådgivare, lobbyist och styrelseproffs för bland andra Bosch, Ernst & Young, Blackrock Germany och Axa-koncernen.
● 2021: Invald i förbundsdagen
● 2022: Valdes till ordförande för CDU
● 6 maj 2025 blev Friedrich Merz förbundskansler för Tyskland. Det var första gången Förbundsdagen tvingades rösta två gånger om kanslersvalet – Merz nådde inte majoritet i första omgången.